Söndagspromenad längs Östra Sand och det var verkligen uppskattat. Två som ihärdigt tävlade om att fånga den gula bollen. Koi är nu alltid startredo och för att Mac också ska få en chans att fånga bollen någon gång emellanåt så får vi kasta en pinne åt Koi i andra riktningen än bollen. Koi blir så tjurig när Mac hinner ta den gula bollen först…

Vårsolen värmer och det är många som vill ta del av dessa efterlängtade strålar. Man vänder gärna ansiktet upp men det kan vara en god idé att också hålla ett öga på marken. Det finns mycket som kryper fram ur jorden nu när det åter blir varmt. En nos vill gärna upptäcka och i synnerhet om det prasslar lite extra i gräs och löv. Så njut av vårsolen med en blick i neråt också – där finns så mycket fint att upptäcka nu när naturen vaknar till liv.

Oj, matte! Vad har hänt med dina skor? Hur ska vi nu kunna gå på långpromenad? Tänk, jag undrar verkligen vem som kan har haft sönder dina bästa kängor på det sättet?

Jag gräver i rabatter och Koi gräver i mullvadshögarna och önskar nog han var liten som en vessla så han kunde ge sig ner i deras underjordiska gångar. Jag också hade önskat en jakt för det är så tråkigt med alla dessa högar i gräsmattan och rabatter. Han har ännu inte lyckats fånga någon men vi hittade en död mullvad på vår skogspromenad och den var ju också intressant. Jag tror de kryper ur sina gångar när det är dags att lämna in av hänsyn till sina övriga familjemedlemmar. Mac däremot tar det mer med ro och solar och rullar sig njutande i mossa. När det börjar arta sig i rabatterna och när jag börjar bli klar så ser hundarna mina ut som om De också är i behov av en ordentlig vårstädning. Mer jobb! Men vad gör väl det…nu när våren äntligen är kommen.

Sakta men säkert börjar vi vädra att våren är på ingång. Snön smälter undan lite för var dag men det går sakta då det fortfarande är köldgrader om nätterna. I takt med att snön smälter undan börjar gräsmattan eller rättare sagt mossmattan titta fram. Och också alla mullvadshögar…otroligt att dessa små blinda djur kan ställa till så mycket under ett tungt snötäcke. Mac är en hejare att gräva hål i dessa jordhögar och Koi tittar på och lär. Så nu har jag två bulldozers och jag vet inte vad som är värst hålen eller högarna. De får inte gräva för mig så vid tillsägelse börjar de istället kiva med varandra tills jag vänder ryggen till då försvinner de snabbt till varsin jordhög och fortsätter att gräva. Så det är mossiga och jordiga hundar just nu som sen blir ordentligt kladdiga när de plaskar runt i smältvatten och tuggar tösnö.

Påskhelgens två första dagar var snöiga de andra två töiga och äntligen med strålar som värmde. Annandagen passade vi på att göra en skogstur och som vanligt är hundarna lyckliga över sitt fria skogsspring. Halvvägs så går Koi från stigen för att uträtta behov nr 2, väluppfostrad som han är. Vi inväntar och sen fortsätter vi men hinner inte 50 meter förrän han åter avviker från stigen. Detta gör han två gånger till och då följer jag med – för nu anar jag oråd. Då ser jag ett föremål som ser ut att vara i metall och plast som sitter fast i ändan. Inte undra på att det manar till ständiga toalettbesök. Då det ser vasst ut på kanterna och jag har läst att det kan skada tarmen att själv börja dra i något man inte vet hur det ser ut längre in, så blir det att akut besöka djursjukhuset i Hässleholm. Denna gången var det gudskelov inte lika allvarligt som vårat första besök man kan mer säga att det var en ”skitsak”.
Koi som tuggar och äter av det mesta hade svalt delar av en tetraförpackning som nu hade fastnat på sin väg ut. Metallen jag såg och kände var den folierade insidan på en röd juiceförpackning. Så var det med den skitsaken och hem for vi med en glad barbet som nu utan problem kunde både sitta och springa av sig sitt vårrus igen.