Barbet Koi & Neo Mahler

och så förstås han som bestämmer, Little Big Mac!

Ursprung och syfte i orsak och verkan

Här följer fortsättningen på den historiska tillbakablicken som Leendert Bosman presenterar i sin illustrerade ”Simple-Series”.

Bilder som förmedlar raser med skilda ursprung och syfte men också för att visa hur lätt det är att missförstå och blanda samman olika raser då vi oftast saknar både historisk kunskap och ett analytiskt och reflekterande öga för fakta och detaljer som i sin tur hjälper oss att skilja dem åt. Först följer avsnittet som visar pudel och spansk vattenhund som båda delar ett gemensamt ursprung. Senare delen visar syftet för den arbetande och för jakt ämnade barbet som har ett annat ursprung i olika typer. Här återfinner vi också en gemensam nämnare med pudel och spansk vattenhund. Pudel å sin sida visar på en utvecklingsbana framåt inom samma hundtyp. Barbet är en till ursprunget urgammal hårig och skäggig jakthund som i sin tur bidragit till flera nya rastyper. Rasen Barbet har senare utvecklats med input från andra med troligt syfte att förfina och erhålla fler egenskaper i en och samma hund. Olika hundraser tar sin form för att anpassas till olika miljöer men också till de olika arbetsuppgifter som den är ämnad att utföra. Allt från sällskap, vakta, valla boskap, söka, finna och markera ett jaktbyte eller att inhämta en fälld fågel och ibland kanske för att uppfylla flera önskningar i en. Leendert hjälper oss att skilja den ena typen från den andra genom att visa historiska blickfång i en illustrerad och förklarande bildserie för god överblick och bättre förståelse. Tack Leo.


The term Barbet was originally the name for the bearded variety, the proto-griffon of the bird-dogs, of which the braque and épagneul are the shorthaired and long-coated varieties. 
In the time that the Barbet, which never has been very abundant in France (idem like the other bird dogs) during the 17/18th century (in certain periods bird dog searchers were ordered to look for them and destroy them because bird shooting was for the king, not for ordinary people), the name of the breed was remembered in some classes and used as some nickname for company dogs, no matter if they had beards or not, and the naturalists picked it up and used it for the new fashion breed, the poodle.
Later on people copied information from all kinds of sources, wrote about dog breeds they never saw in their life, and confused information and later on this was even more copied and mixed and confusion became more the rule than the exception.
That's where its all about. The French water dog, as typified in the modern standard, is a modern invention.
The real Barbet (not in particular a French breed), of which the standard was established for the first time by accident in France, in 1886, is a remnant of an old hunting breed.

Leendert Bosman, 2018


Nedan unika blad som samlar och skildrar barbetens ursprung och historia på ett blad finns att hämta i en större version under fliken PDF. ”En samlad sida barbet” kan varmt rekommenderas då dokumentation och namn är intressanta men på denna visningssida allt för smått för att vara ögat till lags.


Lost in opinions


Lost in opinions

Facts or opinions? This is a important question and also the main reason for me to write to brighten. Opinions and facts – Two words with a distinct and huge difference and meaning.

A Kennel Club and a Breed Club are considered to act responsible towards our various but specific breeds in their origin, development and future. Both above actors need to be aware of what they say and how they act. As actors in the forefront they should of course be up-to-date, factual and informative - never narrowminded and subjective. Facts should be verified and information well studied before mediated. Kennel Clubs and Breed Clubs are two heavy and influential actors who claims to care and work attentive for our breeds origin, welfare and function. They are also in charge of guidance and advice to breeders, owners, judges, me and other interested who seeks knowledge. Big actors that also are in control of our purebred dogs by given rules and guidelines.
But who controls the organized Dog World? Who gives a review on achieved results and work accomplished?

What if I am a newbie and lack the expertise to value information given? What if info given is deficient, distorted, subjective and unreviewed? When looking for a specific breed most of us turn to google to find some general info, photos and links to sources. Second to a Breed Club and maybe a library in order to find what we think is more reliable and specific information. After that I contact some breeders. One breeder tells me to visit a earlier puppy buyer of his, ”Jane”, to meet with but also to learn more about the breed. But Jane knows like me, nearly nothing about the breed but knows and cherish of course her own lovely dog. Jane is friendly, unoffensive and does whatever her dear friend and breeder asks of her. A breeder can be more or less knowledgeable and speaks subjective out of his own conviction, work and breeding, just as it should be. Of course a owner loves his dog! Doesn’t matter if the dog is new, old, modern, mixed, cross- or purebred! A most natural behavior and nothing strange at all.
This is where Breed Clubs can be very helpful by providing and sharing objective information and research based on verified and collected facts with raw data to support breeders and all interested which also is beneficial work to support a specific breed.

HELP! I need objective information and facts not only personal opinions when I want to study and learn about a breed! I would very much like to form my own opinion to act by. Please, name your source, if I want to dig deeper and study more thoroughly. If a Kennel Club nor a Breed Club can’t provide authentic information about a breed – Then, who will? When I was looking for information about my breed of interest I found many different stories told also did I discover severe shortcomings in the information given. I did my own mistakes and faults too and learned my lesson well.
I continued to search for verified facts and found thankfully some freethinking knowledgeable persons with a interest in a breed who could provide, with for me, new facts to help me understand not only my own dog but also a complex history which also explained a broad variation within this particular breed. A few honorable and passionated souls have done time-consuming, unpaid hard work and research just because they once had discovered the very same shortcomings as I now but several years later experienced! Repeatedly and for many years have these few with good sense and insight tried to convey their information for better understanding, to care for and preserve a rare breed but also to prevent other interested to walk the same dark, narrow road leading to a dead-end in ignorance. The most strange thing is that the organized Dog World was and still are not interested. Why? Please, enlighten me!

If prestige gets more important than facts and knowledge then we will also lose track of our goal and our main mission to care and support our purebred dogs. The problem is not that faults are made because shit happens to all of us. The big question is how we deal with problems to learn from them but also in how quickly we react to correct an error to diminish damage.

With more facts and further some years later I have now come to realize the extent of this power play with a sadden result. Who really cares for a breed and its origin and function? Who listens to a few when you have other and many interests to prioritize and protect? Some even steals info and remix it to praise themselves! And they only use parts of it, neglects others only to show some pieces of a picture but never the full picture. Disrespectful, without a source and a reference. Who thanks a few proactive doing a deep and thorough research in finding required facts to explain mistakes and correct shortcomings but also by sharing necessary facts to support a breed?

To those few freethinking critical minds out there sharing reviewed facts with a spirit to learn and review before you act; THANK YOU FOR YOUR WORK, GUTS AND PERSISTENCE! A most special Thank You I dedicate to Elaine Fichter, Tomasz Targowski and last but equally important, Leendert Bosman. Together You’ve helped me to understand. If not everything so in all cases to show the big picture of how a rare breed and over time been managed and totally changed by ”supportive” humans in a incoherent so called organized Dog World.
A rare breed as the Barbet could have been saved by honesty, facts and education instead he gets lost in different opinions. Isn’t it time to stop this reckless gambling in confusion and start study the facts? Expertise suggested preservation breeding years ago to save what can be saved of a rare breed. Time shrinks while opportunities are decreasing and still no action...

Live and learn
Seven years ago, when I was searching for both guiding facts and a pup I was initially directed to a source abroad to find both of them. But I said; – Thank you, but No Thank You! I was looking within my homeland for a breeder connected to our Kennel Club as a trustful resource nearby since I was at that time a newbie to this rare breed. I was in need of knowledge, guidance and advise. This experienced help needed to be; close to reach, easy to show, discuss and understand. My puppy grew and so did my experience and interest. I searched for more detailed facts and answers but none in my vicinity could assist me. So, I then turned to the said knowledgeable source abroad, she thankfully could and helpfully did.

Summary; Knowledge and help are not always where you expects to find them.
Widen your perspective!

Sällan sagt men värt att veta

Det finns en outtalad problematik inom rasen barbet som det sällan pratas om men som har stor betydelse för hur rasen ser ut idag. En erfarenhet som jag uppdagade en tid efter det att min första barbet kom i min ägo 2012. Först då blev jag varse om rasens vida variation och började ställa frågor om anledningen till variationen. Allteftersom jag sökt verifierad fakta om rasen barbet har bilden sakta klarnat allt mer.

Det finns två helt skilda varianter inom rasen barbet men ingen inom den organiserade hundvärlden förklarar varför och hur dessa båda skilda varianter uppstod. Båda varianter är idag mer eller mindre blandade, men fortfarande marknadsförs, bedöms, avlas, säljs, köps och ägs barbeten under en rasberättelse som antyder att det bara finns en barbet. Verkligheten ser dock annorlunda ut eftersom den klart visar att det finns en tydlig variation inom rasen i utseende, storlek som karaktär. Det avgörande största dilemmat är bristen på fakta och en förklarande bakgrundsinformation som beskriver rasen barbet och dess utveckling.

Vi bör arbeta för att definiera hundrasen barbet genom att förmedla en verklighetsförankrad bild av hur rasen ser ut idag. Båda varianter inom rasen bör ges samma rättigheter så att dess skilda förutsättningar kan tillgodoses. Vi bör sluta att gynna en på bekostnad av den utrotningshotade andra. Originalet och den ursprungliga Vieux Barbet förtjänar också sina rättigheter och sitt erkännande tillbaks då Vieux Barbet är upphovet till rasstandardens tillkomst. En rasstandard som stals från dem för att ges till, och senare omarbetas till förmån för den nya konstruktionen; Barbet Modern. Omdaningen av rasen har utförts av den franska rasklubben i gott stöd av den organiserade hundvärlden. Ett arbete där ingen av dem kontrollerade sin upphovskälla inte heller rådfrågades, de vid denna tidpunkt, befintliga franska uppfödarna än mindre verifierades historisk bakgrundsfakta kring rasen barbet. Vilseledande upplysningar är anledningen till varför den ena av dessa två varianter idag är i det närmaste utrotad.

Genom att våga möta verkligheten ges vi också möjligheten att påverka den. Ett arbete som låter sig göras genom att ta ansvar för att bearbeta, sammanställa och sprida saklig information som är verifierbar i historiken kring rasen och dess framväxt. Stöd arbetet hos rasen barbet genom att sprida verklighetsförankrad information i saklig fakta och erfarenhet.

Den nakna sanningen kan ibland vara ett smärtsamt uppvaknande men det tjänar både hundar, människor och vårt framtida arbete tillsammans allra bäst om vi kan luta oss tillbaka på fakta och verklighet istället för varierande visioner och upprörda känslor.


What seldom is spoken of can sometimes be the most important thing to know!

The elephant in the room is that there are two different variants within the dog breed Barbet but no-one in the organized Dog World explains how and why! Both variants are today more or less mixed, but still promoted, judged, bred, sold, bought and owned under the impression that there is only one. Reality however looks quite different since there are clearly a visible variation within the breed Barbet - in size, look and character. The obvious and big fault is the lack of facts and explanatory information.

So please, work to define the breed Barbet in a correct and up to date way with known and verified facts. Give both variants their fair rights and stop benefit one to the cost of the nearly extinct other. The original and old variant - Vieux Barbet - deserves his rights and recognition too since he was the first to have them but also the one who was robbed of his written breed standard bound to given his today altered standard and recognition to the more recent and new constructed Barbet Modern. A work performed and done by the French Breed Club with good support from the organized Dog World. A work where none of them not even bothered to double-check their main source nor to look at experience among, at that time, existing breeders neither did they look to verify important background facts. Misleading information is the reason to why their work lead to the fact that Vieux Barbet today is nearly extinct. Dare to face reality! Take responsibility and put an end to misleading information! Support the work around this breed by sharing explanatory information, facts and experiences.

The naked truth is sometimes very painful. Today and in the long run, it will serve and benefit both dogs, humans and our future work together if we can lean back on facts and reality rather than varying visions and upset feelings!

Tid för miljövänligt munväder?


En del kallar det för kunskapsförakt. Jag kallar det kunskapsignorans. Jag tror nämligen inte att det enbart är isande hat eller het illvilja som gör att vi inte vill lyssna för att lära och förstå. Snarare tror jag mer att det handlar om vår bekvämlighet men också om fullkomligt skeva perspektiv. Allt ska ske snabbt så vi kan vinna mer tid för mycket av allt möjligt och omöjligt. Orsaken vilar också i våra sociala men ibland högst ogenomtänkta beteenden.

Att följa dit vinden blåser kan skapa en illusion av en nog så viktig samhörighet. Ett slående fenomen inte minst i sociala mediers till synes oupphörliga sökande efter okändas och kändas bekräftelse av den egna existensen. Inte minst är det lättvindigt enkelt att klicka tummen upp på dagens snackis än att verkligen fundera över dess innehåll och budskap. Det är helt ok att med omedelbar verkan visa att man gillar eller för all del också ogillar en gullig bild eller uttrycksfulla åsikter men se inläggen för vad dem är; Inte ens i storleken av en pytteliten snöflinga. En snöflinga smälter snabbt och kanske långt innan den ens tagit mark. Vissa snöflingor kan vara mer bestående då de är gnistrande speciella och bländande vackra andra blir till hagel - iskallt hårda och som träffande gör ont.

Om snöflingorna ansamlas kan de bygga stora och massiva drivor som kan hindra oss i vår gemensamma väg framåt men de kan också bilda underlag för ett utmärkt skidföre och leda till en snabbare väg framåt. Såväl människor som kunskap är beroende av god framkomlighet så klimatfrågan är sannerligen globalt viktig på mer än ett sätt i vår vardag. Varmt eller kallt? Gilla eller ogilla? Båda är av betydelse och har för- och nackdelar och balansen mellan dem är som alltid lika viktig för sammanhangets helhet. Det är extremerna som är bekymmersamma och ställer till det. Oavsett om det handlar om korta inlägg på twitter eller naturens och vårt eget välmående mår alla bättre om vi agerar för att minska på föroreningarna. Att verka och värna för ett gynnsamt klimat i alla rum och väder kan ge oss fördelaktig medvind i såväl det lilla som i det stora.

Ett miljövänligt munväder uppnås lätt med lite mer av tänkvärd tid för reflektion. En vaken och viktig insikt att komma ihåg då det kyligt haglar både okontrollerat och tätt. Lite mer av den nyttiga och inlärda impulskontrollen helt enkelt. Skada tillfogas oftast i hettans omedelbara beslut emedan de riktigt effektiva framstegen samlas i ett svalt långsamt tempo som gynnar klartänkta tankar före dess att vi skriver och skrider till ställningstagande handling. Jorden snurrar runt sin egen axel och jag väljer och ansvarar för min väg oavsett om Du gillar det eller inte! Reaktioner är aldrig fel men sättet i hur vi reagerar bör hållas inom miljövänliga värden i tydliga och toleranta spelregler som är lika för oss alla. Tänk på att hålla vägen fri och väl framkomlig för alla – det tjänar oss nu och belönar oss framöver!

En rasbildares vision

De finns två typer av människor som kan skada ett samhälle.
De som vet men som inte säger något men i lika hög grad de som inte vet men som säger och gör desto mer.

Nedan följer några ord från Elaine Fichter och ett utdrag ur hennes historiska arkiv som återger ett skrivet brev från barbet moderns skapare, J C Hermans.

According to Jean Claude Hermans and in his own words:

"The problem being with the will to simplify things or by laziness, people often says barbet i/o Griffon_Barbet, and that was confusing in the mind of some people. Because Barbet and Griffon Barbet are 2 different breeds.
When I decide to remake the barbet, I sometimes saw some dogs who were typed Griffon-Barbet and I had to eliminate them from reproduction. At some point I thought it might have been interesting to kill 2 birds with one stone, and to work simultaneously and separately in reconstituting the barbet and the Griffon-Barbet, but I gave up because I knew I would get no support from official dog instances or kennel clubs, and that people were already so much trying to create problems for me with my barbet, that adding the Griffon-Barbet would have raised hackles.
I do have an idea to remake the Griffon-Barbet in a simple way, but I’m keeping it to myself.
J de Coninck wrote the standard for the Griffon-Barbet called Barbet d’arrêt. As when breeds are extinct, their names are never taken off official nomenclature, the barbet still officially existed along with the standard for a Griffon-Barbet. Thanks to that I was able to officially modify the standard and go from a Griffon-Barbet to a barbet without saying anything. At the time, the nomenclature was modified and the new barbet was able to change groups and be with his brothers from other countries. We have therefore recreated the barbet thanks to the standard of another breed and thanks to the confusion of misleading information.
Who knows? Perhaps in 50 years, a fellow dog lover as crazy as I was will reincarnate the Griffon-Barbet of the 1850’s…."

It seems that things are getting a bit carried away. The ONLY person to start all this mess is Mr Hermans. He is the one who said the breed was extinct. Barbet is a generic word to describe any dog any size with a beard and a long coat. Then it became a Poodle in many countries, but still called Barbet in France until people started using CANICHE, but it is the same dog. The GRIFFON BARBET or Barbet d'arrêt for which the standard was written in 1886 was NOT a Poodle type, nor did it have a POODLE thin curly frizzy coat. That it was extinct is also a rumour carried out by the FRENCH BREED CLUB thanks to several who were happy to repeat it here and there.



Svårast att smälta fakta har den som närt en lögn.

För snart två år sedan, i april 2015, ställde jag frågan om varför den svenska rasstandarden för barbet skilde sig i omslagsbilden från den som FCI tillhandahåller. SKK svarade mig då att Sverige istället valt att illustrera rasstandarden med en av de många blyertsteckningar som systarna Marion och Margaret Davidson tecknat på uppdrag av NKU (Nordisk Kennel Union). Ett förnuftigt initiativ att välja en proportionerligt illustrerad barbet som förmedlar en visuell bild av rasen som standarden handlar om. Avsevärt mycket bättre än den hastigt tecknade konturen av en leende hundfigur som Frankrike försett FCI med. En enkel och fyrkantig karikatyr av en hund som lustigt kan illustrera många av våra olika hundar och som samtidigt väl återspeglar den okunskap och dumhet som omgärdar rasen barbet inte bara i Frankrike utan världen över.

Systrarna Davidsons väl tecknade barbet har en verklig förlaga. En förlaga som standardenligt återger kroppsproportioner och visar en barbet med en storlockigt vågig päls. Då rasklubben i år arbetar med att utforma ett nytt raskompendium för att användas till utbildning av domare vid hundutställning så har också frågor kring rasens variation dykt upp. I förra raskompendiet som sammanställdes av Kenneth Edh efter bästa förmåga och utifrån den tidens desto magrare kunskap så återfinns där en kommentar som angav att en barbet som har en storlockig, vågig päls ska prissättas lägre än en barbet som har en krullig päls.

Bortse eller inse
Med dagens kunskap en dåligt underbyggd kommentar och som samtidigt är i rak kollisionskurs med den bild som illustrerar rasen barbet och som pryder omslaget till rasstandarden. En kommentar som dessutom är minst sagt motsägelsefull när den egentliga bakgrunden studeras. Ska vi utbilda och vägleda för framtida och avgörande beslut är det viktigt att vi är införstådda med rasens historia och bakgrund. Bristen på faktakunskap men också motsägelsefulla kommentarer behöver rättas till. Vi behöver belysa och åtgärda många frågetecken. Få är de som vågar ifrågasätta och än färre är de som söker, studerar och verifierar rasens historia för större och bättre förståelse om dagens barbet. Att våga granska och ifrågasätta för att undvika problem men ytterst och främst för att upplysa och vägleda!

Att tyst tillåta att felaktigheter sprids är definitivt inte rätt väg framåt. Vi behöver lära och lyssna för att förstå. Vi behöver också lära oss att ta till orda, fråga och säga ifrån. Och inte minst att respektfullt samtala för att nå samsyn i ett upplysande arbetsätt anpassat till dagens situation och verklighet.

Från och med februari 2017 så sker en ändring i det tysta även i Sverige. Efter lång tid med systrarna Davidsons blyertsteckning av en barbet på den svenska översättningen av rasstandarden är denna nu ovanligt snabbt utbytt och er
satt av samma karikatyr som den franska rasklubben anvisat för att avbilda barbet i FCIs fyra olika språkversioner av rasstandarden. Varför? Någon som har kunskap och kurage nog att protestera?

Kunskapsbrist, källhantering, informationsflöden och inte minst tyst medhåll är kanske något att diskutera på den internationella konferensen för världens alla kennelklubbar när de träffas i London om några månader. Våga fråga och ifrågasätt!


Artikeln om systrarna Davidson hittar Du under rubriken Begåvade Davidson i april 2015. Vi kan aldrig radera vår historia men vi kan välja att bortse från den eller så väljer vi mer fördelaktigt att se till den och lära från den.

Maktspelets taktik

Vad händer när makten prioriterar att hålla varandra om ryggen istället för att söka, studera och förmedla fakta till alla?

Jag har under min händelserika resa för att närma mig rasen barbet många gånger frågat mig hur missförhållanden, trots att de uppdagats, obehindrat kan fortgå? Lika intressant är frågan om varför vi är så ytterst få som söker verifierade faktauppgifter?

Alltsammans började med tremordialogen där jag ifrågasatte såväl arbetssätt som bristen på fakta. I ett personligt brev får jag besked om att min hund har en allvarlig åkomma som utgör ett hot mot rasen. Jag och min min hund har än idag, fyra och ett halvt år senare, varken upplevt eller uttryckt något sjukdomsproblem! Nog hade det väl varit i sin rätta ordning om jag själv som hundägare hade upplevt ett problem hos min hund som jag delger samt söker veterinärmedicinsk expertis för få råd, hjälp till behandling och kanske en eventuell diagnos ställd! Nej, istället är det en administration som varken träffat mig eller min hund och som utan kommunikation med mig obesiktat gör ett offentligt och felaktigt konstaterande om hunden i min ägo. Tillvägagångssättet är oacceptabelt. Då själva kärnan i detta handhavande och fyra år senare fortgår är det minst sagt både oroväckande som allvarligt.

I mitt sökande efter förklaringar till hanteringen av tremorfrågan uppdagas dessutom för mig så sakteliga helt andra och långt mer allvarliga oklarheter kring rasen barbet. Då jag letar hälsohistorik i Barbet Kois stamträd upptäcker jag med hjälp av väl insatta personer och i saklig kunskap att här finns många historiska frågetecken som fortfarande söker svar och här vilar dessutom direkta felaktigheter som varken har hanterats korrekt eller med tydlighet av den organiserade hundvärlden. Jag gräver mig djupare ner i denna härva och förstår att också i rasens historia vilar det såväl stora meningsskiljaktigheter som tvetydiga arbetssätt. Här fann jag också två helt skilda målbilder hos en och samma rashund! Det saknas verifierad fakta och här vilar också många motstridiga uppgifter. Jag har sett hur både arbete och information vinklats för att gynna en övertygelse istället för att delge avgörande och viktig fakta för alla.

Våga fråga och tillåt aldrig hot och elakhet att ta fäste!
Jag har under resans gång vid flera tillfällen upplevt såväl aggressioner som märkliga uttalanden. Då dessa svävande uttalanden inte kan styrkas har jag snabbt ignorerat aggression och avfärdat uppgifter. Vartefter mitt sökande fortskridit förstår jag nu bättre och helhetsbilden klarnar allt mer. Upptäckten av den stora kunskapsbristen inom ämnet barbet förklarade en hel del. Den andra upptäckten av ren kartellbildning inom barbetvärlden, vars syfte är att värna egna intressen istället för att genom fakta värna rasen har fått mig att inse att omfattningen är avsevärt vidare än jag någonsin kunnat ana.

I mitten av förra året, 2016, fick jag läsa två mail daterade 2010 och där avsändarna söker samarbetspartners för att göra gemensam sak i att förhindra att fakta söks, studeras och sprids till den stora allmänheten. Bland mottagarna fanns bland flera andra nationaliteter två svenska namn med inflytande i den svenska barbetklubben. Jag frågade min rasklubb om de varit involverade i detta arbetssätt mellan tongivande personer inom den organiserade barbetvärlden. Den svenska rasklubben och styrelsen idag svarar mig att de inte arbetar med avelspolitik som gynnar eller missgynnar något segment inom rasens standard, inte i går och inte idag.

I början av detta år får jag ta del av ytterligare ett mail som är adresserat till personer som stod i begrepp att officiellt bilda svenska barbetklubben. Ett brev som vidarebefordrats från Finland till Sverige och där den franska rasbildaren av barbet modern uttrycker sin egen övertygelse. Detta brev är daterat i december 2006! Jag är bekymrad över att ingen inom den svenska barbetklubben har agerat för att söka och studera fakta då de genom mail sedan lång tid tillbaka blir upprepat uppmärksammade på en motsägelsefull och ofullständig historik men också på ett högst tvivelaktigt arbetssätt. Å andra sidan är jag inte förvånad att felaktigheter kunnat fortgå då jag genom egen erfarenhet av den organiserade hundvärlden upplevt samma oförmåga att lyssna, studera och arbeta faktabaserat inom dialogen jag länge fört om det ospecifika symtomet tremor.

Ansvar och skyldighet
Rasklubbens brev om min hund är ställt till mig. I egenskap av en hundägande privatperson har jag inte ett ansvar för rasens offentliga information eller hur den verifieras och förmedlas. Bristen på fakta, stora meningsskillnader och rasens variation satte hos mig ändå fart på ett omfattande arbete för att söka kunskap och finna svar. Skrivande har jag förmedlat min nya kunskap för undvika hörsägen, orättvisa och dumhet. En rasklubb som har ett långt vidare ansvar och uppdrag blev på samma sätt uppmärksammade genom flera mail i en annan och än större och avgörande viktig fråga. Tio år senare saknas fortfarande det som bör vara rasklubbens prioritet nummer ett. En verklighetsförankrad historik och en rättvis bild av rasens nutida status så att alla ges samma möjlighet att bilda sig en sakligt grundad uppfattning innan vi agerar. Vare sig det handlar om avel, valpköp eller att förmedla information för god vägledning framåt så behöver vi ett verifierat och faktabaserat beslutsunderlag som är lika för alla parter.

Tanken föresvävade mig om jag skulle låta publicera skriftställarnas mail och några av mottagarnas mailsvar. För var och en att beskåda och värdera. Det stannade vid tanken. Ovan har jag belyst felaktiga ageranden för kännedom och nu får de inte ytterligare utrymme. Den organiserade hundvärlden har också tagit del av mailen och får ta sitt ansvar om konsekvensernas fortsättning. Varje mynt har två sidor och båda sidor har samma värde och bör därmed få sitt rättmätiga utrymme. Det är till syvende och sist bara den organiserade hundvärlden som själva kan ta itu och göra något åt sina fel och brister. Precis på samma sätt som när jag själv blir medveten om och inser egna fel och brister som behöver åtgärdas till det bättre. Det är bara jag som kan välja att bearbeta dem eller inte. Lika viktigt är det att ta men också att visa hänsyn! Till gamla och nya kunskaper men också gentemot varandra. Genom att våga möta verkligheten ges vi också möjligheten att påverka den.


Min barbet

Med tid, mycken och god hjälp av kunniga och erfarna privatpersoner runt om i Europa så börjar nu alla spridda bitar att bilda en samlad helhet och jag förstår idag att min rashund är en ny mix av två skilda rasvarianter med helt olika ursprung! Och inte bara min barbet utan det stora flertalet.

Är Du intresserad av rasen barbet och har konkreta önskemål i valet av hund då kan kanske det jag erfarit vara till hjälp och nytta. Inte för att en är bättre än någon annan utan för att lära och förstå innan Du agerar. Är enda önskemålet med Ditt hundköp att äga en söt och ovanlig hund då finns det många hundar att välja bland men det jag berättar är ändå av stort värde att känna till då det ger en större förståelse för Din egen hund om Du bestämmer Dig för rasen barbet.

Medvetenhet om rasens bakgrund är av stor betydelse. I synnerhet om Du har formulerade önskemål och önskar veta mer om hur Du kan agera för att åtminstone kunna påverka chanserna att hamna någorlunda nära Dina önskemål. Kunskap som samtidigt ger en god förståelse till varför det inte är helt lätt eller ens möjligt att kunna förutsäga ett slutresultat. Barbet är idag en ras i variation därför att rasen till flertalet är en mix av två skilda raser med två helt olika bakgrund. Vilken föredrar Du eller kanske spelar variationen en mindre roll eller kanske ingen alls? Bli tidigt medveten om den lägre förutsägbarheten hos barbet som inte är i proportion med våra mer vanligt förekommande hundraser. Just därför det är en ung blandning av två tidigare helt åtskilda raser. Båda har en starkt begränsad population och båda har var för sig dessutom influenser av andra hundraser. Mängd och dosering av dessa två raser hos dagens barbet påverkar givetvis också ett slutresultat. Med hjälp av medvetenhet kring innehållets fördelning och resultat kan vi söka den kombination som ökar möjligheten att hamna närmre vårt mål vare sig vi sysslar med avelsfrågor eller väljer hundvalp.


När jag skulle välja ras studerades noga flera olika hundraser som passade någorlunda väl in på de önskningar som jag hade på vår kommande kamrat och följeslagare. Vi önskade en öppen och glad, oförstört naturlig, en långhårig och robust begåvning som inte fäller. En oslipad diamant, ungefär som våran Mac men gärna något mer samarbetsvillig och helst inte lika enveten. Vår nya vän skulle vara medelstor och inte större än att jag för egen hand skulle orka bära hunden till bilen om vi skulle nödgas söka akut hjälp hos veterinären. Denna gång skulle det bli en rashund därför att jag ville ha en högre förutsägbarhet i vår nästa hund än hos den lilla blandras vi redan hade. Jag önskade också ha en bättre inblick i min hunds historik – både vad gäller hälsa men också exteriört som interiört – i utseende och karaktär. Precis likt det toppargument SKK anger som nummer ett i sin 5-punktslista om varför vi hundköpare bör välja en rashund – DU VET VAD DU FÅR!
Jag ville vara mer förberedd och påläst om den hundras som jag bestämde mig för. Dels för att bättre förstå min egen hund och därmed bli en god vägledare under vår tid tillsammans och dels för att tillfredsställa min egen vetgirighet genom att skaffa en hund där jag kunde följa hans bakgrund till skillnad från alla obesvarade frågor jag har om min blandras Mac.


Trots mitt förarbete skulle det snart efter vårt hundköp uppdagas att argumentet ”Du vet vad Du får” inte gäller för den ovanliga hundrasen barbet. Hos barbet finns en mycket större och mer komplex bakgrund än den som allmänt förmedlas. Den största bristen är att informationen bortser från viktiga fakta och här finns frågetecken i den historiska bakgrunden som fortfarande söker svar. En historik som vi rakt och öppet borde förmedla
både det vi känner till men också förklara varför det finns såväl variation som oklarheter. Det stora flertalet av dagens barbet är en mix av två helt skilda raser. Den ursprungliga och arbetande rasen av griffontyp som konstruerades under 1800-talets senare hälft och som var den rasstandarden först skrevs för. En rasstandard som numera blivit omarbetad för att passa den andra rasen, en sällskapsvariant av pudeltyp, som nykonstruerades, helt skild från den ursprungliga, med början under 1980-talet och framåt. Konstruktören namngav sin nya ras som Barbet Modern. Två tidigare helt åtskilda raser och som sedan år 2000 korsats med varandra. Dessa två raser har också var för sig och på grund av den ytterst lilla populationen dessutom inslag av ytterligare andra raser. Vilket i sin tur påverkat dagens resultat därför att få, utifrån olika skäl, tagit liten hänsyn till rasens faktiska bakgrund. Den ursprungliga rasen är idag i det närmaste utrotad men ännu fortfarande synlig och genetiskt närvarande därför att några få uppfödare medvetet och helhjärtat arbetar med avelsmålet om att i möjligaste mån försöka bevara det som finns kvar av den ursprungliga typen. Detta sker samtidigt som det stora flertalet av uppfödarna bedriver avel utifrån andra premisser med mindre eller ingen hänsyn tagen till dessa båda skilda raser och dess historik. Vi bör dessutom vara medvetna om att en ovanlig hundras också attraherar såväl uppfödare och ägare som föredrar uppståndelsen kring rariteter, vilka betingar ett högre pris och extra uppmärksamhet i hundsammanhang och därför sätts annat än värdefull kunskap om rasen i främsta rum.


Om vi inte är insatta i barbetens komplexa bakgrund medför detta att rasens variation fortsatt kommer att växa samtidigt som dess förutsägbarhet minskar. Ett faktum som leder till en större osäkerhet kring rasen men också i dess mål och utveckling. När fakta och rykten hela tiden nöts och stöts mot varandra medför detta dessutom ett ogynnsamt arbetsklimat för de som är involverade i rasen. Idag hävdar såväl Frankrike, som äger rasstandarden, liksom resten av den organiserade hundvärlden att de värnar barbet men ingen visar viljan att förmedla än mindre städa upp i barbetens komplexa bakgrund och det saknas fortfarande såväl en gemensam och rättvis rashistoria som en genomarbetad avelsanalys. Problematiken jag vill belysa vilar inte i vad vi tycker, tänker eller prioriterar utan helt och hållet om avsaknaden i fakta. Betydelsefull fakta som utgör ett fast stöd i våra beslut men också i förståelse för och större insikt om rasen barbet.

Köper jag en tax förväntar jag mig en tax. Oavsett vilken rashund som väljs förväntar vi oss, om inte med millimeterprecision, så åtminstone ett slutresultat någorlunda inom ramarna för dess rasbeskrivning. Det problematiska med en mindre känd rashund är att det finns ytterst få som är kunniga nog att förmedla faktiska förhållanden. Okunskap kring en ras gör dessutom att rykten och myter får stort utrymme och sällan blir dessa motsagda därför att kunskap helt saknas. Om vi inte vet vad det är vi förväntar oss och inte heller vet något om rasens historik kan vi också lika lätt bli lurade på sanningen bakom. Eftersom få är insatta i ämnet är det också enkelt att påstå både det ena och det andra just därför att ingen riktigt med säkerhet vet. Blir det en drever av den tax jag köpte är detta ett uppenbart fel. Köper jag en barbet men erhåller en pudel då är det ytterst få som skulle reagera just därför att det är väldigt få som känner och har erfarenhet av rasen barbet. Själv har jag inget emot varken pudel, korsningar eller blandraser, jag har ju redan lite av allt det i min lilla svarta och ystra fyrvägskorsning. En blandras där säljaren före mitt val och valpköp sanningsenligt berättade om de olika rasernas fördelning hos Macs båda föräldrar. En uppriktighet som med öppenhet bör förmedlas och eftersträvas
oavsett vilken typ av hund som säljs och väljs.

Barbet Modern520

Problematiken hos barbet bottnar i en bristfällig information som inte förmedlar en rättvis bild av rasen. Om jag väljer en rashund förväntar jag mig att få uppriktiga och korrekta uppgifter om hunden och dess bakgrund så att jag får det jag önskar och betalar för. Är det en ras under konstruktion eller en redan väl etablerad hundras? Är det en nykonstruktion så önskar jag givetvis kännedom om detta så att jag också är väl förberedd på den lägre förutsägbarheten men också på de olika variationer som kan tänkas bli resultatet hos min kommande hund. Självklart vill jag före mitt beslut av rashund kunna ges möjlighet att söka den kombination där jag har störst chans att hamna nära just de egenskaper som jag prioriterar och söker hos min framtida följeslagare. Väljer etablissemanget att inte förmedla en rättvis bild av rasens egentliga status hur skall jag då som oerfaren valpköpare veta vilka frågor som ska ställas eller vilka kriterier jag bör söka för hamna nära mina egna önskemål? Inte heller förbereds jag på den faktiska variationen som kunde gett en bättre förståelse för den egna hunden och dess utveckling. Flera av våra 342 olika hundraser har olika varianter av varierande anledning och där deras respektive rasklubb också uppriktigt förmedlar denna information så att en valpköpare uppmärksammas på variationen och därmed kan söka den typ som passar de egna önskemålen bäst. Information som också förbereder och ger förståelse för en variation. Finns en bred variation är det för mig självklart att denna också med uppriktighet förmedlas av den organiserade hundvärlden och inte minst av den franska som bär huvudansvaret för rasen och dess riktlinjer.


Vissa hävdar att jag är en illasinnad bråkmakare som genom mitt skrivande vill fördärva tillvaron för andra. Påståendet ovan, kära läsare, är så långt från min natur man kan komma. Jag är en fri sökare som värnar såväl min rättighet som skyldighet, pennans styrka och civilkurage men också den egna integriteten. Jag ogillar orättvisa, trångsynthet och inte minst dumhet. Jag skriver i KoiPeace för att dela min erfarenhet men också för att belysa brister i den organiserade hundvärlden som med ansvar och god vilja kan och bör åtgärdas. Jag är ledsen över den bristfälliga rasinformationen och samtidigt oroad eftersom få visar vilja att informera om och förklara förhållanden kring en rashund med en exceptionell bakgrund. Genom att förmedla viktiga faktauppgifter kan vi skapa ökad förståelse och på så sätt stötta såväl ras som människorna runt den. Lika viktigt för den organiserade hundvärlden är att precisera en verklighetsförankrad målbild för rasen och dess nu ännu ovissa framtid.
Mitt skrivande görs med målet om att värna ett utrotningshotat arv men också för ett vidare och vänligare förhållningssätt i en uppriktigare hundvärld som lärt sig förstå skillnaden mellan fakta och tro.

Med all säkerhet lär det komma mer om Barbet Koi och vårt möte med verkligheten under ämnet barbet. Synpunkter men också kunskap jag vill dela och som har ökat förståelsen för min hund men som också påverkat min roll som ägare till en en ovanlig hundras. Min allra största bjässe Koi – som jag med bästa vilja i världen inte alls kan kalla för medelstor. Inte heller mäktar jag bära honom till bilen om han skulle råka bli sjuk eller skadad. Väl medveten om mitt tillkortakommande har jag en handlingskraftig plan. Om ifall att olyckan gör sig närvarande; Då lägger jag Koi på en matta och istället för att bära, drar jag honom till bilen. Det sägs att man uppbringar oanade krafter i alarmerande lägen, så jag vet att om jag bara får Koi till bilen eller tvärs om så ska jag i en akut situation också orka baxa in honom i bilen för snabb transport till veterinären (jag orkar med stor viljestyrka lyfta honom för ett ögonblick). Peppar, peppar ta i trä! Helst vill jag slippa olycka men som alltid är det till god nytta att vara införstådd med vad jag kan och inte kan för att bättre hantera livets många olika scenarion – förutsedda som oförutsedda!


Dagens barbet är en blandning mellan två skilda raser – den gamla ursprungliga och den nykonstruerade moderna. Koi här ovan och Neo Mahler här nedan får illustrera två av många och olika varianter och storlekar som står att finna inom det idag omfångsrika rasnamnet.


Bilderna ovan är faksimil från SKKs webbsida, Vos Chiens magazine; Sergé Sanches, Barbet – French National Treasure samt original Barbet Koi och Neo Mahler