Barbet Koi

A french waterdog, born in Sweden with a japanese name - our dog in the world!

Ska Du köpa barbet?

1892_Steibel_520
Diversity2016Elaines_E

Variation i mångfald




Själv valde jag en rashund för dess rasbeskrivning och förutsägbarhet och därför att jag ville veta och lära om dess ursprung i dess dokumenterade bakgrund med kända hundar i många led bakåt.


Min avsikt är att följa min hund från ung början till allra helst en hög ålders slut. Mitt syfte är att lära mer om rasen och min hund vartefter vi vandrar tillsammans genom livet. Varför det för mig också är viktigt att given information också överensstämmer med verkligheten. Med tid och egen erfarenhet skulle jag snart komma att upptäcka mycket som brister i informationen kring rasen barbet. Om jag inte varit tålmodigt vetgirig eller haft helt andra preferenser hade jag kanske aldrig uppmärksammat alla konstigheter. Till exempel om jag enbart varit ute efter en svallande hårig gullig och framåt hund. Fast då hade jag istället valt att hjälpa en för oss passande men behövande hund från Hundstallet som kompis och följeslagare till mig och min sen tidigare införskaffade blandras. Oavsett anledning till att införskaffa en rashund är det först och främst uppriktigheten från människorna kring hund och ras som är av största betydelse så att jag kan avgöra och välja om det är något för mig eller inte. Den uppriktigheten saknades mig.


Nedan följer vad jag önskat veta då jag sökte rasinformation inför mitt första barbetköp. Information som jag senare blev införstådd med och kunde ta hänsyn till då jag bättre förberedd gjorde mitt andra.

Var medveten och införstådd med barbetens senare men mycket komplexa bakgrund och att rasen idag är en korsning och därmed varken renrasig eller förutsägbar. Rasen barbet idag är till huvuddelen en nybildad mix av två helt skilda ursprung och målbild - den ursprungliga,
vieux barbet och den sen 1980-talet nykonstruerade, barbet moderne. Dessutom har ytterligare raser tillkommit i båda varianter men utom tillkännagivande för alla varför de inte heller står synligt angivna i rasregistret pawpeds och därmed senare inte kunnat tas hänsyn till. Att tillföra nytt blod i små och begränsade raspopulationer är nödvändigt för att undvika hög inavel och de problem som följer i nära släktskapsavel. Men, dessa korsningar bör göras under väl avvägda former med stor medvetenhet och i ett uttalat slutmål genom att i följande avelsarbete omsorgsfullt selektera för den rastyp man avser att uppnå. Ett nödvändigt arbete men där information kring betydelsefulla åtgärder och avgörande händelser i barbetens historia lyser skarpt varnande med sin frånvaro.

EN TYDLIG MÅLBILD
Denna senaste och nybildade mix har inte ens 20 år på nacken och saknar dessutom ett gemensamt avelsmål vilket lett till att denna blandning är långt från stabiliserad till sitt yttre och inre. Det största dilemmat för rasen är faktabristen kring den samtidigt som det saknas ansvarsfull enighet kring ett gemensamt och uttryckt avelsmål. Vad eftersträvar uppfödare att uppnå i sin egen avel? Vilken av de båda skilda typerna önskas eller är det den helt nya mixen med sin växande variation som är slutmålet? Uppfödare arbetar olika och har lika olika avelsmål. Några få arbetar i full insikt och stor medvetenhet med målet om att bevara det som är möjligt av ett dokumenterat original och ursprung. Andra prioriterar ett annat avelsmål. En tredje kanske helt saknar kunskap om den brokiga komplexiteten bakom dagens barbet och bortser därmed från rasens egentliga ursprung. Resultatet blir att rasen barbet idag visar på en stor variation inom rasen.

FAKTA OCH EGNA PREFERENSER
I sin blandade bakgrund men uppriktigt förklarad så går det att söka ytterligare information om var det finns störst möjlighet att hamna nära de egna önskemålen. Samma insikt bjuder också en god förståelse för rasens vida variation i storlek, hårlag, karaktär och funktion. Är vi redan från start införstådda med komplexitetens bakgrund kan vi både förberedda och medvetna välja det alternativ som passar de egna preferenserna bäst. Kanske valet blir att värna ursprung och funktion av vieux barbet? Eller kanske stödja och välja den större och moderna varianten eller är det den senaste variationsrika mixen som tilltalar? Att helt strunta i vilket är inte att eftersträva i situationer då det handlar om avel och att presentera och värna en rashund. Det absolut viktigaste är att vi kommunicerar tydligt, uppriktigt och faktabaserat för medvetna och genomtänkta beslut för att senare undvika omvälvande och kanske svårbemästrade överraskningar.

UPPRIKTIGHET
Samma viktiga vetskap ger också förståelse för men försvarar definitivt inte den hätska tonen i många av gårdagens och dagens massiva meningsskiljaktigheter. En osmickrande oenighet som är ännu ett resultat av den stora faktabristen kring rasen i dess komplexa utveckling och ovissa framtid. Vilket i sin tur bjuder myter och åsikter med gott om utrymme och som ofta står oemotsagd då kunskap och verifikation saknas. Mitt råd är att söka rasinformation från flera och olika källor INNAN viktiga beslut tas. Var införstådd med problematiken bakom rasens senaste 40 år vilket också ger en förklaring till skillnaderna inom rasen. Titta och studera noga de två olika grundtyperna så att Du lär Dig vilken av dem du föredrar och söker. Glöm inte att fråga, fråga och fråga. Som en kunskapssökande och medveten valpköpare och hundägare kan Du påverka ditt valpköp och bli en förutseende hundägare. Förhoppningsvis kanske också påskynda ett officiellt ställningstagande och arbete för att räta ut många frågetecken kring dagens variationsrika barbet. En tydlig målbild och en uppriktig rasbeskrivning är två nödvändiga förutsättningar och till god hjälp för både hund och människa.

I sammanhanget bjuds här en annan läsvärd artikel i länk.

Whatgoesaroun_520

Comments

Ursus di Barbochos Reiau de Prouvenco

UrsusInM_sttmh_W

Ursus di Barbochos Reiau de Prouveco blev den sista från sin kull om sju valpar som den 12 oktober 2018 lämnade livet, 15 år gammal. Rainer T Georgii’s namngivna U-kull kom att bringa vår tids mest renrasiga barbet.

Mor var Poppenspäler’s Sangria och far Poppenspäler’s Poil Armagnac. Jag har fått berättat att denna valpkull hos Herr Georgii tillägnades Madame Hèléne Pêtre, vilket var anledningen till att kullen blev till hos Georgii men namngavs under Pêtre’s kennel. Georgii ville synligt lyfta och på så sätt stödja Mme Pêtre som bidrog och stöttade i samarbetet kring en gemensam målbild i dess gamla ursprung - Vieux Barbet.

En tik från U-kullen, Udine, hamnade 2003 i Holland och levde och verkade i
Quaciendas kennel. Två andra tikvalpar ur samma kull, Ulyssia och Urgele II, hamnade 2004 i norra Sverige och kom senare att ge Sverige inte bara dess första barbetkull utan flera genom Ludde Lumps kennel. Rainer T Georgii och hans livskamrat Inge Fischer arbetade under kennelnamnet Poppenspäler, och i ett mycket nära samarbete med Madame Pêtre och hennes kennel, Barbochos Reiau de Prouvenco. De båda uppfödarna arbetade under hela sin verksamma tid i svår motvind. Som ett resultat av den franska rasklubbens arbete, vilka istället och ensidigt förespråkade den nyskapade pudelkorsningen - Barbet Moderne.

Udine_520
Udine di Barbochos Reiau de Prouvenco, Quaciendas kennel, Holland.

urgele&ulyssia_520
Urgele II (Ute) och Ulyssia (Francheska) di Barbochos Reiau de Prouvenco, Ludde Lumps kennel, Sverige.

Ulysse_ef_520
Ulysse di Barbochos Reiau de Prouvenco, Schweiz och Frankrike.

Barbet_Urie_profl_520
Uriel di Barbochos Reiau de Prouvenco, Frankrike.

Saknas på bild men som också utgjorde en av de sju i U-kullen;
Ugolin II di Barbochos Reiau de Prouvenco, Frankrike.


Motarbetade men enträgna så lyckades Georgii och Pêtre att förmedla såväl kunskap som valpar av kulturellt värde i ett sällan sett och lika sällan omnämnt gammalt arv. En historia som de båda uppfödarna med omsorg och beskyddande stolthet ville bevara och lämna till eftervärlden. Idag bärs arvet vidare i avkommor från Ursus, hans bror Ulysse och systrarna från U-kullen. Ett arv som lätt kan förskingras och helt försvinna om vi saknar kunskap om våra hundars historia och dess ursprungliga funktion. Ett känt eftermäle fortgår än idag genom uppfödare och ägare från olika länder som intresserat och fortsatt sprider händelser från förr för att värna rasens ursprung och arv idag.

PandG_520
Madame Pêtre och Herr Georgii i delat intresse och samarbete - glädjen och passionen för hundrasen barbet och dess historia.

IMG_0431Georgii_alM_520
Rainer T Georgii stod fram till år 2007 som innehavare till Kennel Poppenspäler som hade sin hemvist i Léobonnerie, Bélâbre, Frankrike.

MmePêtre_GR_520
Madame Hèléne Pêtre, t v, som bedrev sitt avelsarbete under kennelnamnet Barbochos Reiau de Prouvenco i södra Frankrike.


I likhet med sin kullbror Ulysse motarbetades även Ursus i avelsarbetet genom rasklubbars trånga åsikter och regler. För att med förnuft sprida gener av Ursus kom därför hans hemvist under många levnadsår att skifta. Ursus blev över tid far till fem valpkullar om totalt 34 valpar. Född i Frankrike och senare omplacerad för att flytta norrut och bli verksam i Finland. Sina sista år och dagar tillbringade Ursus i Canada, hos familjen Paula McKechnie Ballak i kennel Biscay Water Dogs, till vilka jag riktar mitt tack med djupaste sympati. Tack också till Elaine Fichter för historia och bildlån men också Anne Keippilä där båda delat och värnat Ursus och hans livsresa. Tack till Udines ägare; Greet och Alex för berättad erfarenhet som visade bilder liksom mitt tack till Ludde Lumps kennel för bildlånet på Ulyssia och Urgele II. Fotorättigheterna tillhör givetvis och således respektive ägare.

Må Ursus och U-kullen fridfullt vila i väl bevarat minne och ett levande arv!

Comments

Med öppet sinne

NeoMahler_pedigreeLOF8_520

Ibland behövs lite mer av inspirerande nytänkande. Som när viktiga ord behöver synas men då utrymmet kanske är starkt begränsat och sinnet är trångt och låst. Som vid tillfällen då det är viktigt att upplysa korrekt och tydligt. Kanske kan typsnittet göras mindre eller kanske dela en lång ordalydelse som kan läggas på två rader? Kanske kerna, det vill säga minska utrymmet mellan bokstäverna så att namnet blir rätt och riktigt? Eller välja ett annat typsnitt som bjuder fler bokstäver på samma yta? Eller…?

CH_NEOM_cut520

Nu pratar jag inte enbart om ett ofullständigt långt namn som i sin helhet inte fick plats på en rad med sina förutbestämda 35 tecken av valt typsnitt i versaler och breda kapitäler. Utan främst om då vi bortser och utelämnar viktiga bitar av en rashunds historia och nutid. Det finns olika sätt att ta sig an nya utmaningar för att bringa klarhet så att det korrekta med tydlighet förmedlas och framgår för allas vår förståelse. Även i begränsningar finns med god vilja också nya tillvägagångssätt! Ett genomtänkt, väl förmedlat och lättförstått budskap i sin helhet är alltid bättre än ett avkapat, otydligt och därmed missvisande dylikt. I ett vidgat perspektiv för att tänka både innanför och utanför de oftast trånga och givna ramarna, bjuds det så också nya vägar med oanade möjligheter! Rätt kommer före snyggt, även om en estet gärna ser att dem går hand i hand...

HouriedeFloriacMix_W
NM_mapp520
Comments

Lyssna, tänk och lär!

I Tyskland. Inge Fischer, levnadskamrat med framlidne Rainer T Georgii har skrivit ett tillkännagivande som publicerats i det senaste (augusti 2018) nyhetsbladet från den tyska rasklubben för barbet, VBBFL. Georgii var den som tidigare ägde det i barbetkretsar välkända kennelnamnet Poppenspäler’s och som han senare och vid stigande ålder, 2007, överlät till en fransk uppfödare. Samma franska uppfödare är den som i år ertappats med att ha angivit fel hane som far till valpar som registrerades år 2010. Nu avslöjas det nya sensationella resultat i en växande härva av felaktiga uppgifter. Uppgifter som några länge och ihärdigt har försökt att reda ut sen år tillbaks men där den organiserade hundvärlden valt att inte lyssna. Idag finns det ny teknik i DNA-prov som gör det uppenbart och bevisligen mer påtagligt och därmed också svårare att sopa under mattan. Att felaktigheter bör rättas till är självklart men att det ska dröja så lång tid att göra sig hörd och förstådd är enbart ledsamt för såväl ras som berörda människor kring den.

Nedan följer ovan nämnda tillkännagivande av Inge Fischer i två språkversioner, tysk och engelsk.

IF_VBBFL_1_520
Comments

Leendert visualiserar ursprung och funktion

Tre ytterligare sidor från Leendert Bosman’s ”Simple Series” finns nu att betrakta och studera under fliken KoiPeace. Leendert delar illustrerad historik om barbet, dess ursprung och funktion för allas blick och förståelse.

simple3_3_Glouvren
Comments

Av sällan skådat slag

I Frankrike har en nutida härva kring stamtavlor uppdagats. En uppfödare har till SCC uppgett en annan hane än den rätta som borde ha registrerats. Genom DNA-prov påvisas nu, men långt efter att det hela hände, att den angivna hanens DNA inte matchar den med valpens DNA. En valp som senare i vuxen ålder använts i avel vid ett flertal tillfällen. SCC har därmed strukit samma men oriktiga uppgifter från sitt register och stambok som nu istället anger okänd härstamning i stamtavlan för de barbeter som är berörda. Diskussioner har gått varma och protester från valpköpare har varit både förtvivlade och högljudda, listor ha cirkulerat och uppmanat till protest och krav på åtgärder. Förstås blir det turbulent när över 200 barbetägare världen över blir berörda av konsekvenserna av felaktiga uppgifter. Ännu är mycket höljt i dunkel då uppgifterna om vad som hänt och nu utspelas endast utgörs av fåordiga franska registerändringar i stamboken. Inte något drömscenario för SCC hantera. De som redan tampas i bakvattnet av en rasklubb som i fjol kraschlandade och där nu två olika grupperingar tävlar om SCC’s gunst för ett erkännande som officiell rasklubb. Inte nog med det…dessutom finns det gamla ouppklarade härvor och det jäser i barbetleden runt om i världen då det finns många frågetecken kring en ras som ingen verkar varken vilja besvara eller ta ansvar för.

I Storbritannien har rasen barbet så äntligen fått sitt erkännande och dess uppfödare kan nu sluta att kalla sig franska uppfödare för att sanningsenligt benämna sig för det dem är och där dem verkar. Statistiken kommer att bli mer rättvisande för respektive Frankrike och Storbritannien. Rasen har funnits i England sedan 2007 och det officiella erkännandet började gälla från och med 18 april 2018 och innebär nu att den från FCI fristående kennelklubben, The Kennel Club, KC kan utfärda egna registreringar och stamtavlor för landets barbeter. Barbet kommer att hamna i KC’s importregister och under gruppen ”gundogs” men ännu är det oklart vilken av de fyra undergrupperna som den slutligen kommer att tillhöra. Så snart den nyupprättade egna rasstandarden är gemensamt formulerad och godkänd av rasklubb och kennelklubb blir det så också grönt ljus för att delta i stora och celebra hundutställningar såsom Crufts mfl.

I väntan på en godkänd rasstandard och grupptillhörighet så fick rasen ett första tillfälle att visa upp sig på årets Crufts där den också presenterades för utställningens besökare. Ditresta fanns också två representanter för den franska kennelklubben SCC som deltog under uppvisningen tillsammans med deltagare från den engelska rasklubben. Speakern roade och presenterade rasen som i all sin prakt och rikliga päls kan fungera utmärkt som ett dragstopp innanför ytterdörren!? Med många superlativ fortsatte speakern att beskriva rasen. Mindre hördes av upplysande fakta kring den. Nyheten om ett erkännande proklamerades också på KC fb-sida som dessutom visade på undringar från flera följare om inte den alldeles egna hemmakorsningen också kunde får ett erkännande från KC, nu när barbet fick sitt? Jag får tillstå att jag förstår frågorna dels på grund av den bristfälliga målbilden för rasen och dels då erfarna och luttrade raskännare med blotta ögat kan konstatera input av fler mer kända men olika raser som väl och synligt återspeglas i variationen hos hundrasen barbet.

I Sverige meddelar rasklubben att de är sysselsatta med förberedelserna inför höstens arbete med ett uttalande om falska stamtavlor. Jag vet inte, men förhoppningsvis så kanske också om den bristfälliga faktahistoriken kring rasen och kanske främst om de 40 senaste åren som lett rasen i olika riktningar. Själv ställde jag frågan till klubben varför det dröjt hela 10 år innan viktiga uppgifter behandlas då de av klubben varit väl kända under samma tid? Representanten för klubben säger att hen inte vill diskutera med mig och säger publikt att jag är väl medveten om varför? Jag vet inte varför, så jag frågar givetvis om anledningen till att inte vilja prata med mig? Svaret är luddigt men förmedlar i slagfärdig uppfattning; att dialoger med mig är resultatlösa och ett slöseri med tid. Jag är trögfattad och förvränger ord i långa rader, sen finns det dessutom regler (för mig oklart om vems och vilka?). Dock ställdes en fråga till mig från samma representant från rasklubben; – Vilka kvalifikationer har jag för att fråga och skriva?

Det gäller tydligen att ha tillräckliga kvalifikationer för att ge mig tillstånd att som undrande fråga men också att författa med det fria ordet. Rätt att fråga men också rätten att förmedla min bild av oklara händelseförlopp ifrågasätts! Skulle jag inte längre dela ordet om hur jag upplever en barbetvärld där få vet men desto fler högljutt tycker och bestämmer? Ännu en händelse i en organisation som inte kan definiera och innehållsdeklarera sin marknadsförda hundras. Enbart denna i sig omtumlande upptäckt hos en enkel och intresserad barbetägare är kvalifikation nog, för att i ord fråga.

Det krävs inga meriter för att ställa en fråga – det räcker väl med att bara undra. För att däremot tillhandahålla berikande och tydliga svar behövs det desto mer. För det krävs ett gott omdöme, god insikt, erfarenhet, mycket av faktakunskap och allra främst förmågan till en övergripande helhetssyn.


Att arbeta tillsammans förutsätter att vi kan kommunicera rakt och med tydlighet mellan varandra. Vi behöver inte vara bästa vänner men alla i arbetslaget ska vara införstådda och medvetna om såväl regler, riktning som ett väl definierat mål. Ett gemensamt arbete kan i god tolerans bjuda på olika arbetssätt och nya möjligheter i olika vägar och hastighet som alla leder till ett och samma uttalade mål. Att ha ett öppet och stort sinne underlättar i allt arbete.
Ett konsekvenstänkande förbättrar det.

Comments

En hållbar konstruktion byggs på fast grund

Fakta skapar trovärdighet och är samtidigt den fasta grunden i ett samarbete för att värna barbetens arv, nutid och framtid. Att med tydlighet kunna definiera rasen och förmedla målet i arbetet kring rasen är en förutsättning för dess fortlevnad. Lika viktigt är att kunna särskilja fakta från åsikter.

I den komplexa bilden bakom dagens barbet vilar mycket av okunskap och faktabristen är lika stor som den tilltagande marknadsföringen. En ödesdiger kombination som kan ge svåra konsekvenser för såväl ras som för människorna kring den. Nog är det hög tid att göra något åt avsaknad fakta för att räta ut många frågetecken i en trasslig historia? Allra främst för att värna en missförstådd hundras och inte minst för att genom kunskap skapa förståelse kring rasen och dess variation.

BRISTER KRÄVER ÅTGÄRDER
Elaine Fichter är en outtröttlig och passionerad eldsjäl som under lång tid arbetat för att uppmärksamma men också för att åtgärda en allvarlig brist på fakta. Lika enträget har hon i motvind agerat för att sprida den fakta som idag finns verifierad och som numera vuxit sig till ett omfattande arkiv med hjälp av flera eldsjälar av olika nationalitet som anslutit sig till detta faktasökande kring hundrasen barbet och dess trassliga historia. En viktig och avgörande del i detta arbete har varit att förstå hur missförhållanden under lång tid kunnat fortgå. Det givna svaret är detsamma idag som då. Människor. Just därför att ingen efterfrågar verifierad fakta utan istället förlitar sig till en icke granskad men förmedlad övertygelse. Med ytterligare tid där ingen efterfrågar verifikation sprids så samma övertygelse för att befästas allt vidare ut i världen. Marknadsföringen glorifieras och en specifik ras blir alltmer variationsrik samtidigt som den mister allt mer av sitt egentliga ursprung och syfte men också i dess utseende och funktion. Och fortfarande undrar få varför? Inte heller ifrågasätts den vida variationen inom rasen barbet och än färre tycks visa intresse för fakta som håller ihop för en grundlig granskning.

BARBET HISTORY OF FACTS BEHIND THE SCENES
Elaine startade nyligen en studiegrupp med samma namn som ovanstående rubrik. I syfte att delge historiska fakta som sällan eller aldrig syns. Ett bra initiativ att inbjuda till frågor och konstruktiva diskussioner men också för att tydligt visa hur missförstånd kan finna näring och växa till nya former. Just därför att ingen är källkritisk och inte heller granskar det som förmedlas. Leendert Bosman har en god analytisk förmåga. Han är dessutom väl insatt i flera hundrasers historia och huvudsakligen om
Barbas (=skäggiga hundtyper) och arbetar just nu med en bildserie som kan illustrera hur lätt det är att förvillas om vi saknar såväl förklarande fakta som ett skarpt öga i ett reflekterande huvud för ett kritiskt tänkande. Här följer det första bladet i en serie av flera för att definiera och specificera olika hundtyper i en illustrerad bildkavalkad. Sidan visar pudel och spansk vattenhund, vilka historiskt också delar ett gemensamt ursprung. Båda raserna bär på sin egen historia och står var för sig men långt senare också att finna som inslag i dagens barbet. Barbet har också sin bakgrund och som framöver kommer att illustreras och förtälja mer om den ursprungliga och specifika hundrasen barbet som fick sin rasstandard skriven år 1886.

simple-p1-1Leo_520

Jag kommer att samla sidorna i denna bildserie under fliken KoiPeace vartefter Leendert färdigställer dem för publicering. På så sätt kan de snabbt hittas och överskådligt berätta sida efter sida i en samlad helhet, på samma plats. Som alltid med ett stort TACK till Elaine och Leendert för gediget och tidskrävande arbete i målet om att göra fakta lätt förstådd och enkelt tillgänglig för alla. Mer om en komplicerad historia hittar du på http://barbet-frenchwaterdog.com/
Comments

Ett snabbt ögonkast i ett bestående ögonblick

Pasted Graphic 2

Tiden går. Drömmar blir till verklighet som blir till härliga stunder i minnen som levande består. Juli förra året tillbringades i ett varmt välkomnande hem i Frankrike varifrån vi skulle hämta hem valpen Neo Mahler. I år tillbringar vi juli alla tillsammans på hemmaplan men i samma värme som vi upplevde i Frankrike för ett år sedan. Neo Mahler pustar ut, om än lite större men lika skön, så söker han sig, oavsett läge, till den svalkande skuggan .

NeoMapril2118_520
Comments

På okänd mark bland räv, barr och mossa...

Pasted Graphic

Viltspårdomare Håkan erbjöd såväl Paulsson & Co’s kursdeltagare som deras spårintresserade hundar flera och ytterligare provtillfällen med möjlighet för att träna och meritera hund.
Neo spårade på och gjorde i tät följd ytterligare två prov som resulterade i två första pris. När så allt, helt och plötsligt, faller på plats och vi tillsammans lärt oss att fokusera på rätt spår som leder till utlagt slutmål är en härlig upplevelse. Kul för såväl min hund som för mig i mitt lärande om att bättre studera och fokusera på hundens nosvisa arbete i den sträckta linan framför.

För att avancera vidare till championat behövdes nu ytterligare ett första pris men av en annan domare. Så jag tänkte att det provet kan vi göra efter nästa års träningskurs. Inte då, tyckte vår träningsledare och domare Håkan som sa; ”– Ni ska jobba på NU och smida emedan järnet är varmt” …och så blev det. Vi kontaktade viltspårdomare Åke som några dagar senare erbjöd oss ett nytt provtillfälle men denna gång i en skog vi aldrig tidigare besökt, vilket gjorde mig lite fundersam. Men Åke sa; ”- Det är inga som helst bekymmer för hunden snarare hör den tveksamheten hemma hos hundföraren”. Förtroendet för hundens överlägsna nosarbete ska vara 100% oavsett om det är i hemmaskogen eller varhelst det ska spåras om spårskogen så ligger 100 mil bort.

Återigen sätts också jag på prov…att kunna fokusera, läsa och lita till sin hund och dess spårförmåga är som alltid det allra viktigaste i allt spårarbete. En tveksam förare i linan bakefter gör bara vägen desto krångligare för spårettan. Med båda domarnas ord i färskt minne for vi så till den för oss okända Vinslövskogen. Neo spårade, ibland vaket vittrade ett och annat levande och dött vilt, men tog sig sen övertygande och säkert tillbaks till urspungsspåret och fann också dagens rådjursklöv. (Den under gårdagens släpade och nedlagda hade räven förmodligen tagit under natten då domare Åke vid morgonens koll fått lägga dit en ny klöv i vårt spårslut.) Därmed var ytterligare ett första pris i protokollet ikryssat. Grattis Neo Mahler de la serve de la Chapelle d’Alexandre till Ditt viltspårchampionat. Inte nog med att Du tog hem Din tredje raka etta på mindre än en vecka. Tillsammans vann vi dagens rådjursklöv och ett nytt träningstillfälle med en erfaren eftersöksjägare redan nästa vecka. Nu blir det ytterligare förkovran i hundens spårarbete men i sanningens namn kanske allra mest i bildning för spårlinehållaren bakom hunden.

Pasted Graphic 1
Comments

Djupet i ljusets högtid!

Neosvansapril18_GMS_520
Comments

Ur spår men på väg

Neoskog18A520

Barbet är omtalad för att följa i husses eller mattes spår men i viltspår är det tvärsom gäller.

Nu är det mattes tur att lära sig att lita till och följa stegen av sin barbet. Neo Mahler kan övertygande tydligt visa på vägen men vid vårt första provtillfälle är matte envis och drar hunden ur spår. Det slutar med ett andra pris i öppen klass. Vid nästa provtillfälle tänker matte att nu ska hunden till varje pris följas vilket resulterar i att hunden drar matte ur spår. Hunden hittar en viltlega och formligen plöjer ut på en hastig detour i ett helt annat spår men hittar med domarens hjälp tillbaks till det lagda blodspåret. Resultatet blir till vårt andra, andra pris.

Både hund och matte får fortsätta sin träning tills vi lärt oss fokusera på rätt spår och inte minst att jag blir bättre på att läsa min hund i spårarbetet så jag kan skilja på när hunden går i det lagda ursprungliga och i ett helt annat levande och nysprunget viltspår. Det är såväl träning som roliga övningar för både Neo Mahler och mig. För varje provtillfälle lär vi oss än mer och får skolning i det slingrande och ibland riktigt svåra spårarbetet. Stort TACK till våra kunniga och falkögda instruktörer Jonas och Håkan på Paulsson & Co och till domarna Ingmar och Håkan för dubbelt tydlig summering och inte minst i den lärorika och konstruktiva kritiken så vi kan avancera i spårandet framåt och helst också i vinklarna uppåt. Kondition och huvud hålls i gång på både hund och människa och roligt har vi i grönskan. För just därute, någonstans gömt i skogen, hägrar slutmålet för hundens så gedigna som avancerade nosarbete.


Neoskogmaj18_520ökl180609_520
Comments

Öppet debattinlägg för alla intresserade


Jag blir ledsen på rasklubben då de visar på bristande insikt och inte heller ser det stora värdet av sin roll som vägledare då de vill påbjuda debatt och engagemang i samverkan. Här nedan avser jag artikeln ”Öppet brev från Avelsrådet” som publicerats i Barbetbladet nr 2/2018. Artikeln berör det nya avelsverktyget i HD-index som sedan början på detta år också inkluderar rasen barbet.

Återigen ges exempel som förmedlar en felaktig bild och mindre av saklig och tydlig information. Artikeln inleder med att besvärat berätta om hur rekordmånga förfrågningar strömmat till rasklubben. Alla rekordmånga frågor sägs ha rört sig kring möjligheten av att använda hundar med C-höfter i aveln. Rekordmånga låter inte alls övertygande hos en liten och starkt begränsad raspopulation som Barbet och där vi som mest haft 10 parningar per år som resulterat i 6 födda kullar. Längre ner i artikeln konstateras att 45% av våra svenska barbeter har någon form av dysplasi och att det är nära nog hälften!!!

Ledsamt är att klubben inte tänker till mer, tydligare och effektivare. Vi behöver informera konkret, bättre och förståeligt så att vi kan agera förebyggande i vår faktiska verklighet. Än en gång vilseleder rasklubben medlemmar med ett felaktigt påstående. Vi vet nämligen inte hur många barbeter som har höftledsdysplasi eftersom långt från alla i vår svenska barbetpopulation är höftledsröntgade.


OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR
Införandet av HD-index är mycket bra. Det blir ett hjälpande verktyg då det utöver hundens egna och kända höftstatus också tar stor och god hänsyn till släktingars och därmed fler individers höftledsresultat. Men, verktygets sammanräknade indexresultat ska naturligtvis vägas mot bakgrund av ras och antalet röntgade hundar inom Sverige. För barbeten idag vet vi ännu inte hur indexvärdet kommer att ge utslag därför att vi har exporter som påverkar indexvärdet neråt men också importer och parningar utomlands där höftledsdiagnos hos släktingar inte finns registrerade i våra rullar. Hos en liten population som rasen barbet blir kanske inte indexvärdet lika rättvisande som hos en ras med en i Sverige stor population och där många individer röntgas. Det lär visa sig med tiden och tills dess får vi ta hänsyn och anpassa oss till våra faktiska förutsättningar.

Höftledsdysplasi påverkas av både ärftlighet och miljö och arvsgången är komplex. Vad vi kan göra är att informera och utbilda. Informera uppfödare och valpköpare hur vi kan minska effekterna av miljöpåverkan hos den unga valpen för att hjälpa och värna om viktiga leder i en ranglig och snabbt växande valpkropp. Inte minst lyft frågan om vikten av att göra höftledsröntgen så att vi i framtiden kanske kan visa på en mer rättvis bild av rasens övergripande höftstatus. Kanske uppfödare kan uppmuntra sina valpköpare genom att stå för en del av röntgenkostnaden? Det ligger också i uppfödares intresse att röntga höft- och armbågsleder på aktivt rörliga unghundar. Ett sätt kan vara som en ”refund” på valppriset som kan utgöra en del av summan på röntgenkostnaden och som återbetalas när röntgenresultat offentligt redovisas. Internationell kontakt barbetklubbar emellan finns redan så undersök möjligheter för att upprätta en internationell och objektiv databas i ett mer omfattande och verifierat beslutsunderlag då de flesta i en liten och begränsad population är mer eller mindre släkt.


ETT BETYDELSEFULLT HELHETSPERSPEKTIV
En hund består av mer än enbart bra höfter. För att vara hälsosamt välmående och funktionell i kropp och huvud så är det mycket som ska klaffa. Vilket innebär att även en hund med A-höft kan vara direkt olämplig som avelsdjur därför att helt andra kvalitéer i dess fysik, mentalitet och funktion brister eller saknas. I en parningskombination är det många och olika kvaliteter som ska beaktas. Fördelar och nackdelar ska analyseras och vägas mot varandra men också läggas samman till en ny och möjlig helhet. Inte bara uppfödare och ägare av hanhund behöver kunskap utan också alla intresserade och inte minst valpspekulanter som gemensamt kan vara hjälpta av en större medvetenhet inför kommande val. Jag har sagt det många, många gånger förut. Gör fakta tillgänglig och allra allra viktigast, förstådd och därmed vägledande användbar!

Jag förstår förstås klubbens och artikelns goda intentioner men det försvarar inte att misstag och fel upprepas. Jag hoppas såväl artikelns haltande innehåll som dess goda syfte kommer att debatteras bland klubbens medlemmar. Debatt är kommunikation mellan två eller flera som i argumentation har högt till tak och berör olika ståndpunkter och inte enbart vad en rasklubb uttrycker. Att intresset för frågor ökar är glädjande och debatt är ett bra sätt att engagera till kunskapssökande. Sätt viktiga detaljer i sitt större och rätta sammanhang så att vi ser och förstår helheten i det vi gemensamt arbetar för att uppnå.
– Ett fullgott och berikande liv för såväl sunda rashundar som dess hussar och mattar.

Comments

Äkta eller falsk?

Consequences



Häromdagen läste jag om en äkta barbet! Vad är en äkta barbet? Finns det falska?


På senare tid har jag också hört de fullkomligt sanslösa uttrycken ”finbarbet” och ”fulbarbet”. Då de allra flesta av dagens barbet är en mix av två olika varianter – vieux barbet och barbet moderne – undrar jag vilken av varianterna som avses? Eller står epiteten missvisande för de två olika varianterna? Vilken är vilken? Hur ser jag skillnad på äkta och falsk eller fin och ful?
Ovanstående benämningar är utmärkta exempel för att visa hur kunskapen kring rasen haltar och ibland totalt brister samtidigt som det tydliggör behovet men också det stora värdet av förankring i verifierbar fakta.

Dags för upprättelse?
När den organiserade hundvärlden inte ens kan specificera vilken av de båda typerna eller om det är mixen med sin tilltagande variation som förespråkas, leder ogenomtänkta uttryck i ett växande motsatsförhållande till kaotisk förvirring. Det florerar så mycket av dumhet i barbetvärlden och jag frågar mig ständigt hur denna villfarelse kan fortgå utan att ens en enda inom den organiserade hundvärlden agerar för att motverka missförstånd och osanning. Inte minst för att stävja ett ogynnsamt arbetsklimat och den opportunism som sprider sig allt bredare bland leden. Nog vore det uppriktigast att beskriva och förklara den faktiska bakgrunden till dagens variationsrika barbet. Att formulera ett mål som klargör och förmedlar en bild av det man arbetar för att uppnå. För avel och rasens fortlevnad är all tillgänglig fakta en absolut förutsättning för rasens överlevnad. Och då syftar jag på den ursprungliga varianten, vieux barbet. Eftersom den senare varianten, barbet moderne, inte ur någon aspekt är utrotningshotad. Båda varianter bör således specifikt definieras och äger samma existensberättigande då båda godkänts under en och samma rasstandard av den organiserade hundvärlden.

Verklighetsförankring
Det är nog så illavarslande när jag ser uppfödare argumentera för dessa obildade resonemang. Hur tänker ansvariga kring det egna arbetet för att stödja en ras om de inte ens känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka de bedriver avel? Än mindre kan de uttrycka sitt eget avelsmål. Frågar jag har jag vid något tillfälle fått som svar att de tycker rasen bör växa som population. - Såklart, uppfödare vill förstås sälja valpar. Andra hävdar att avelsmålet främst är att avla friska valpar - Såklart, det vill förstås alla - oavsett syfte och kunskapsnivå. Samtidigt vet de allra flesta idag att utlova och garantera friska valpar är orealistiskt. Tack och lov, på gott och ont, och goda intentioner till trots - livet tar också sina egna och helt oförutsägbara vägar till ett för alla, förr eller senare, ofrånkomligt slut.

Någon gång har jag hoppfullt också fått svar som vittnar om att det finns uppfödare som väl kan beskriva sina egna hundar och dess bakgrund. Som kan argumentera i fakta för sitt eget avelsmål. Engagerade uppfödare som med god insikt och uppriktighet ser till möjligheter för att gynna rasen och dess framtid. Sök kunskap och lär Dig att källkritiskt värdera och korskontrollera den information som ges! Vill vi värna om en ras handlar det om att i medvetenhet kunna hantera såväl för- som nackdelar men allra främst om att göra fakta lättförståelig och tillgänglig för alla. Fakta gynnar rasen samtidigt som den missgynnar både dumhet och mytbildning.

I ett okontrollerat och ständigt pågående mediaflöde är alternativa sanningar i alla avseenden och sammanhang ett ständigt och lurande hot. Var alltid uppmärksam, kritisk och efterfråga verifierbara källor! Desto mer Du lär och vet, ju mindre är risken att Du blir lurad.
Comments

Om att sila mygg och svälja elefanter

KoiNeo18_B&W_520
Höjd- och viktangivelse på de två hanhundarna av samma ras här ovan är inte exakt verifierade och uppmätta, då det är jag som med tumstock och linjal försökt mäta i centimeter på mankhöjden och vikten är angiven på vågen hos den lokala veterinärmottagningen.


Om det blir viktigare att räkna millimeter och gram än att se till det uppriktiga ursprunget bakom våra olika hundraser, dess funktion och syfte då är åtminstone mitt mått rågat. Kanske underlaget var bristfälligt vid inmätningen och vågen kanske inte korrekt viktkalibrerad vid invägningen? Ett kilo hit eller två centimeter dit är på intet sätt av någon större betydelse. Om en hund är liten, medelstor eller stor har däremot oftast en avgörande betydelse vid valet av hund liksom att storleksangivelser är viktiga i en rasbeskrivning. Lika viktigt är det att förmedla verifierad fakta för medvetenhet kring våra rashundars dokumenterade bakgrund.

Något är allvarligt fel när stor variation så uppenbart finns hos barbet men ingen officiellt bemödar sig med att uppriktigt beskriva än mindre förklara varför variation existerar. Många är de som konstaterar skillnader, andra upptäcker och erfar dem men få är de som ställer frågor än färre de som konstruktivt diskuterar ämnet. Är det så att ingen vågar fråga eller kanske för att ingen önskar att ta del av anledningen till variationen? Det är hög tid att förklara och förmedla faktiska förhållanden i rasens historik. Inte för att strö salt i någons sockersöta sinnesbild eller säljande marknadsföring utan för att stödja och värna en hundras genom att förmedla uppriktig och viktig rasinformation. Kunskap som inte bara är en förutsättning i avelsarbetet utan dessutom bjuder människor kring rasen en bättre förståelse i dagens variationsrika verklighet.

Storleken har betydelse! Jag vet mer än väl av egen erfarenhet att det är stor skillnad i att hålla en hund som väger 28 kilo eller en som väger 40 kilo i kopplet under hundpromenaden. Storlek och vikt är också bra att känna till då sele, halsband och koppel ska införskaffas så att de är tillverkade med hållfasthet för styrkan i många kilo. En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk.

Idag firas hundrasens dag i det stora landet i väst. En nationellt erkänd rashundsdag som inrättats för att bidra till att lyfta men också öka medvetenheten om våra rashundars dokumenterade historia, dess mångfald och förutsägbarhet. Ett utmärkt tema som uppmuntrar till att söka kunskap för att lära och värna om våra många och olika rashundar. Men vad händer om informationen som förmedlas också präglas av mångfald och stora skillnader? Vem kan ge en rättvis bild av en komplex historia?
Comments

Skön Valborg!

Tiptaptoe18_520

Nyutsprungen grönskande och skön står nu maj för vår dörr och vi hälsar våra läsare en härlig Valborgsmässoafton och välkomnar sköna maj!
Comments