Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Barbet Français

Mer eller mindre Barbet? Del 2


Detta är andra delen av en berättelse i två delar som handlar om hur vi söker
och verifierar det underlag som vilar till grund för olika ställningstaganden och beslut.





Barbet Awareness of our purebred dogs today to support their life and legacy for tomorrow



Att barbetens historia förmedlas uppriktigt är avgörande viktigt för rasen. Det har också stor betydelse för såväl avelsbeslut som sökandet efter källor i hälsofrågor men också viktig för alla valpköpare som ska ta ett stort och viktigt beslut utifrån önskemålen i den hund som söks. Saknar vi den kunskapen blir det svårt för att inte säga omöjligt att hjälpa så att var och en kan fatta det beslut som står den egna övertygelsen närmast.

Det fina och överlägset bästa med rashunden är vetskapen om rasens historia, dess registrerade släktträd och kända hälsostatus och inte minst i dess förutsägbarhet vad gäller deras karaktär och egenskaper, kort sagt allt det som gör rasen unik och speciell i jämförelse med alla andra raser. Kunskap som utgör grunden till våra beslut i fråga om val av ras men också då det gäller avel, funktion och hälsa.

Rasklubbars primära uppgift är att värna, upplysa och fungera som rådgivare för den ras de företräder. Ett arbete som innebär att beskydda genom att bistå och stödja rasen, dess historia, nutid och framtid samt att göra människor uppmärksamma på rasens särart men också lyfta fram information om vad vi bör tänka på när vi tar våra beslut t ex i frågor som uppstår vid avelsbeslut eller vid valpköp.

Allt arbete inom en ras består i att värna om rasens genetiska struktur, dess egenskaper och särart. Varje ras har sin egen unika och genetiska nyckel. Denna nyckel existerar oberoende av deras exteriöra skillnader inom rasen – skillnader som vi kallar för rasens variation och mångfald. Nyckeln gör att egenskaper och särart bevaras och utgör grunden för deras rastypiska egenskaper som sedan förs vidare under sakta utveckling från generation till generation. Det är om denna genetiska nyckel som en rasklubb ska värna och det är också den som gör att vi kan förutsäga och specificera vad som är typiskt och utmärkande för varje ras. Hela rashundsvärldens arbete och mål baserar sig på dessa grundförutsättningar. Denna genetiska nyckel är också basen för oss som ska köpa en hund och då vi bland dagens alla rasbeskrivningar letar efter just de egenskaper vi önskar och söker hos vår framtida följeslagare.

Om innehållet helt plötsligt ändrar form och sammansättning som t ex vid okontrollerad inkorsning/ar, då förlorar också denna genetiska nyckel sin passform och vi förlorar därmed vår åtkomst till det ursprungliga arvets kända förutsägbarhet.

Les races de chien Bylandt french
En del av barbetens historia. Ovan den franska språkversionen av uppslaget i en nyutgåva från 1994 av författare Henri A. count van Bylandt och hans fyrspråkiga (holländska, franska, tyska och engelska) utgåva av LES RACES DE CHIENS i två volymer ( De Hondenrassen på holländska, Dogs of all Nations på engelska) med ursprunglig utgivning år 1904. Intressant med denna bok är att varje språkversion har olika barbeter som illustrerar den specifika rasbeskrivningen. Nedan engelsk- och tyskspråkig rasbeskrivning ur samma bok.
Les races de chien, Bylandt eng ty



RÄTTVIS BESKRIVNING

I mitt eget beslut i frågan om rasval så tilltalades jag av barbetens naturliga och rustika utseende men också av att jag trodde det var en medelstor ras som inte utsatts för exteriöra och överdrivna avelsbeslut i fråga utseende och karaktär och som senare kommit att resultera i negativa bakslag. En gammal och rufsigt naturlig ras som trots sin lilla population lyckats klara sig undan alltför stor inblandning av människors tycke och smak med ett i stort oförändrat arv och utseende. Denna uppfattning visade sig senare stämma föga överens med den variation som jag idag ser inom rasen men också hos Koi och som jag numera vet beror på inblandning av flera olika vattenhundraser, pudel men också hundar av helt okänd härstamning. En historia i två tidigare helt åtskilda varianter men som numera slagits samman till en. Två varianter som båda dessutom har inslag av andra raser i olika mängd och proportion. Två varianter där dessutom deras respektive förespråkare har haft två helt skilda målbilder för rasen. Detta är faktauppgifter som jag önskat vetskap om redan då jag sökte information för att lära mig mer om rasen, dess egenskaper och särart. Oavsett vad jag ska köpa och i synnerhet om det rör sig om ett köp som ska vara länge och betingar ett högt pris så vill jag givetvis ha rätt innehållsdeklaration presenterad före mitt beslut och inte efter. Information som inte bara viktig för valpköpare utan också nödvändig för uppfödare och avelshundägare.

Med ett ökat intresse för en liten och missförstådd ras under tillväxt ökar också intresset för dess historia och inte minst nutid. Därför är det av stor vikt att vi bygger en grund i fakta för förståelse än att vi skapar ett missnöje på grund av vilseledande information. Både rasklubbar och uppfödare har ett stort ansvar att presentera faktiska förhållanden. Vi bör definitivt undvika säljande slogans som att vi arbetar för en gammal, exklusiv och ovanlig ras som en gång tjänstgjort i kejsare Napoleons armé när sanningen är en helt annan.


POPULÄRA DOODLES
En man vid namn Wally Conron hade i slutet på 1980-talet en vision om att skapa en ny ras. För att höja status och förbättra intrycket av sin medvetet gjorda korsning mellan labrador och pudel så gav han den ett alldeles eget namn – Labradoodle. En korsning med mindre förutsägbarhet som i sin populäritet vuxit explosionsartat och som W. Conron idag uppger sig djupt ångra då han inte bara mixat olika genetiska nycklar utan främst för att det resulterat i en rejäl kassako istället för omsorg om själva hunden. Samma dilemma gäller idag för vår barbet i sin numerärt lilla population men där intresset för rasen snabbt växer. Till skillnad från W. Conron och hans uppriktighet så är namnet på den idag 15 år gamla korsningen detsamma som den ursprungligt konstruerade rasen barbet. En annan faktor till förvirring härrör från gamla tider då flera olika varianter av en hundtyp fick samsas under ett och samma namn och som senare skulle komma att bli namnet på den i slutet av 1800-talet konstruerade rasen – barbet. I denna trassliga röra är det inte undra på att det blir svårt för oss som inte är insatta i rasen barbet och dess historia att bilda sig en klar och tydlig uppfattning i deras komplexa bakgrund. I synnerhet då det dessutom redovisas olika versioner av barbetens historia och framväxt.


PUDELNS KÄRNA
Pudelns kärna i denna berättelse och som borde vara prioritet nummer 1 för alla barbetens rasklubbar världen över är att försöka bringa reda och tydlighet i barbetens rötter. Att uppriktigt berätta om barbetens trassliga bakgrund och därigenom tillhandahålla verktygen för både uppfödare och valpköpare så att vi kan ta beslut utifrån ett genomarbetat underlag. Ett underlag i fakta och bakgrund som är utomordentligt viktig och avgörande för rasen och dess numera sargade men ändå värdefulla genetiska nyckel.

Jag älskar individen Koi från djupet av varenda cell i min kropp men från samma djup gråter jag för barbet Koi var gång jag tittar på hans cirkeldiagram. Kois genetiska barbetnyckel har i stort förlorat hela sin passform. Koi är älskad och högt värderad och kommer så för alltid att vara, oberoende av vad jag kan komma att upptäcka i hans stamträd. För rasens skull är jag däremot uppriktigt ledsen och än mer bekymrad. Jag har svårt att förstå hur människor som har kunskap runt rasen barbet resonerat och än idag resonerar då man väljer att fortsätta blunda för avgörande information och därmed leda rasen i fortsatt förändring istället för ordning och reda.

Jag läser ofta under olika sociala medier hur ägare till barbet ondgör sig över omgivningens kommentarer i hur deras älskade barbet liknar en pudel. En observation som kan vara alldeles riktig eftersom stamtavlan till största del innehåller pudel. Är det inte dags öppna ögonen och att ta itu med historia och kalla fakta? Det vi stoppar in i en ras finner också sin väg ut. Som vanligt är det människors beslut som bildar rasens slutresultat och det är också bara människor som kan bringa reda i ett virrvarr av tidigare val men också misstag genom att upplysa och medvetandegöra.


EN LEDSAM INSIKT
Oavsett hur väl och vackert vi förpackar tråkiga nyheter förblir de likväl tråkiga nyheter. Men tråkiga nyheter kan också komma att innebära startskottet till förändring i ökad medvetenhet för mindre sårbarhet i kommande beslut.

Foundation Barbet Koi presenterat i cirkeldiagram
Foundation Barbet Koi B

Sakta och under lång tids arbete har jag kommit allt närmare Kois rötter. Steg för steg blev jag varse om de olika raser som fanns i hans stamtavla. Det mest chockerande med cirkeldiagrammet var fördelningen. Så mycket och av så många andra! Koi representerar varken ett genomsnitt eller ett undantag för dagens barbeter då det idag finns ett stort spann från 80% barbet till bara 13%. Endast tre idag levande och ålderstigna individer från uppfödaren R. Georgiis U-kull är att räkna som renrasig barbet. (Helt renrasig är ingen ras!) Den stora andelen pudel härrör från Hermans rekonstruktionsarbete och hans Barbet Modern. Lynx och Serynoire har fått sina egna ”tårtbitar” då Herman hittade dessa två individer, av okänt ursprung men med ”barbetlook”, genom att leta avelsindivider på hundhärbärgen kring Paris vid tiden då han påbörjade sitt självutnämnda rekonstruktions-arbete.
Resultatet från det jag kallar ”hemmagjord stamtavla” innebär att en annan barbet än den som är egentlig far eller mor registrerats i den officiella stamtavlan. Spansk vattenhund användes av uppfödare inom Vieux Barbet Francais för att tillföra nytt blod i en liten population. Portugisisk vattenhund användes av både Barbet Modern och Vieux Barbet Francais av samma skäl. Irländsk vattenspaniel är den enda av ovanstående representanter som blandats med barbet för att tillföra nytt blod till den irländska vattenspanieln och stävja ett hälsoproblem hos dem och som dessutom finns registrerad i stamboken för irländsk vattenspaniel. I jämförelse med det inofficiella rasregistret i Pawpeds så hade Koi där ett utslag på runt 15% pudel men pawpeds anger också i sin foundation att alla värden kan ligga 100% över det angivna. Helt riktigt, då Kois diagram visar en egentlig andel pudel på nära nog 30%.


NYA FRÅGOR – SAMMA PROBLEMATIK
Jag är införstådd med att hundvärldens officiella hunddatabaser sällan gör ändringar i gamla uppgifter då detta i sin tur kan påverka mycket annat. Detta hindrar dock inte att det förs en parallell databas, likt pawpeds, med egentliga och kända uppgifter inom barbetvärlden som kan vara alla barbetintresserade till stöd men främst för att hjälpa uppfödare och forskning i rätt riktning. Jag undrar varför etablissemanget runt barbet inte agerar i en så viktig fråga? Jag har fått svaret att frågan togs upp 2012, under ett stormöte i barbetens ursprungsland Frankrike, där franska rasklubben, domare och veterinärmedicinsk expertis och flera uppfödare av barbet världen över deltog. Men frågan tystades ner av anledningar som etablissemanget gärna får förklara för mig då jag inte förstår varför? Ovanstående uppgifter är således kända men likväl väljer etablissemanget runt rasen barbet att inte med öppenhet belysa denna stora och för rasen avgörande fråga. Om detta beror på okunskap eller av annan anledning låter jag vara osagt och oavsett skäl är agerandet mycket, mycket oroande.

Sett från andra sidan och med tanke på konsekvenserna för rasen barbet gagnas knappast vår organiserade hundvärld eller dess beslutsunderlag. Inte heller formuleras det några effektfulla slogans ur en ledsam historia. Att fortsätta sopa missförhållanden under mattan gör att högen bara växer och fler blir vi som ondgör oss, var gång vi snubblar. Ju förr vi städar upp desto bättre blir våra förutsättningar att agera i rätt riktning för rasen som vi önskar värna och bevara.

Hela grundproblematiken förenar sig med den jag tidigare fört i tremorfrågan. Vikten av att öppet informera med tydlig och saklig fakta så att var och en förstår och kan ta ställning utifrån ett faktabaserat beslutsunderlag. I samma grad handlar det också lika mycket om hur missförstånd och felaktigheter kan fortsätta sin outgrundliga vandring då ingen med förståelse sätter sig in i och lyfter frågor för att ställa till rätta och men också för att stödja och hjälpa.

Idag får vi arbeta med konsekvenserna av tidigare gjorda avelsbeslut och resonemang kring rasen barbet. Ett viktigt och betydelsefullt arbete – om vi med ansvar tar itu med frågor med målet om att överlämna ett bättre beslutsunderlag till nästa generation. En ny generation som förhoppningsvis kommer att kunna och vilja arbeta med rasen, men också med kraft och ork ta konsekvenserna av dagens rasarbete för barbetens ännu så ovissa framtid.

Tänk, aldrig kunde jag ens ana än mindre förutse i vilka stora och omvälvande upptäckter en, i detta sammanhang, liten dialog om tremor skulle komma att leda till bara för att jag ville veta mer om Kois släktträd och deras hälsohistorik. En märkvärdig, chockerande och minst sagt trasslig historia som jag med ledsamt sinne aldrig kommer att förlika mig med men kan ta hänsyn till i kommande beslut. En historia som visar hur viktigt det är att belysa men också att verifiera det som sägs och skrivs innan vi tar ställning och beslut.

Ett stort tack till Elaine, Tomasz och Leendert för tid, tålamod och ett historiskt underlag

Vive Le Barbet illustration där Barbet Koi är avbildad hund i silhuett

Mer om barbet och dess historia men också nya rön i en trasslig bakgrund
Hos Elaine
vieuxbarbetfrancais.com
Hos Tomasz
barbety.pl