Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

January 2015

Lite om mycket Barbet

Då och då dimper det ner frågor om mina erfarenheter av Barbet Koi. Intresserade frågor som rör t ex rasen och valpköp. Att fråga är jätteviktigt och visar inte bara på ett intresse utan också på ett sunt ansvar som bör uppmuntras. Det finns inga dumma frågor och alla frågor söker ett svar även de som inte kan besvaras. Jag har långt från svar på alla frågor men jag kan efter bästa förmåga försöka förklara varför – ur mitt perspektiv.

Barbet – något för oss?
Hej Eva!
Vilken fin sida och underbara bilder på er fina Koi! Tänkte ta tillfället i akt att fråga lite om rasen. Vi är en stor barnfamilj som länge önskat en hund. Först nu är det möjligt för oss att kunna ta emot en hund på bästa sätt. Vi står i valet mellan en softi och en Barbet. Jag snubblade över en annons om barbetvalpar och föll direkt av deras utseende och beskrivning! Men som alltid kommer frågor när man läser runt på olika sidor. Vilken är din uppfattning om lämpligheten av en Barbet i en barnfamilj? Gällande pälsvård, motionsbehov osv? Vad jag läst mig till så är det en godmodig hund som lär sig väl om man fostrar vänligt men bestämt, vill ha mkt motion, men hur mkt eg/ per dag/ i vilken form? Jättetacksam för svar och övrig input du kan ge!
/Kajsa



Hej Kajsa men också alla övriga intresserade!
Tack för både ditt mail och kommentar. Roligt att Du uppmärksammat Barbet då det är en ras som inte är så vanlig i hundvärlden. En ras som har haft en svår och brokig historia i sin kamp och strävan för att överleva i konkurrensen av många olika hundraser. Barbet har en komplex bakgrund som också bidrar till en ras med variation.

Barbet Koi välkomnar inbjudande till läsning


EN KLOK OCH GLAD HUND MED ÖPPET SINNE
Barbetens utseende är det första intrycket som både uppmärksammas och charmar. En härlig, rustik, långhårig, lojal och nära vän som det är lätt att tycka om. En ras som är både klok och lättlärd. Deras öppna glada sinne och inte minst deras stora behov till att ständigt vilja samarbeta och vara i ens närhet hamnar på min plussida. Det är inte för inte som de kallas en kardborrhund. Dels då de vill vara nära och dels då de samlar diverse detaljer i sin långa päls.

Koi gillar inte när stojas eller skriks för mycket och högt – och som ofta kan vara en barnfamiljs vardag. Å andra sidan är han mycket följsam så stoj och stök är inget hinder om det också finns en plats där han kan finna ro, vila och trygghet. Förutsättningar som är viktiga för både barn och vuxna att vara medvetna om. Många barn ser inte jag som ett hinder så länge familjen respekterar hundens behov likväl som hunden ska lära sig att respektera familjens. Barbeten är mycket lyhörd och får den rutiner och regler tidigt i livet är det en mycket tacksam hund, för liten som stor, att leva och utvecklas med. Barn är små och en hund som är under utveckling och växer till sig kan lätt bli ivrig och hoppa för att välta ett litet ömtåligt barn som kan skadas oavsiktligt men också i det vice versa. Både barn och valpar är ömtåliga och behöver mycket tid och uppmärksamhet under sin uppväxt. Finns tid, tålamod och kärlek ser jag inget som helst hinder i att skaffa en Barbet till en stor barnfamilj.


Barbet Koi plöjer havets vågor


EN ARBETSVILLIG VÄN
Koi är alert och ivrig när vi är på träning men har osedvanligt lätt att koppla av oavsett var vi befinner oss, så länge jag finns i hans närhet. En Barbet behöver stimuleras både fysiskt och mentalt för att bli harmonisk och det behöver alla hundar mer eller mindre. Barbet hamnar med min erfarenhet något över mitten på den skalan. Min uppfattning är att det behövs inga tvåtimmars joggingturer och inrutade och avancerade träningspass. Detta kan istället ske genom kortare träningsmoment under dagen. Själv bor jag i villa och mina bägge hundar får springa fritt under dagen på vår tomt. Några gånger om dagen gör vi kortare inlägg för vardagsträning såsom sitt, ligg, stanna kvar, hämta boll, sökövningar etc. En gång om dagen går Koi och jag en längre promenad om c:a en timma och under den tiden tränar vi lite lydnadsmoment och sen får det också bli tid för lite fritt spring med hopp och lek. Vi deltar också i en träningsgrupp under vår- och hösttermin som tränar tillsammans en gång i veckan under ca 3 timmar.

Rasen Barbet konstruerades för ändamålet att användas som en arbetande hund för att stöta och apportera småvilt och främst fågel, på land såväl som i vatten. Deras päls med underull som skyddar väl vid jakt i kalla vattenmarker är en av flera styrkor. Deras orädsla och iver i glädjen av att arbeta gör rasen till en funktionell allround hund. Detta är också bakgrunden till att en del individer har stark jaktinstinkt och som därför kräver stimulans för att få nyttja sin naturliga begåvning, t ex i form av spår- eller sökövningar. Övningar som också är utmärkt träning för alla hundar och som dessutom ger en god mental stimulans. Barbeten är en naturlig ”hämtare” (retriever). Hos Koi är bollen guld...och han är outtröttlig i sitt uppdrag med att hämta en kastad boll eller utlagd apport.

Skulle det någon dag eller period bli lite mindre av motion och träning är det ingen större fara då Koi är enormt flexibel. Vi tar igen det en annan gång då det blir mer egentid för honom. Just att vara flexibel och anpassningsbar i olika situationer är en typisk egenskap för Barbet. Exteriör och karaktär står att läsa om i dokumentet rasstandard. Rasbeskrivningar anger idealiska särdrag som är typiska för rasen. Kom ihåg att hundar är individer som har sina egna personliga särdrag precis som Du och jag och sen finns det dessutom alltid undantag som bekräftar regeln.



Barbet Koi och hans hårfagra lockar


HÅRIGA LOCKAR
En långhårig hund kräver mer tid och pälsvård än en korthårig. Pälsen, eller riktigare är att säga håret, fäller inte och växer oavbrutet i längd. Jag borstar Koi en gång i veckan, ibland varannan och slitna toppar klipper jag med sax två till tre gånger om året då jag tillhör dem som vill ha en Barbet med långt hår. Andra maskinklipper håret med intervall och håller det kortare för att underlätta pälsvården eller för att anpassa pälsen för det arbete hunden ska utföra. Valppälsen är oftast lättskött men när valppälsen byter karaktär till den grövre och tjockare vuxenpälsen med underull, vilket tar sin början och sammanfaller ungefär samtidigt med hundens könsmognad, då brukar också tovorna dyka upp. En process som håller i sig till cirka två - tre års ålder då vuxenpälsen är färdigutvecklad och åter börjar bli mer lätthanterlig. Men stora skillnader finns från individ till individ.

Det är inte kul för någon av Er att börja vänja hunden vid borstning när pälsen är tovig. Se därför till att vänja valpen mycket tidigt vid borstning och hantering för att skapa rofyllda och härliga stunder tillsammans under all framtida hantering och skötsel genom hundens liv. Hos Barbet finns flera olika pälstyper på grund av rasens brokiga historia och just detta är ett av flera ämnen jag önskat större kännedom om när jag letade valp. Det jag älskar hos Barbet är förutom deras godmodiga temperament just deras härligt naturliga och rustika utseende med dess långa hår i enlighet med rasens standard.

Hos en del individer finns de som har extremt tät och krullig päls och därmed blir svåra att hålla långhåriga då pälsen lätt tovar och blir svårborstad genom sina tätt och hårt knutna krullar. En sådan pälskvalitet innebär oftast att man får hålla pälsen kort. Det finns päls som Koi, mycket men mjukt krull som ibland formar sig i slingor men ändå inte så hårt knutna vilket gör pälsen hanterbar och kan därmed hållas långhårig, men kräver sin tid. Nästa variant är pälsen som har stora luftiga och öppna lockar och även denna päls är långhårsvänlig men inte så tidskrävande i pälsvården. Ytterligare annan variant är pälsen som är mer vågig än lockig vilket innebär en lättare pälshantering och som också fungerar väl i lång längd.

Ibland uppges Barbet som en allergivänlig hund men detta är varken styrkt eller riktigt. Det finns idag sex kända allergen hos hund. Dessa allergen skiftar mer mellan individer än mellan raser. Vilket innebär att jag kan vara allergisk mot en barbet men inte en annan även då de är födda i samma kull. Forskningen är i framkant inom detta område och det finns idag möjlighet att genom test få fram de kända allergen människan reagerar mot för att kontrollera dem mot hundens. Glädjande nog så kommer det förmodligen i framtiden komma att utvecklas ett vaccin som gör pälsdjursallergi till ett minne blott. Läs mer på
www.medi-tec.se/


What goes around comes around, barbet med flera
EN FÖRKLARANDE HISTORISK BAKGRUND
Förklaringen till de olika pälskvaliteterna står att finna i rasens historia och en av flera orsaker är att spansk vattenhund, portugisisk vattenhund , irländsk vattenspaniel och pudel inkorsats senare i rasen Barbet. I och för sig inget märkvärdigt i en ras med en liten population där inkorsning görs för att tillföra nytt blod för att undvika sjukdomar och reducera risken av genetiska defekter. Det märkliga i Barbetens moderna historia är att det i Frankrike under 1980-talets rekonstruktionsarbete förekom stor andel inkorsning av pudel och hundar av känt och okänt ursprung. Varav en del utfördes med ”hemmagjord stamtavla” och förklarar varför verkligheten inte alltid överensstämmer med officiell stamtavla. Ett avelsarbete som påverkat inte bara pälskvalité utan också rasens storlek, karaktär och utseende. Vilket i sin tur föranlett ändring i rasens standard för att anpassas till konsekvenserna av detta rekonstruktionsarbete. I samband med detta flyttades Barbet från rasgrupp 7 till rasgrupp 8 (1986). 80-talets stora omdaningsarbete av Barbet har en komplex bakgrund och som står att läsa mer om på engelskspråkiga sidorna http://frenchwaterdog.org/griffon-barbet/ men också på http://barbet-frenchwaterdog.com/ där även källhänvisningar anges.

Den ursprungliga Barbeten omnämns ofta som ”Vieux Barbet” eller ”Barbet Authentic” och Barbet med rötter från 80-talets rekonstruktion benämns som ”Barbet Modern”. Uppfödare av Vieux Barbet fick i samband med rekonstruktionsarbetet mycket svårt att registrera sina hundar vilket medförde att en del fick låta registrera sina kullar utom Frankrike. En mycket komplicerad situation uppstod som försvårade avelsarbetet för de få franska uppfödare som satte rasen i fokus istället för egna intressen. Under år 2000 inleddes avel mellan dessa två tidigare helt åtskilda varianter. Idag finns det endast fyra levande individer kvar av den ursprungliga varianten dvs ”Vieux Barbet”. Några uppfödare och intresserade arbetar idag både medvetet och selektivt för att värna om och för att i möjligaste mån försöka bevara rasens ursprungliga utseende, karaktär, funktion och särdrag. En sluten studiegrupp på Facebook med samma motto – Barbet Preservation Group – öppen för alla med intresse för rasen om Du är intresserad är det bara att ett enkelt knapptryck för att ansöka om inträde i diskussionsgruppen.

Dessa två falanger inom Barbet är ett delikat ämne som ofta undviks av etablissemanget inom Barbetvärlden. Även detta är en lärdom som jag kom att ta del av långt efter mitt valpköp. Likväl är det ett faktum som jag tycker är viktigt att ha kännedom om då det viktiga valpköpet ska planeras. Känner man inte till rasen och dess historia är det svårt att i förväg veta vilka frågor som ska ställas och vilka beslut som ska tas. Den stora variationen mellan individer hos rasen har sin naturliga förklaring i rasens historia. Desto mer vi känner till om rasen desto bättre och medvetna frågor kan ställas vid ett valpköp. Vi tycker alla olika och en del föredrar en viss typ andra en annan för ytterligare en tredje har det kanske inte någon större betydelse. Fakta och erfarenhet underlättar för att bilda sig en egen uppfattning samt för att ta ett genomtänkt och individuellt beslut i fråga om egen ståndpunkt och i valet av valp.

En annan myt inom Barbetvärlden är att rasen är urgammal då den tidigt finns omnämnd och avbildad i 1500-talets litteratur. Ordet barbet används vid denna tidpunkt för att beskriva ett utseende och inte för att beskriva en specifik ras. Utseendet på en lurvig hund med långt hår och skägg, alltifrån en liten bichontyp (petit barbet) till en större pudeltyp (grand barbet) benämndes gemensamt som barbet i det gamla Frankrike. Rasbildningen började långt senare och för rasen Barbet tog den troligen form under 1800-talets senare hälft för att få sin första rasstandard skriven 1886. Ungefär samtida med pudelns rasbildning. Så även här kan en myt ersättas med fakta. Rasen Barbet är inte anfader till pudel då båda är två åtskilda och separata raser som blir till ungefär samtidigt. Barbet har sin grund i en robustare typ, Griffon Barbet och pudel har sitt ursprung i den elegantare typen av Buffon Barbet. Både Barbet och pudel har med all sannolikhet en gemensam och historisk nämnare i samma hundtyp som under lång tid kom att utvecklas i flera olika riktningar beroende på det land, område och kultur där den slutligen kom att hamna och formas för sina respektive arbetsuppgifter. Alla dagens hundar har ett gammalt arv från någon av våra ursprungliga och olika hundtyper. Standardisering och registrering av specifika raser tog sin början i och med att olika länders Kennelklubbar börjar etableras runt 1800-talets slut.

Har Du intresse av att fördjupa Dig i historiken om Barbet så finns flera källhänvisningar och dessutom gammalt material i form av bilder, dokument och tidskrifter i original, att finna i det årsindelade referensarkivet på
http://frenchwaterdog.org/historical-references/barber-sourcespre1880/.
Tomasz Targowski, som är uppfödare av barbet och engagerad i Barbet Preservation Group, har också en intressant artikel som förklarar och berättar mer om den senare delen av barbetens komplexa historia och som på engelska står att läsa här.


Thelma Lou a working barbet in action


RÅD OCH RÖN INFÖR VALPKÖPET

• Läs rasstandard och dokumentet som kallas RAS och som finns att ladda hem på www.skk.se. Titta på många bilder av olika varianter och bestäm Dig för Din egen favorit. Besök utställning där Barbet visas eller fråga uppfödaren om de kan tipsa om någon i Din närhet som har en Barbet Du kan träffa och känna in och på. Försök med fördel att kika på flera barbeter eftersom rasen varierar mycket i storlek, temperament, karaktär och utseende. Har man sett en har man långt ifrån sett den vida variationen inom rasen.

• Vilka kvaliteter är viktiga för Dig hos Din kommande följeslagare och familjemedlem?

• Vad ska hunden användas till? Intresseområden såsom utställning, avel, jakt, tävling, sällskap etc

• Studera båda föräldradjurens exteriör och mentalitet. Fråga ägarna om dess karaktär, funktion, hälsa och kännedom om eventuella sjukdomar.

• Studera resultat från höft- och armbågsröntgen, ögonstatus, inavelskoefficient. Koefficienten är ett sätt att kalkylera risken för eventuella ärftliga sjukdomar genom hundarnas släktskap. SKK rekommenderar en inavelsgrad under 6,25% uträknat över fem generationer. Hos Barbet har den i Sverige tidigare legat högre men under 10% just därför att populationen är så begränsad vilket medfört ett ökat släktskap och som således blir högre än för en ras med en stor population. Koefficienten bör hållas låg och uträknas över så många generationer som möjligt då värdets utslag påverkas av det antal generationer (fler individer) som uträkningen bygger på. En inavelsgrad på 0% betyder att släktskap helt saknas och som t ex blir resultatet när två olika raser korsas.

• Mentaliteten är jätteviktig! Ett genomfört MH eller BPH-test (två typer av mentaltest) är alltid en styrka, om inte exakt, men en god vägledning för att ge en beskrivning av föräldradjurens beteende i olika situationer. I synnerhet om Du inte själv har möjlighet att träffa föräldradjuren för att bilda Dig en egen uppfattning.

• Kan föräldradjurens inlärnings- och utbildningsförmåga styrkas? Hur fungerar de med andra hundar och människor.

• Mer intresserad? Studera resultat av eventuellt tidigare kullar från föräldrar och deras respektive släkt. Kanske också titta på valpkullar födda utom Sverige som ett tänkbart alternativ. Även då importreglerna ändrats genom höjda krav för import från utlandet såväl inom som utom EU. From 29 december 2014 kan import ske tidigast då valpen är fyra månader gammal men trots detta kanske ändå kan vara ett alternativ för att hitta just Din drömvalp.

• Var inte rädd att välja en valp från en föräldrakombination som är mindre förekommande och i synnerhet om Du har planer på att i framtiden använda Din Barbet i avel. Detta för att undvika att någon blodslinje blir alltför överrepresenterad. Udda kombinationer bidrar till att öka rasens mångfald. En överrepresenterad blodslinje kan försvåra framtida avelsarbete då det blir svårt att finna bra avelskombinationer. Det kan också innebära ett allvarligt hot för en liten begränsad population om det i framtiden skulle visa sig finnas en negativ och ärftlig defekt hos en linje som är alltför vältalig.

Ju bättre förberedd och påläst Du är om rasen desto mer ökar Dina möjligheter att finna rätt uppfödare och rätt valp. Att vara medveten om den historiska bakgrunden till rasen ökar förståelsen för dagens variationsrika Barbet. Genom medvetna och väl genomtänkta val ges Du möjlighet att påverka såväl ras som Ditt kommande hundägande.

Jag rekommenderar aldrig en uppfödare. På den frågan svarar jag alltid att det är ett individuellt beslut som ska tas av respektive valpköpare. Ring eller maila flera uppfödare, ställ frågor, känn efter hur kontakten känns och vilka svar Du får. Överväg och summera svar och personlig kontakt. En uppfödare som talar illa om en annan uppfödare är en varningsklocka. En seriös, uppriktig och ansvarsfull uppfödare diskuterar och berättar om det uppfödaren kan allra bäst. Sin egen avelsstrategi och målet med sin egen uppfödning – inte andras! Kontakten med uppfödaren är viktig men dock inte avgörande. Det är valpen Du ska leva med, inte uppfödaren. Det är till fördel om kontakten är god och förtroendefull eftersom uppfödaren blir din kontaktperson genom hundens liv vid frågor, funderingar och eventuella problem. För uppfödaren är det viktigt att kunna följa valpen till vuxen och under hela dess liv både av omtanke men också för att kunna utvärdera det egna avelsarbetet.


Barbet Koi frilagd


FLER TIPS

Vill Du ha en Barbet som ska hållas långhårig ska Du noga studera båda föräldrarnas pälskvalitet, har båda hårt knuten och tät smålockig päls är chansen att få en barbet med en långhårsvänlig päls mindre god. Uppfödaren har stor kunskap och kan redan hos den nyfödda valpen se om det blir en mycket krullig päls eller en mer storlockig/vågig variant. Även om det inte kan utläsas exakt hur den vuxna pälsens struktur och textur kommer att utvecklas så går det att särskilja dem i stora drag. Att studera svansen på föräldradjuren ger också en fingervisning om ursprung. Är det t ex en svans som är böjd över ryggen likt en portugisisk vattenhund eller den som har svansläge ”mellan klockan tolv och två” som påminner om pudelns. Svansen hos Barbet ska vara lågt ansatt, lång och hållas neråt med en lätt böjd krok i viloställning. I rörelse och stand by läge är svansen högre ställd och då över mankhöjd men inte rullad över ryggen.

Barbet Koi foundationanaly i pawpeds

En internationell databas för registrerade barbeter finns på http://pawpeds.com/db/?p=bar&date=iso där kan du söka på föräldrarnas respektive kennelnamn och finna dess officiella stamtavla, hitta uppgifter om avkommor och göra testparningar. Under klickknappen ”foundation” kan Du utläsa deras ursprung. Koi med sitt kennelnamn Åbyfjordens Clyde Jr, har en faderslinje som slutar i pudel och en moderslinje som slutar i Vieux Barbet. Pawpeds är en tillgång om Du vill göra en testparning mellan två individer men också om Du är intresserad av din hunds ursprung och vill få en ungefärlig överblick av hundens bakgrund.

Koi officiella och verifierade resultat registreras i Skk sökbara databas

Officiella resultat såsom höft- och armbågsledsröntgen, meriter i form av utställnings- och tävlingsresultat samt uppgifter om BPH/MH och stamtavla mm finns i SKKs sökbara databas för samtliga registrerade rashundar i Sverige. Databasen hittar Du på
www.skk.se.

Svenska uppfödare och deras planerade och födda kullar finns på
www.barbet.se. Det finns också en Fb-sida som heter Barbetlitters där en del av världens och Sveriges planerade och födda kullar utannonseras. Uppfödare som engagerar sig i arbetet inom Barbet Preservation Group står att finna på http://frenchwaterdog.org/.


Barbet Koi Nog klappar väl allas våra hjärtan för kärleken


VARJE INDIVID ÄR UNIK OCH VÄRDEFULL
Att köpa en valp är att köpa ett unikt liv och ett liv formas efter arv och miljö för att inte glömma slumpens lotteri. Det finns aldrig några garantier för att livet ter sig långt, friskt och ständigt lyckligt som vi högt önskande drömmer om. Verkligheten brukar bli långt från både dröm och önskan. Den optimala och perfekta individen finns bara på perfektionistens papper och återfinns aldrig i det verkliga livet. Vi har alla våra goda och mindre goda kvaliteter och är vi väl förberedda genom kunskap och erfarenhet som gjort oss medvetna om livets förutsättningar och verklighet så kan slutresultatet ändå komma att överträffa både önskan och dröm. Den egna hunden i alla sina för- och nackdelar är alltid den allra bästa just därför att den är vår!

Rashundvärlden, i likhet med den stora värld vi gemensamt delar, är full och ibland ordentligt berusad av olika åsikter och uppfattningar. En del är stora och luftiga och andra små och trånga, ytterligare några raka och meningsfulla, en fjärde raglar och är svår att förstå. Så begrunda dem fritt och gärna men låt fakta och den egna övertygelsen bli det avgörande. Det är Du och Din familj som ska hitta valpen som passar Er. Ni ska ta ett stort och eget beslut om en nära följeslagare och vän som kommer att finnas med många härliga och lärorika år framöver. Så hasta inte, ta tiden för Er. Som alltid i en köp och sälj situation – på med Dina allra mest kritiska glasögon och ta fram kom-i-håg-lappen med Dina väl genomtänkta frågor och ställ dem till Ditt urval av uppfödare!

Lycka till i planering och i sökandet efter Er alldeles egna och unika hjärtevalp!

Min erfarenhet att dela

Barbet Koi på språng ut i lugnt vatten


Då jag förespråkar allmän och öppen information och vet att det finns fler intresserade när det gäller den specifika typ av tremor som min hund ibland tillfälligt och kortvarigt kan visa så publiceras texten i sin helhet här. Öppet för alla intresserade att ta del av och för ointresserade att bläddra förbi.

Saklig information om tremor har jag efterfrågat hos Svenska Barbetklubben (SBBK) sen den dag för snart två år sedan då SBBK skickade ett brev till mig och berättade att min hund har ett allvarligt problem som varken min Barbet Koi eller jag var medvetna om. Allt sedan dess har jag fört en dialog med SBBK i ämnet tremor men också om vikten av att öppet, sakligt informera och diskutera. Denna dialog har också skickats till Svenska Kennelklubben (SKK) för kännedom.

Tremor är den medicinska termen för att beskriva ett symptom som visar sig som en skakning/darrning. Det finns många olika orsaker och anledningar till tremor. Varav en del kan vara helt naturliga till att vara ett symptom på en skada/sjukdom eller förgiftning. I detta fall handlar det om en lokal tremor som visar sig tillfälligt och kortvarigt i min hunds framben. Det ben som darrar är i kontakt med underlaget men inte viktbärande. Darrningen upphör omedelbart då vikten åter fördelas på den tass och ben som tillfälligt darrar.

Jag välkomnar SBBKs nyhetsbrev till medlemmar och stort hälsoartiklarna. Artikeln om tremor är av speciellt intresse då jag är ägare till en av de barbeter som omnämns i artikeln. Jag noterar att SBBK i vissa uttalanden spekulerar. Ingen enkät har gjorts till samtliga barbet ägare i Sverige eller i något av de länder där Barbet finns representerad. Det saknas uppgifter om symptomets egentliga spridning och förekomst, såväl inom som utom Sverige. En annan försvårande omständighet i kartläggande av nämnda symptom, är att det inte upplevs som en begränsning eller ens ett problem och kommer således inte barbetklubbar till kännedom. Ytterligare ett annat är att symptomet är ospecifikt och kan uppstå på grund av en rad olika anledningar. Inga vetenskapliga underlag finns att tillgå i fråga om denna typ av tremor för att uttala sig om slutsatser i än den ena eller andra riktningen. Då jag har sett fenomenet på ett flertal hundar av olika ras i liknande situationer är det också felaktigt att omnämna denna specifika typ av tremor som ett fenomen som enbart syns hos barbet. Inte i ett enda fall hos tremorrapportens omnämnda barbeter finns uppgifter om hälso- eller funktionsproblem. Samtliga hundar lever som vilken annan glad, frisk och aktiv hund.

Det är viktig att uppmärksamma att detta symptom också kan uppträda när en hund är glad, exalterad och ivrig t ex inför en stundande arbetsuppgift. Barbet är en arbetande hund och är en ras som konstruerades under 18oo-talets senare hälft för att främst användas som stötande och apporterande hund vid sjöfågeljakt då rasen med dess egenskaper lämpade sig väl för denna uppgift. Med sin tjocka päls, orädsla och stora arbetsvilja gavs goda egenskaper för att simmande ta sig fram i kalla och svårtillgängliga vattenmarker. Jaktinstinkt och ivern att arbeta och vara sin ägare till lags kan var en spekulation till darrning lika god som någon annan. Men spekulation är inte sanning och tills dess att vi har kunskap är det viktigt att vi förhåller oss till det vi med säkerhet vet. I enkäten anger de ägare vars barbeter visar på en tillfällig darrning i sina ben att de upplever sina hundar som friska och i sin fulla rörlighet. Hundarnas darrning är kortvarig och uppstår oftast i samband med sinnesrörelse. Den kortvariga darrningen upphör då hundarna sätter sig rörelse eller återfår sin fördelade kroppstyngd på den tass vars ben nyss darrade.

Hundarna visar på ett symptom och ett symptom är aldrig ärftligt, ett symptom kan alla uppvisa. En sjukdom utvecklar vi och en sjukdom kan vara ärftlig. SBBK fastslår i sina uttalanden att dessa hundar utvecklar tremor vilket är felaktigt i sammanhanget eftersom vi saknar kunskap och kännedom om bakomliggande orsak och därmed också dess ärftlighet.

I samtliga av SBBK hälsoreportage finns ingen författare angiven. Det saknas källhänvisningar vilket med fördel kunde anges för intresserade som vill fördjupa sig inom något ämne. I artikeln om tremor hade jag önskat att SBBK angett vilka klubbar utomlands och inom Sverige som tillfrågats. Ämnet intresserar mig och jag hade gärna tagit del av en källförteckning för att underlätta mitt sökande efter mer information, eller namnet på författaren så jag vet vem jag ska vända mig till för källhänvisning eller frågor.

Min egen barbet är frisk och synnerligen aktiv...en ung hane med stor energi som ibland ter sig som en utmaning för mig som hundägare men allra mest är han vår stora glädje och en rufsigt god, kärvänlig familjemedlem som ständigt finns i vår närhet. Vi deltar i kurser och utbildning, simmar och tar långa och många skogspromenader. Vi deltar på en och annan utställning för att få tillfälle att vila ögonen på en annan barbet och samspråka med dess ägare men också för att jag är intresserad av hur Koi förhåller sig till rasens standard genom att bli studerad och rasenligt bedömd. Koi lever sitt dagliga liv utan inskränkningar och är inte heller påverkad av de tillfälliga och kortvariga darrningar som ibland kan uppstå. Senast jag såg denna darrning på Koi var i förra veckan och en kväll på stranden när han ivrigt inväntar kommando för att apportera. Han lyfter ofta sitt ena framben vid sådana tillfällen, men ibland lättar han bara framtassen något från underlaget och under några sekunder uppstår en darrning som omedelbart försvinner när han springande kastar sig ut i vattnet för att inhämta sin apport. Ett fenomen som jag upplever mer likt en upprepad rörelsereflex än ett symptom. Liknande den jag själv kan få då jag sitter ner och bara har tårna mot underlaget och benet plötsligt börja darra. Jag vill också gärna veta varför denna darrning ibland ses och vill uppmuntra med att bidra till samarbete, kunskapsspridande och kunskapsutbyte i ämnet.

Hade jag för tre år sedan som oerfaren valpköpare i mitt sökande efter information, läst SBBKs tremorrapport hade jag aktat mig från att välja en valp från de hundar som berörs i rapporten. Med den erfarenhet jag idag har, hade jag inte tvekat en sekund över att välja en valp från omnämnda hundar på grund av denna typ av tremor, då oroar jag mig långt mer över helt andra överväganden när det gäller uppfödares avelsbeslut. Vad tillåter vi och vad väljer vi bort? Det är viktig med öppenhet och saklig information för såväl uppfödare som rashundägare. Vi kan gemensamt ständigt söka förbättra underlaget till hugade valpspekulanters fördel och inte minst för att stärka rasens hälsa genom delad kunskap och därmed också bidra till en hållbar framtid för den numerärt lilla och därmed sköra rasen barbet.

SBBKs tremorrapport avslutas med att önska en obduktion på en av berörda hundar. Jag ska uppriktigt säga att när Koi dör så kommer han att vila orörd och i närhet av oss, precis så som han levt. Jag kommer inte att låta obducera hans kropp. Av den enkla anledning att jag anser att forskningspengar först och främst bör användas inom områden som verkligen kan göra skillnad i nya rön och som kan förhindra ett lidande och förbättra en hunds liv och leverne.

Arbete, tid och resurser bör riktas till områden som kan bidra till en positiv förändring och som min veterinär uttalade till mig då jag förskräckt och rädd efter SBBKs brev bokat tid för en grundlig undersökning av min barbet och inga fel står att finna slutligen säger; ”Jag kan inte börja leta efter fel hos en besvärsfri och frisk hund när hela väntrummet sitter fullt av hundar som verkligen behöver min hjälp.” En klok och eftertänksam mening som jag aldrig glömmer och som återgav mig proportion och perspektiv på både min rädsla och situation. En insikt om att fokusera på verkligheten och prioritera i rätt ordning.