Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Vårens all fägring

KoiNeovitsippa22_520

Dagens promenad slingrar framåt, så vackert kantad av vårens alla vitsippor i sitt sköna fulla flor. Underbart är kort så vi passar på att njuta dubbelt i varje steg som tas under aprilsolens bländande ljus och värme.
Comments

Äggatid!


Äggatid med gulans livgivande kraft

Det befruktade ägget är den ultimata symbolen för liv. I liv gror styrka och tillväxt. Här föds hopp och förväntan. Kanske är det inte så konstigt att just ägget fått spela huvudrollen i vårt återkommande och årliga påskfirande. Ägget med sin centrala gula som likt solen när oss med all sin energirika och vårt livgivande ljus. Grabbarna Grus och jag välkomnar vårens segrande ljus, liv och högtid med att önska

En Himla God och Glad Påsk!


Barbet Koi och Neo Mahler april 2022
påsklilja som påskhälsning

Comments

Nästa till att firas!

Neo Mahler firar sina fem år, april 2022

Neo Mahler är en sällsynt filur
Och nu är det minsann hans tur
Att fira sina fem med jubel och bravur!


Neo Mahler inväntar snällt tills det är dags för skogsturen vår
Nu inväntar, om än en med koppel på, men alltid lika efterlängtad promenad under vårsolens sken i en sprittande och nyvaknad natur.

Blåsipporna visar sin fagraste sida i bastahagen 2022
Barbet Koi Olsson inspekterar årets vitsippor

Comments

Hipp Hipp Hurra!

Barbet Koi firar 10 år den 20 mars 2022
Comments

I en tid präglad av osäkerhetens oro

När storhetsvirus och kontrollbakterier invaderar, tydliggörs så också illgärningar som är svåra att förstå, om det ens går att begripa. Det spelar ingen roll om det handlar om ett av världens många länder och dess suveränitet eller om en enstaka sällan sedd och förstådd hundras.

Verkligheten är obalanserad, komplex och mångfasetterad. För ett enda land eller en ensam själ kan en trängd och svår situation bli förlamande övermäktig. Hur obetydligt litet det i sammanhanget än kan tyckas vara, så kan vi, trots allt, välja att visa vårt stöd men också hjälpa utifrån dem förutsättningar vi har.

Människan har flera och stora utmaningar att hantera för att säkra vår gemensamma samexistens och överlevnad. Likväl i det upplysta samhällets Europa hörs nu rysliga hot som stressar och skrämmer och där ett självständigt land respektlöst attackeras. En barbarisk dumhet som jag trodde hörde Europas historia till. Storhetsvansinnets blindhet kan aldrig bli annat än en destruktiv handling. Gång på gång har vi lärt oss att elände föder mer elände. Nytänkande och fri kreativitet kräver ett ständigt pågående arbete liksom en tydlig och envis vilja att värna om och tidsenligt finslipa på vår demokrati.

Idag när vi ser och hör hur Ukraina drabbas oprovocerat, brutalt och hänsynslöst av storhetsvansinnets destruerande kraft då är det viktigt vi andra har mod att ta ställning. Det ingjuter åtminstone mig hopp att se hur flertalet av världens länder vågar ställa sig upp för demokrati men också samordnat enas för att värna folkviljan och sanningens rätt. Ett brett samarbete för ett gemensamt mål som samtidigt drastiskt kan krympa utrymmet för ett bisarrt och elakt virus. I tung och svår motgång betyder gemenskapens stöd och hjälp mycket, ibland kanske det till och med utgör ett avgörande allt!

En röst är lätt att isolera och tysta men många tillsammans kan göra skillnad. Må det fria folkets vilja också respekteras! Vikten av tydlig och uppriktig kommunikation är som alltid lika nödvändig som värdefull. Om ingen vet eller har en aning, finns heller ingen till stöd och hjälp.

Kärlek, vilja, kommunikation och kunskap har förr visat sig framgångsrik och är än idag en lika kraftfull som energisk kombination! Ingen kan göra allt. Vi behöver varandra och varandras erfarenhet och kunskap.



Barbet Koi och Neo Mahler skådar Blekinge skärgård
Det är inte utan jag känner tacksamhet för slumpens öde som gav mig ett liv att leva i ett fritt land. Tanken svindlar när jag och min hundduo tillsammans skådar samma sol som vi delar med miljoner som befinner sig i krigets Ukraina. Ett gemensamt ljus som når var och en av oss som begåvats med liv av olika art och slag på vårt gemensamma klot. Får jag ännu en morgondag ges jag också möjlighet att välja. Så länge livet bär vill jag fortsatt förmedla en frihetens röst för kunskap och humanitet i sann demokratisk och hänsynsfull anda.
Comments

Hausse kan rasande snabbt bli baisse!

Eller med helt andra ord;
Kanske visar det sig att dagens girighet ont och skadligt bet sig själv i svansen.


Coronatider har som bekant möjliggjort att fler har kunnat jobba hemifrån och fler har som både sällskap och värdefull nytta också valt att införskaffa sig ett husdjur. Syns i minst i hundvärlden. Här har milt uttryckt efterfrågan på hundvalpar exploderat. Vilket i sin tur gjort att valpens inköpspris rusat hejdlöst uppåt. Enligt jordbruksverket har priset på hundar de senaste fyra åren dubblerats. Inom vissa raser och blandraser långt mycket mer. Det finns dock undantag. En grupp uppfödare sticker i detta sammanhang med tydlighet ut. Det är uppfödare av jakthundar som med sin saklighet tycks stå sig jordnära och förankrade i verkligheten då dem visar på en mer realistisk prisutveckling över de senaste fyra åren genom sina redovisade 19 procents höjning.

Hos mig gror och växer en tanke som leder till dystra konsekvenser. Idag kan vissa grupper som kanske har tid, utrymme och är i stort behov av både en stöttande och aktiverande hundvän inte längre ens se sig ha råd att köpa och äga hund. Jag tänker på Sveriges alla ensamhushåll, såsom pensionärer eller sjukskrivna eller dem som drabbats av psykisk ohälsa och där vi kloka av årens erfarenhet också lärt oss att hunden kan bespara samhället stora kostnader. Insamlad data har redovisat hur livet med hund befrämjar såväl kropp som själ till bättre hälsa och livskvalitet.

Hur tänker hunduppfödarna själva när de idag efter snabbt såld valpkull också skrattande går till banken? Om vi väljer att enbart vända oss till de pengastinna då blir marknaden också mycket snabbt mättad. Inte minst infinner sig ytterligare problem om ett förhastat hundköp nu inte var så väl genomtänkt som önskat? Unghundar som några månader senare kan ses omplaceras vilket också dagens verklighet påvisar. Hur långsiktigt tänker vi kring hundens många och olika kvaliteter och behov när vi också vet att snabba pengar förblindar? Är denna skenande prisutveckling en hållbar väg för seriös och trovärdig hundavel som lika ansvarsfullt ska gynna hunden och dess välmående? Ska hundägande bli till en klassfråga när vi genom sanslösa prisökningar begränsar marknaden och utestänger många från möjligheten att ens införskaffa hund?

Nej, ansvarsfull hundavel handlar inte om ”snabba cash” utan allra främst borde stå kunskap om och respekt för såväl liv som hund. Här uppvisar föredömligt uppfödarna på jakthund sin omtanke för hunden och inte minst för att bevara såväl sundhet som dess unika rasegenskaper. Här väljer man att sätta hundens arbetsförmåga och kvalitet i första rum och det med ett samlat förstånd om att hålla prisbilden på en mer sansad nivå.

REFLEKTERANDE EFTERTANKE
Drar mig till minnes en ledare i Hundsport där SKKs forna ordförande Pekka Olson förnöjt konstaterar att effekten av den propaganda som organisationen förmedlar glädjande nog också har lett till ett ökat medlemsantal i SKK.

Hmmm…kanske svaret är enklare än så…med alla nytillkomna ”Coronahundar” så vore det väl konstigt om det inte också avspeglar sig kortsiktigt i organisationens medlemsstatistik. Jag reagerade starkt på Pekkas ordval ”propaganda”. Nog vore det väl bättre om det istället stod upplysande information om hunden än att raljera över SKK och uppfödares tilltalande och koreograferade marknadsföring?

Detta i sin tur leder mig till en annan artikel där Ulf Uddman, numera SKKs forne VD, berättade om hur SKK blivit kallad till möte med regeringen som ville veta mer detaljerat om kennelklubbens arbete och hur SKK handgripligt verkar för en bättre hundhälsa? Uddman säger i artikeln att SKK och dess förändringsarbete kan inte gå snabbare fram än att organisationen får flertalet av uppfödarna med sig på tåget.

Hmmm…är det uppfödares tycke och smak som ska bestämma vägen framåt för våra många och olika rashundar? Är det inte faktabaserad kunskap kring hunden och dess välmående som borde vara allas vår gemensamma arbetsgrund och rättesnöre? Nej, uppenbarligen inte. Just hundrasen barbet är ett sorgligt exempel på hur en specifik hundras går förlorad i allehanda åsikter när man valt att inte göra historik och känd fakta tillgänglig för alla. Det är urvalets beslutande aktörer, organisation och uppfödare, som bär det allra tyngsta ansvaret om att medvetet och aktivt verka för en sund hund i en lika sund och hållbar utveckling framåt.

Utveckling tar aldrig paus utan fortgår oavbrutet. 2022 är redo och på gång och SKK har sedan en tid tillbaks fått ett nytt ledarskap som säger sig vilja arbeta mer transparent och proaktivt för hunden och dess välfärd. Tiden lär med all säkerhet visa oss resultatet av dessa nu uttalade intentioner. Själv hoppas jag på mer av verklighetsbaserad upplysning och långt mindre av ytlig och kommersiell propaganda.



Barbet Neo Mahler mitt i spåret...
Konst kan förmedla såväl verklighet som fantasi och vision. Reklamens marknadsföring väljer förskönat och medvetet att spela på vår tanklösa svaghet i omedelbar känsla. Låt Dig inte förledas till valpköp av enbart en bedårande ögonblicksbild. Bakom varje hundliv, från litet till stort, kort som långt, finns som alltid också en oglamorös verklighet. En historik som det är väl värt att lära sig mer om och som fördelaktigt kan gynna såväl människa som hund.
Comments

En fröjdefull helg!

Hercule di Barbochos Reiau de Prouvenco aka Barboche


Jul, jul, strålande jul. Visst handlar det mycket om tomtar, nissar, gran och klappar. Julskinka, mumma och knäck som avnjuts i en familjär och stämningsfull gemenskap. En högtid som sedan lång tid tillbaks bjuder oss på igenkännande i form av regelbundet återkommande sedvänja och tradition. Det är också en helg då vi i saknad skänker många varma tankar till dem som satt på stolar som numera fylls av en yngre generation. Så vad passar väl bättre än ett julkort av äldre årgång? Till Er från oss, här i förmedlad hälsning som gestaltas av Vieux Barbet Barboche.

God Jul & Ett Gott Nytt År!
Comments

Mycket vill årligen ha ännu mycket mer!

I am trapped in a mess - agraffi.com



Agria, Agria, Agria… Snälla Agria, nog borde Ni kunna tillhandahålla Era kunder ett förklarande och tydligt svar. Vad har hänt med rim och reson? Till exempel i uttalanden som att Er hundförsäkring är lika förmånlig som trygg genom hundens hela liv. Men ingen förmedlar att försäkringspremien på hund tycks stiga hutlöst för varje fyllt nytt år trots att utnyttjandet av tidigare års försäkring varit i de lägre häraderna.

Jag är evigt trött på och lika missnöjd med att ständigt bli avfärdad och bortkollrad i en mångfald av inövade och diffusa svar. Med en stundande ny försäkringsperiod för mina bägge barbeter så följer också nya ologiska och höjda försäkringspremier och självrisker.
Kois försäkring har stigit från innevarande periods 4 842 kronor och blivit till hela 7 350 kronor (en höjning om 51,8%, i kronor räknat + 2 508 kronor). Neos försäkring har från 5 241 kronor numera hamnat på 6 343 kronor (en höjning om 21,03%, eller i kronor räknat + 1 102 kronor). Hundarna har olika belopp i självrisk som båda har höjts om vardera à 100 kronor.

Kois försäkring har genom alla tidigare år varit en lägre summa om cirka 700 - 400 kronor under Neos försäkringspremie. En skillnad som jag trott berott på att Kois självrisk (självrisk, 3 250 kr) är högre än det belopp Neo innehar (självrisk, 2 350 kr). Hör och häpna gott folk! I år har helt plötsligt Kois försäkring med sin stadigt stigande och högre självrisk dessutom blivit avsevärt mycket dyrare! Den sammanlagda försäkringskostnaden för mina bägge hundar av samma ras är nu uppe i hela 13 693 kronor (en skillnad från föregående år då det sammanlagda beloppet löd på 10 083 kronor). Således ännu en betungande utgiftspost med en anmärkningsvärd höjning om 35,8% från föregående år eller i reda kronor räknat 3 610. Lägger jag sen till den sammanlagda självrisken för två hundar om 5 600 kronor som jag själv betalar innan dess att försäkringen träder i kraft så hamnar summan av kardemumman på nära nog 20 000 kronor per år för två styck barbeter. Om nu inte oturen skulle infinna sig, då det efter 135 dagar påbörjas en ny självriskperiod och med den hamnar summan långt över den sist nämnda.

Jo, jag har även i år frågat Agria om årets och deras generella kostnadsökning men inte heller inför denna försäkringsperiod kan Agria ge svar på ställd fråga. Agria svarar undfallande att en höjning beror på så många olika anledningar. Såsom en tillfällig och erbjuden rabatt som förfallit, hundens ras, ålder och så mycket mer av allsköns bla bla bla… Phhhuuu, säg mig den lilla envetna konsument som faktiskt önskar förstå och påverka sina egna omkostnader? Inte minst den som orkar stångas med och ta en högst marig dialog kring det som Agria diffust svamlar om men inte förmår att förståeligt kunna förklara.

Samtalet avslutas så med än mer av tomma ord. ”Klappa nu om Dina hundar från mig” säger Agrias telefonsvarande medarbetare… Från vem? Dem känner varken medarbetaren eller Agria?!! Mina hundar känner och förlitar sig till mig. Jag, som också till syvende och sist är den som beslutar och ständigt betalar. Jag som verkligen bryr mig och tar ansvar för dessa ovanstående två omnämnda lurventassar, barbet Koi och Neo Mahler.

Hade jag för fem år sedan vetat vart denna vrålhungriga försäkringselefant var på väg… Då hade jag istället sparat årens erlagda pengar i premier och självrisker i en egen förvaltad, flexibel och disponibel hundbuffert som idag med råge kunde betalt mina bägge hundars årliga veterinärkoll för fästingprofylax och vaccin som inte täcks av försäkring samt båda deras oförutsedda besök. Jag hade genom deras unga år hunnit bygga en trygghetens buffert för att också kunna säkra en god livskvalitet på ålderns gyllne höst och inför dess oundvikliga slut. Och om hälsa, liv och ödets nyck valt att spela till vår fördel, kanske till och med haft en ansenlig summa sparade för framtidens ännu oanade vägval.

Hur ska jag tolka försäkringsbolagens svårförstådda tal och texter? Hur ska jag hantera deras taktik och metodik? Finns där överhuvudtaget någon resonlig logik? Vem kan förståeligt förklara? Konsumentverket har nyligen granskat branschen och i deras publicerade rapport står att läsa om den begränsande ”inlåsningseffekt” jag syftade på i min och fjolårets artikel om hundförsäkringar där jag beskrev dilemmat med att byta försäkringsbolag till ett annat mer förmånligare bolag och avtal (”Mycket vill ha mer”, nov 2020). Konsumentverkets rapport påtalar dessutom både fel och brister i försäkringsbolagens marknadsföring och dess oklara utfästelser och diffusa undantag. [Konsumentverkets granskning finns här]

En människa kan aldrig stoppa en tung elefant… men tillsammans kan vi visa på en annan väg som fördelaktigt kan gynna alla inblandade istället för att enbart nära en enda redan stor och stinn sådan!

Livet handlar inte bara om hundar. Som jämförelse kan nämnas att min helförsäkring för bil kostar 4 200 kronor. Min årliga hemförsäkring för villa och lösöre med ”drulleskydd” landar på 4 256 kronor. Och min egen personliga olycksfallsförsäkring betingar en årspremie om 2 412 kronor.

Att ansvarsfullt införskaffa och äga hund är inte något för alla, det är jag mycket väl medveten om. Men att enbart göra det möjligt för en allt trängre grupp, oavsett om man har förnuft eller inte, kommer onekligen att sortera bort en hel del av oss som redan äger och sansat värnar om vår bästa vän. I vanlig ordning är det berusande girighetsviruset i ständigt omlopp. Det är också alltid människor som bygger och formger den krassa verklighet vi dagligen möter och lever i. Förutfattade meningar och förhastade slutsatser vilseleder och förblindar. Delad fakta och förståelig information kan däremot förklarande upplysa och hjälpsamt vägleda.

Withmythankstothemindfulness!

With my sincere gratitude to the brilliant, bright shining and for me unknown but sharp copywriter!

Comments

När höstmörkret rullar in

Rönn i höstfärger


Att utlova förändring men aldrig agera. Att ständigt bli förbisedd. Att mörklägga viktiga fakta. Att dra förhastade slutsatser. Att sprida hörsägen utan att egentligen veta. Att vägra kommunicera. Att inte visa tolerans, hänsyn och omtanke.

Att bli överkörd medför att jag går sönder. Dessa uppräknade är bara en liten del av många och fler ledsamma ATT… Som alla leder till samma trista resultat. Det är mänskliga handlingar, omedvetna som medvetna, vilka också obönhörligt som smärtsamt destruerar. Oavsett om det drabbar människa, djur eller natur så blir konsekvensen plågsam.

Det må gälla en specifik hundras eller något så allmänt omdiskuterat som allas vår jord och dess klimat. Vi blir ständigt och upprepat varnade om allvarets konsekvenser men likväl visar få av oss viljan att lyssna och lära för att kunna lägga om kurs och därmed förändra såväl våra vanor som attityder. Nej, istället väljer vi att blunda och skyller på allehanda ursäkter och omständigheter emedan vi ansvarslöst fortsätter i gamla fotspår mot avgrundens förödelse.

Ett omfattande förändringsarbete utförs inte av några enstaka få passionerade själar utan kräver insatser och ansvar från alla och en var. Ska vi vända på skutan måste vi tillsammans hjälpas åt. Uppriktigt och tydligt. Om än med olika insatser och förutsättningar men det är bara med gemensamma krafter för samma mål som ger oss möjlighet att i tid lyckas nå till trygghetens hamn innan dess att orkanen hinner ikapp för att dra oss alla djupt ner i mörkrets sank.

Kära vänner, hoppet sägs vara det sista som ger upp. Så låt oss framöver vandra i ärlighet för att gynna livet och dess unika mångfald.


Barbet Neo Mahler de la serve de la chapelle d'Alexandre
För mig är det alltid lika berikande som glädjande att uppleva och se hur delad kunskap, erfarenhet och envetet arbete går i riktning för ett uttalat, förklarat och införstått mål. Ovan i Vieux Griffon Barbet – Neo Mahler de la serve de la chapelle d’Alexandre.
Comments

Vilseledande formulering

Klickade mig in på sajten DogNews och funderar en stund med ett roat leende över den något satiriska undertonen i formulerad titel på tisdagens publicerade artikel (tisdag 3 augusti 2021).

DogNews_log
DogNews labradoodle
Faksimil saxat från sajten dognews.se 3 augusti 2021

En labradoodle är som så uppriktigt anges och likt namnet antyder - just en blandras. Till skillnad från rashunden saknar labradoodle såväl ett uttryckt avelsmål såsom en erkänd och standardiserad rasspecifikation. I ett befruktningsögonblick är det som alltid slumpen som avgör doseringens fördelning i arvets och valpens gener bland skilda raser i den angivna mixen hos de av uppfödaren utvalda bägge föräldradjuren.

HMMM… artikelns innehåll leder onekligen till vidare reflektion. Jag undrar just hur Allmänna reklamationsnämnden och svenska rättsväsendet skulle resonera kring en rashund som har en av FCI erkänd rasstandard och där man som jag med tålamod och tid också överrumplad och överraskad uppdagar att här finns inte bara EN eller TVÅ utan flera rashundar och blandraser begravna? Barbet kategoriseras officiellt som rashund men är numera en opreciserad blandning och där det också saknas ett väldefinierat avelsmål. Hos labradoodle liksom hos rashunden barbet spelar inte rastyp någon som helst roll så länge uppfödare bara följer svensk lag och vad gäller barbet dessutom kennelklubbens regler och normer.

HUR INNEHÅLLET PRESENTERAS OCH TOLKAS
När kunskap brister och klargörande uppriktighet saknas då är det inte undra på att vi som godtrogna valpköpare låter oss förvillas av allsköns information. Drar mig till minnes en barbetägare, om det var i Canada eller USA har jag glömt. I vilket fall som, återberättades att DNA-svaret angav barbeten som en ”superblandras”. Tänk om jag och alla andra som inte var införstådda med en ”blandad rashund” skulle återkräva del av erlagd köpesumma? Sedermera, långt efter inköpet av min ”äkta” medelstora rashund i XL-format har jag numera lärt och kan därmed bättre förstå en brokig och infekterad bakgrund som föranlett dagens vida rasvariation.

Jag blir så trött, ledsen och förbannad när vi bryr oss mer om girig vinst än att respektera rashunden och att lära om och åtminstone försöka förstå den hund och verklighet som vi säger oss så aktsamt vårda och värna.

Åtta år av många frågor, förbryllade tankar och skrivna långa spaltmeter och fortfarande ingen som bryr sig om att presentera fakta. Att välunderbyggt kunna förmedla den sanna historien bakom en idag vilseledd och snart utrotad rashund som i avsaknad fakta och målbild under senare decennier diffust blivit till en variationsrik charmig och gullig blandras. Hur är detta scenario ens möjligt? I brist på uttömmande svar har jag ännu inte lyckats klura ut beslutsunderlagets sega trassel. Så istället får jag be Dig bolla den frågan vidare till Svenska Kennelklubben. Jag skulle också gärna vilja veta… och kanske, kanske är tiden kommen för ansvariga som tillät scenariot ske och fortgå, att nu sent omsider också göra en pudel?

Skulle vara intressant att följa fortsättningen kring artikelns spörsmål och ärendets krav i turerna runt en ”renrasig blandras” som i längre version ursprungligen härrör från Hallandsposten, september 2020. Inte minst för att röna om ärendet faktiskt gick vidare till tingsrätten och i så fall, hur det rådande domslutet löd?

Åsikterna är som alltid många och högst skiftande. Bevisens data ses sällan presenterad och förklarad. Under lång tid danad, numera en pågående utveckling och i varje ny dag av upplevelser så finns där som alltid både gammalt och nytt att lära sig mer om.


Om hur uppfödares kunskap, avelsmål och selektion av avelsdjur inverkar på såväl valpresultat som rashundens framtid.
Comments

Kalla fakta synar kulturen inom SKK

Delar av SKK har granskats av TV4 och Kalla Fakta som resulterat i två program om vardera 45 minuter. Den första delen sändes 15 februari den andra delen kommer att visas måndagen den 22 februari.


differences can also form a unity


Som både nöjd och kritiserande medlem av SKK välkomnar jag en oberoende granskning. Något som borde ske kontinuerligt både inom organisationen men också ur perspektivet från en helt oberoende aktörs objektiva men skarpa öga. Att studera, fråga, granska och analysera är nödvändigt just för att belysa, tydliggöra och komma tillrätta med brister, direkta felaktigheter och förödande övertramp.

Finns det problem och oförätter så måste vi också våga lyfta på locket och diskutera dem utan rädsla för hot om repressalier. Det innebär att i öppenhet visa att vi självkritiskt kan diskutera även dem svåra, komplicerade och ibland också obehagliga frågorna. Ingen av oss är felfri men vi har alla något nytt att lära. I ett växande föränderligt samhälle och organisation uppstår så klart också friktion och växtvärk med både fallgropar och problem som behöver synliggöras, dryftas och åtgärdas.

I en öppen och inkluderande organisation som vill samla mångas åsikter krävs att man bjuder på många öppna dörrar och har högt till tak. Förstås krävs också regler så vi är införstådda med dem ramar vi har att följa och förhålla oss till. Fakta bör vara den stabila grunden och arbetssättet sansat, tolerant och flexibelt. Människors oliktänkande bör ses som en resurs snarare än ett hot. Även om det skaver och ibland gör ont att möta upprörda meningsskiljaktigheter så är det just mellan dessa två som det också växer nya tankar kring möjligheter om förändring till gynnsammare utveckling.

BRISTER SJÄLVINSIKTEN?
Där det finns en framsida finns det också en baksida. Båda sidor är som alltid lika viktiga för att upprätthålla demokrati, rättvisa och balans i en fungerande helhet. Även om vi väljer att prioritera framsidan får vi aldrig försöka dölja innehållet eller bortse från vikten av baksidan. Om vi väljer att blunda för svårigheterna, då tippar balansen och baksidan kommer snart att överskugga allt det som framsidan har att bjuda oss. Framsidan är viktig men det är i mötet med baksidan som det skapas förståelse men också ny lärdom och insikt. Kunskap som kan främja både ett gott samarbete och en hållbar utveckling.

Just därför smärtar det att se och höra Pekka Olson och Ulf Uddman uttrycka; passar det inte så försvinn! Ett budskap som varken kommunicerar hänsynsfull kamratanda eller ett positivt utvecklingsklimat. De två högst ansvariga i SKK fick chansen att kunna välkomna och bjuda in till en mer lyhörd och ödmjuk dialog inom en ursprungligt god och mycket engagerad organisation. Precis som enskilda människor gör fel så gör också organisationer fel. Det krävs att vi kan lyssna på varandra och tala med varandra. Att komma till insikt om våra fel och brister är en förutsättning för att kunna hantera, åtgärda och framöver undvika dem.

Ulf Uddman sa i programmet att ”man är ansvarig för sina handlingar” Ja, det gäller inte bara den enskilda individen utan det ansvaret torde också gälla för en organisation och dess medarbetare. Att ta på sig sina rosa-färgade glasögon och subjektivt ge sig upprepat självberöm är inte bara provocerande utan blir till en hård käftsmäll för oss som redan tagit skada eller som sitter smärtsamt i kläm.

FÖRSTÅELSE OCH FRAMKOMLIGHET
Kärnfrågan och det som första programmet belyste har också jag mött men som Olson och Uddman med visad förvåning inte kände igen. Kulturen inom SKK som visade hur beslut tas på egna antaganden eller som att tysta röster och leda dem under radarn. Istället borde vi faktagranska, synliggöra, förklara och diskutera för att skapa förståelse men också visa handlingskraft för att åtgärda och stävja svårigheter och dumheter. Inom SKK brister förmågan till självkritik. Missbrukar organisation eller funktionärer sitt förtroende och gör övertramp måste vi också kunna ge kritik för uppmärksamma och åtgärda felaktigheter. Vi behöver inte heller förbjuda allt vi ogillar utan istället mer tolerant visa på möjligheterna med att göra vägen bredare och framkomlig för fler. Det vill till ett förändrat kulturklimat som inte tränger, tystar och skrämmer utan istället frigör utrymme för att tillsammans kunna växa. Här behövs ett gynnsamt klimat som välkomnar både ros och ris. En anda som uppmuntrar till uppriktighet för ett bredare samarbete kring just det gemensamma intresseområde som samlar oss: Hunden.

I STUNDENS HETTA
Efter första programmet sände SKK live på sin facebooksida med möjlighet till kommentarer och frågor som besvarades av SKKs presstalesman. Ett bra initiativ för att möta såväl spontana funderingar som synpunkter från programmets tittare och intresserade. I denna utfrågning visade dessvärre ansvarig presstalesman exempel på just det som Pekka Olson och Ulf Uddman nyss själva pekat ut som brott både inom och utom organisationen. Ett talande färskt skolexempel som visar hur lätt det är att göra fel när tid stressar, sans tryter och känslorna tar över. För några slätas det snabbt över med en ursäkt och för andra väntar en utdragen seg process som resulterar i långt allvarligare och tunga konsekvenser.

Det känns som att det är dags sluta kasta skit på varandra. Bättre vore att höja blicken och inte minst från den egna tribaliseringen inom organisationen SKK som först och främst sluter upp till varandras försvar och fördel. Ett stort och förödande misstag, när det första momentet egentligen borde vara att lära oss lyssna till och därefter hantera och tillvarata kritik. Vi behöver lyhört lyssna för att förstå och inte minst utkristallisera det egentliga problemet och dess grund för att också finna bra och hållbara lösningar. Det är ur kritik vi kan uppmärksamma svårigheter för att klargöra och åtgärda dem och inte minst lära för att näringsrikt och frodigt kunna trivas och växa. Har vi gjort fel får vi också agera för att ställa till rätta – en god regel för såväl organisation som individ.

Bli en aktiv lyssnare!
Comments

Rasstandard

Barbet Neo Mahler de la serve de la chapelle d'Alexandre
Fransk, amerikansk eller engelsk barbet? Eller kanske en fransk/svensk barbet som lärt känna sin sällan omtalade nutidshistoria. En senare opreciserad mix i en märkligt tudelad bakgrund.




Är det kanske så att nuvarande utformning av dagens flera olika rasstandarder är förlegad och har spelat ut sin roll? En fråga som är angelägen och av stor betydelse nu när den digitala tekniken kan låta oss färdas snabbt och obehindrat långt ut i världen för att utbyta kunskap och erfarenhet.

Varför finns det så många olika standarder för en och samma rashund? Är hundrasens ursprung och bakgrund annorlunda i USA än den i Frankrike? Skiljer sig särdrag i exteriör, funktion och karaktär hos rasen i Storbritannien från den i resten av Europa? Har Canada en egen vision om om hundrasens beskrivning och framtid? Eller är det kanske FCI genom rasstandardens huvudman Frankrike som vet bäst och kan formulera den långa raddan av fel? Dessa flera och olika officiella rasstandarder för en och samma hundras leder till vilsen förvirring och skapar inte bara missförstånd utan också förbistring och söndring.

FCI har sin, Canada en andra, USA en tredje, Storbritannien en fjärde.
Dessa uppräknade är dem officiella. Därutöver tillkommer dem inofficiella där någon valt att arbeta faktabaserat utifrån ursprunglig typ och andra som föredrar sitt fria skön i egen tolkning.


FCI nomenclature Barbet 105
Utdrag från FCI’s hemsida, fci.be, där barbetens rasstandard finns att hämta som nedladdningsbar pdf-fil.

En frågade om FCI hade fyra olika rasstandarder? Ett antagande som vuxit till fråga eftersom rasens namn och angivet datum skiljer sig åt på FCI’s hemsida där man kan ladda ner fyra olika språkversioner för samma rasstandard och hundras. En annan undrade om den amerikanska barbeten var av en helt annan hundras än den som finns i Europa? Nej, så är förstås inte fallet. Vi pratar alla om samma hundras men jag förstår mycket väl dessa uppkomna frågor och funderingar. Tittar man sen på hur USA marknadsför och på utställningar visar och premierar barbet i sitt friserade vidlyftigt uppblåsta krull ställt mot vårt val att visa barbet i sin mer naturliga look då blir förstås förvirringen för öga och hjärnkontor påtaglig. Med tanke på att hundrasen barbet idag är en blandning av två olika rastyper så är det bara att också uppriktigt medge: Två skilda raser med olika bakgrund som på senare tid planlöst mixats innebär i sin tur också tydliga och uppenbara skillnader inom det idag gemensamma rasnamnet.

Det är förstås inte bra när rasens grundläggande historik brister och där beskrivning så flytande varierar inom en och samma hundras. Såklart medför detta att synen på rasen blir lika skiftande som tolkningarna av dess flera olika rasstandarder och beskrivningar. Istället för att se till rasens faktiska ursprung, helhetens särart och syftets målbild så driver den mer i diverse skilda riktningar utifrån egen smak och uppfattning hos olika länders rashundklubbar, uppfödare och exteriördomare.

Vore det inte bättre att samarbeta kring EN rasstandard för vardera rashund? Ett samlande och faktabaserat rasdokument som i granskad sammanfattning beskriver rasen i dess ursprung och utveckling för att tydliggöra och värna om dess arv. Framhäv sundhet och särart i exteriör, funktion och karaktär. Ett dokument som informerar och respekterar rashunden i dess arv och historia. Där vi avstår dumhet som begränsar i urvalet och motverkar överdrifter som leder till osund utveckling. Betona istället helhetens grund och typ med sundhetens värde för att bredda dess avelsbas och främja dess hälsa. Verka för ett gemensamt grundläggande dokument som kan förmedla och tydliggöra historik och fakta som kan göras tillgänglig och lika för alla. Just för att undvika missförstånd och kolliderande uppgifter i flera olika versioner och historier utifrån tycke och smak. Grundtanken med en rasstandard var väl att värna om och hålla samman en specifik typ och hundras och inte som det idag ter sig – att söndra den!!?



Vi kan om vi vill! Kanske kan våra flera styrande hundorganisationer ta första steget och visa på fördelen med ett globalt och sunt helhetstänk i sansat samarbete för en gemensam och stabil faktagrund. Samla kraft och kunskap som kan göras tillgänglig och lika för allas vår upplysning och bildning.

Jag valde pudel då här finns ett tydligt exempel på förlupen detalj och dumhet som enkelt och fördelaktigt kan åtgärdas. Idag delar den franska kennelklubben en och samma ras till två enbart på grund av pälsens färg. Flerfärgade pudlar fanns långt innan dess att människor beslutade sig för att selektera för och erkänna endast enfärgade pudlar som pudel. Förstås finns det än idag flerfärgade pudlar men dem särbehandlas och har i Frankrike fått ett helt annat rasnamn och sorterar under egen rasstandard trots att historik, exteriör, funktion och karaktär är en och densamma.

Constitutive dog breed description

I en gemensam rasstandard med samlad uppriktig historik kan dem som föredrar enfärgade pudlar fortsätta i sin selektion för enfärgade pudlar med den stora skillnaden att samtidigt avlägsna dumhetens hinder och därmed göra vägen framkomlig för fler genom att rättvist tillskriva också de flerfärgade pudlarna rätten till sitt arv och ursprung.


Hos barbet är dilemmat lika förvirrande fast i omvänd riktning som kräver helt andra åtgärder. Här har samma statut inordnat två olika raser med skild historik under ett och samma rasnamn och rasstandard. Vilket i sin tur gjort utvecklingen än mer komplex då båda på senare tid blandats med varandra och det utan vare sig en uppriktig beskrivning eller en uttalad målbild. Hade rasstandardens ägare redan från start studerat, kontrollerat och inte minst ställt kravet om en dokumenterad och granskad faktahistorik då hade J C Hermans inte kunnat åka snålskjuts och fått sin Barbet Moderne erkänd under namnet av en helt annan ras. I rättvisans namn hade Hermans i likhet med andra men mer kända föregångare fått bida sin tid i den gängse långa vägen för ett eget erkännande av sin nykonstruerade hundtyp.


Think Globally, Act Locally. Jag fann denna, en bra, fyndig och slagkraftig slogan på hemsidan för International Partnership For Dogs, dogwellnet.com, som jag också lånade. IPFD bildades 2012 med målet om att samla olika aktörer för att dela kunskap i syfte att internationellt samarbeta, upplysa och utbilda för att värna våra hundar. I bred och omfattande spridning är det viktigt att också kritiskt källgranska så att vi förmedlar vårt budskap både förståeligt och rätt. Nog önskar vi väl alla en gynnsam framtid för våra hundar? Dags att prioritera hunden och dess arv, nutid och framtid än att fortsätta nära människors fåfänga, tycke och smak?

Comments

Februari

Februari2021_EF_520

Verkligheten har ju som bekant många ansikten. Besvärliga tider kan ta fram det allra bästa men också visa upp det allra sämsta hos människan. Syns inte minst nu när vissa vill göra sig girig pengavinst på ett gemensamt elände eller när våra höjdare tar för sig och smiter före i en redan bestämd ordning i den långa vaccinationskö där vi ville att de mest utsatta och sårbara skulle få hjälp först.

Ett ständigt kiv om rättigheter och skyldigheter och som av somliga anpassas efter eget tycke och smak….precis samma problematik som också människorna i hundvärlden har att ständigt tampas med.

Mot dumhet finns det ännu inget effektfullt vaccin. Men vi kan säga ifrån när något är fel och oförtrutet informera mera med insikt om att vi blir kraftfullt större och mer hjälpsamma om vi klokt samarbetar kring fakta för ett uttalat och tydligt mål.
Comments

Proveniens och skick

Barbet history compiled by Leendert Bosman
Barbetens historia samlat på ett ark som skapades under arbetsnamnet ”Simple Series” som består av ytterligare fyra ark. En historik som noga studerats, kronologiskt sorterats och som sammanställts av den holländske konnässören och historikern, Leendert Bosman. Du kan ladda ner arket i större mer läsvänligt format under fliken pdf där den fått namnet ”En samlad sida barbet”.



Hur kan vi skapa förståelse om vi inte vet vad som hänt och pågår? Just det som är den allra största styrkan med en rashund och det vi borde vara mest rädda om, är i barbetvärlden det som vi allra minst pratar om. Vikten av att förmedla rasens uppriktiga historia i dess ursprung, arv och utveckling. För att klargöra nutiden och inte minst delge våra framtida planer och mål för hundrasen.


Dem som intresserar sig för antikviteter pratar gärna och ofta lyriskt om vikten av proveniens och värdet av ett noga vårdat skick. Är föremålet varsamt aktat och kan berätta en verifierbar, helst nedtecknad historia då tilltar också avsevärt expertens vördnad och en uppskattad värdering ser sin branta stegring. Inte bara i kronor utan i något mycket större, beständigare och viktigare. Kunskap som lär, vårdar, värnar och förvaltar en historia som berättar om härkomst och händelser för svar till dagens och framtidens frågor.

Utan vår historia är vi rotlösa och tappar vår identitet och fasta förankring i tillvaron. Vi förlorar också källor och förståelse för betydelsen av att skydda viktiga dokumenterade data. Insiktsfulla återblickar kan beskriva, förklara och berätta för kommande generationer i deras undringar och frågor. Tv-progammet ”Antikrundan” arbetar publikt med vår historia, brett över olika åldersgrupper och är mäkta populärt. Hit letar sig strömmar av intresserade människor som söker kunskap hos expertisen för uppriktiga och uttömmande svar. Här finns förstås också bakomliggande kommersiella intressen men likväl det allra viktigaste framhävs med tydlighet: Törsten efter kunskap och sökandet efter förankring i ett informerat och bildande svar.

I hundvärlden finns också kunnig expertis som i stort intresse inriktat sig på rashunden och dess unika proveniens. Konnässörer som ambitiöst och noga söker, studerar och analyserar ursprungets källor för att utbilda och sprida kunskap om våra många och olika hundrasers härkomst och utveckling. Tyvärr är dessa specialiserade och intresserade faktaexperter långt mindre uppskattade, konsulterade och efterfrågade. Vi borde med gynnsam fördel ge dem långt större utrymme och tillskriva dem sin betydande vikt i värdefull insamlad dokumentation för delad kunskap och bättre förståelse.
Comments

Handlingskraft?

Barbet - words with space for notes in upcoming work?
Ett diskussionsunderlag med plats för egen input som kanske kan trigga tankeförmågan till främjande problemlösning?



När få faktiskt vet och där dem flesta anser sig vara och tro sig veta bättre än andra.

I barbet världen baktalar man nya blandraser s k designer raser men framhäver gärna sin egen ospecificerade mix som man vilseledande beskriver som en sällsynt och anrik specifik rashund. Här blandas fritt skrönor med gamla och nya åsikter som förmedlar diffusa illusioner som inte alls överensstämmer med rasens ursprung och faktiska verklighet. I nästa andetag säger vi oss förmedla kunskap för att kunna värna och bevara våra många och olika hundraser i dess typ, karaktär och funktion för god hälsa i sunt välmående.

Har vi blivit så urbota hjärntvättade och helt handlingsförlamade att vi inte ens längre förmår att utkräva evidens och förklarande svar? Ja, tydligen! Bristerna är flera, många är ansvariga och få är dem som gjort sig besväret att kontrollera och granska hundrasens faktiska historik. Regelsystemets styrande har allt sedan 1980-talet och därefter följande och upprepat blivit uppmärksammade på både fel och brister men likväl fortgår orättvisa som dumhet.

Pimpar vi verkligheten?
Så här decennier senare. Vem bryr sig då om sanning och saklig fakta när det blivit roligare att jaga gilla-klick bland mestadels nonsens i dagsflödet på Facebook? Skulle någon sällsynt själ våga sig på att förmedla fakta och hänvisa till kontrollerbara källor då hetsas det snart till lynchstämning och alla blir förbannade. De flesta för att man bryter mot den gängse uppsnyggade uppfattningen och resterande fåtalet för att inte få komma till tals då man rappt har blockerats och censurerande tystats.

Allt går att sälja med en underhållande historia och en förförande bild. Om historien är sann eller osann spelar mindre roll då storytelling och influencers blivit till effektiva verktyg och i vissa fall till ett medvetet och beräknande bondfångeri med ett enda syfte – att ge mer klirr i kassan!

Som vanligt är exhibitionismen stor och många är dem påverkande frispråkiga som utan stoppknapp högljutt tycker och tror. Få är dem som kan argumentera och presentera kontrollerbara fakta. Fortsätter vi att blunda för ena halvan av vår hela verklighet? Ja, om vi inget ser då finns förstås inte heller någon anledning att agera, tydliggöra och förbättra. Vill vi inte lära? Ja, då är det också kört. För vi kan bara bedöma och agera utifrån den kunskap vi i detta nu har.

Problemlösning
Är det inte dags att stanna upp och ta sig en rejäl funderare kring vad vi gör och inte gör men också i hur och vad vi kommunicerar, inte minst kring det vi vet men inte säger? Kanske dessutom om nu hjärnan ändå startat upp och är igång, drista oss till att formulera en förståelig och vägledande målbild för två skilda hundraser som numera i opreciserad blandning kan ses på destinationslös irrande drift?

Om inte. Var då åtminstone uppriktiga och rättvisa. Gör vägen framkomlig också för dem intresserade som har rasens historia granskad och fakta sorterad i kronologisk ordning för en klar målbild som allt sedan 1886 nedtecknats och tydligt stått formulerad och uttalad.
Gör känd fakta tillgänglig så att var och en av oss kan bilda sig sin egen uppfattning. Tillhandahållen viktig fakta som rättvist också bjuder på välinformerad valmöjlighet.

Från Comte Bylandts
Från Comte de Bylandts bok ”Les Races de Chiens” först utgiven 1897 men här i ett senare tryck från en edition om två volymer utgiven 1904 där rasen barbet beskrivs i fyra språkversioner, här ovan engelsk t v och tysk t h men också i ytterligare en fransk och en holländsk översättning.
Comments