Öva, öva och öva
Allt sedan Neo Mahler drillats med framgång i viltspår så har hans självförtroende vuxit med samma snabba takt. I spåret är det Neo som bestämmer och jag som tillitsfullt följer.
Det tycks han också tro under våra mer vardagliga promenader. Han har svårt för att gå i lugn maklig takt. Nosen är ständigt i arbete och mestadels i backen. Allra helst vill han själv välja tempo och låta nosen hans enväldigt bestämma väg och riktning.
Redan förra hösten började vi vår lydnadsträning i grupp för att få lite mer balans i vardagens tillvaro med sina helt andra krav i omvänd följsamhet. Neo behöver också följa mina steg och inte minst lära och förstå att det råder olika förutsättningar i skilda moment. Träning är färskvara så det gäller att ständigt underhålla det som tidigare förvärvats.
Neo är arbetsvillig och tycker gemensam aktivitet är kul vilket också gör att han har lätt för att fokusera och är därmed positiv till att aktivt medverka för att lära. Lika lätt har han också för att skifta fokus för att ta upp spår av allehanda slag. Korsar vi ett nytt sådant sticker han fort som ögat om inte kopplet är på. Mitt kommando ”stanna” rör inte honom i ryggen när det färska fasanspåret är intensivt lockande och som därmed får hans fulla och hela uppmärksamhet. I ett vips är han utom synhåll.
MOD, TÅLAMOD OCH ÖVNING
Han kommer dock alltid efter en stund och i lika full fart tillbaks men stannar då cirka 5-7 meter framför mig, lägger sig hässjande utmattad ner och undviker med visad tydlighet min blick. Han är så väl medveten om att det han nyss gjort var överilat fel men likväl finns ännu inte kontrollen att hejda det överväldigande begäret för att istället sansat och vid kommando välja att stanna kvar hos mig. VI har en hel del att jobba vidare med när det gäller impulskontroll under viltstörning.
Nåväl, veckans lydnadsträning i grupp med sju okopplade hundar på kaninrik mark gick i alla fall över förväntan och alldeles utmärkt så det finns gott hopp om att med tid och övning också få styr på Neo Mahler, hans mod, jaktlust och intensiva spårintresse. Kopplet sitter som oftast på för att undvika hans avstickare. Men då och då behöver vi träna så att han upptäcker att även ett passivt läge som stanna kan ge full utdelning och det kan faktiskt vara mödan värt att stå emot lusten att jaga på eget bevåg. Belöningen med att jaga och leta efter den gömda apporten kan vara än roligare då det också omedelbart bjuds på godbit när den återlämnas till handen i sin inväntade retur. Jakten och träningshösten har bara börjat.
Facts or beliefs?
J C Hermans is the creator of the Barbet Moderne (mainly a mix between two stray dogs x Poodle and a Portuguese Water dog or two, initiated in 1980ies and forward) …he refer to himself as the father of Barbet Moderne and without him this breed would not exist, which is true. Vieux Barbet (Griffon Barbet) on the other hand has a long history and his standard was written in 1886 by Jean de Coninck. You can read more about Hermans and his vision in his own words here.
We can’t change the past but we can still learn and act. Either we can continue to disregard facts…or we can wake up to think outside a square box of vanity and misguiding rules. Instead consider and study the history and facts given and try our best to work for a greater understanding with a goal to preserve a breed, his heritage and function. Or maybe You prefer and like to care for a Barbet Moderne? Please do, but stay honest about history and facts.
Correct the basic information and make verified facts available to everyone. Make your choice and decisions based on facts and your own preferences. Never from what others think.
As a parable in a fairytale written by H C Anderson, and previously used several times when the Barbet is being discussed and especially to reflect over how easy-fooled mankind actually are but also how rules and norms intervenes with and limits our thinking process…
”A vain emperor who cares too much about wearing and displaying clothes hires two weavers who claim to make the most beautiful clothes and elaborate patterns. The weavers are con-men who convince the emperor they are using a fine fabric invisible to anyone who is either unfit for his position or "hopelessly stupid". The con lies in that the weavers are actually only pretending to manufacture the clothes. Thus, no one, not even the emperor nor his ministers can see the alleged "clothes", but they all pretend that they can for FEAR of appearing unfit for their positions. Finally, the weavers report that the suit is finished and they mime dressing the emperor who then marches in procession before his subjects. The townsfolk uncomfortably go along with the pretense, not wanting to appear unfit for their positions or stupid. Finally, a child in the crowd blurts out that the emperor is wearing nothing at all".
Informationens vägar
Hur insamlas, hanteras, verifieras och förmedlas fakta? Tar den långa många vindlande omvägar och förändras under färden? Kanske fastnar den på vägen? Eller behandlas den rakt och oförvanskad genom effektiv kommunikation, tidsbesparande och direkt, mellan parterna?
Ibland tänker jag tillbaks på kaoset när rasklubben fick hybris då det gäller ospecifika symtomet tremor. Då agerade dem minsann raskt i att förmedla sina antaganden och skrämmande farhågor. Snart därefter levererades också beslutet om att ogrundat sålla hundar ur en redan snäv avelsbas.
Undrar jag, då jag ser till hur de allt sedan sin start 2007 har förfogat och hanterat den för dem kända informationen om två olika raser under ett och samma namn, så håller de händerna tätt intill öronen och blundar beslutsamt hårt med båda ögon, munnen kniper och tiger. Dock medger ändå en röst ur ledningen i en liten begränsad diskussionsgrupp att den informationen var vikt enbart för några få av dem utvalda, för alla andra skulle den bevaras varsamt hemlig.
DET MAN INTE VET…
Jag vet inte, men kanske, kanske, tänkte de som så, att det man inte vet har man inget ont av….men de växande konsekvenserna av deras arbetsmetoder har tagit helt nya proportioner och vägar. Idag är de uppenbart synliga och allt fler börjar undra över en tilltagande variation i tydliga skillnader inom rasen.
År efter år efter år med oriktiga uppgifter ger förstås konsekvenser för både människor och deras hundar. Allra sämst ställt är det för den ursprungliga och specifika hundrasen Vieux Barbet som förmodligen snart raderas från kartan som värnar arv och ursprunglig funktion hos våra många och olika men ännu levande hundraser. Kvar att marknadsföra finns rasen Barbet Moderne, som även gjort sig känd under namnet Krausli. Jag undrar vilken typ av Barbet Moderne rasklubben kommer att välja för att representera denna mångfasetterade nykomling? Kanske blir det en långbent Swiss Krausli? Eller kanske en mer kompakt Dutch Krausli?
Barbet Moderne/Krausli finns i olika storlek, vikt och utseende och har mycket goda förutsättningar att tilltala många då här återfinns idag lite av överraskande mycket.
Hur framtiden tar form lär nästa generation av intresserade skildrare kunna beskriva och återge för att i sin tur addera till den kända historik som redan är gjord och lagd, samlad och studerad och numera skriven i åldersbeständig bläck.
Post scriptum
Mytologin förtäljer att i Hybris följer så också ett ofrånkomligt möte med Nemesis.
Post post scriptum
Artikeln ovan dedikeras till minne av Madame Pêtre, som i likhet med sin far, Dr Vincenti, helhjärtat engagerade sig i arbetet för rasen Barbet, dess ursprung, funktion och överlevnad. För att knyta an till resonemanget med liknelser till mytologi så visade Madame Pêtre intresse för samma ämnesområde vilket också återspeglas i namnen på de hundar som stammar från hennes eget arv och i arbetet som intresserad, beslutsam och hängiven uppfödare av Barbet.
Post post post scriptum
Idag är det dessutom på dagen tre år sedan jag publicerade artikeln ”Vem kan jag lita på?” Samma oriktiga och vilseledande mening står ännu oförändrat kvar att läsa i det protokoll som omnämns i just den artikeln.
Mme Hèléne Pêtre, här tillsammans Mr Georgii. Båda inte bara delade utan också samarbetade för att värna om ett gemensamt intresse för ett sällan sett kulturarv. 
Herkules gjorde sina heroiska storverk i mytologin. Samma namn har också bringat storverk med avtryck i dagens barbet värld.
The ways of information
How are facts collected, handled, verified and communicated? Does it take many long winding detours and change during its journey? Does it get stuck on its way to being accessible and shared? Or is it dealt with unchanged through effective communication, time saving and direct, between the parties?
Sometimes I think back on the chaos when the Swedish Barbet breed club got hubris because of the unspecific symptom called tremors. At that time they acted very quickly in conveying their assumptions and frightening fears. Soon thereafter they also delivered an ungrounded decision as to restrict dogs from breeding in an already narrow breeding base.
Then I wonder and look at how they since their start in 2007 have disposed and handled the information known to them about two different breeds under one and the same name? But then they hold their hands tight to their ears and close their eyes hard and shut their mouth. However, one voice from the management of the club admits in a small closed group that this information was important only to them a selected few, for others it should remain unknown, carefully protected and kept as a secret.
WHAT YOU DON'T KNOW…
I do not know, but maybe, maybe they thought; that what you don’t know will cause you no harm… BUT the growing consequences of their working methods have taken new forms and ways. Today they are clearly visible and more and more people are starting to wonder about the differences within the breed.
Of course. Year after year after year with incorrect data has consequences for both humans and their dogs. Worst of all is the situation for the original and specific dog breed Barbet, which probably soon is to be erased from the map, which safeguards the heritage and original function of our many and different but still alive dog breeds. Remaining to market and promote is the Barbet Moderne, which also has made itself known by the name of Krausli. I wonder what kind of Barbet Moderne the breed clubs will choose to represent this multi-faceted newcomer? Maybe it will be a long-legged Swiss Krausli or perhaps the more compact Dutch Krausli?
Barbet Moderne/Krausli is available in different sizes, weights and outlooks and has good qualifications to appeal to many, because it contains today a bit out of surprising lot.
How the future will take shape, the next generation of interested researchers will be able to depict and publish, to add to the known history that has already been made and laid, collected and researched, now written in age-resistant ink.
Post scriptum
In mythology the story tells us that Hubris is always heading for a date with Nemesis.
Post post scriptum
The article above is dedicated in memory of Madame Pêtre who, like her father, Dr Vincenti, was fully committed to work for the Barbet, his history, function and survival. In order to link the argument with parables to mythology, Madame Pêtre showed interest in the same subject, which also reflects in the names of the Barbets that originates from her own heritage and in her work as an interested, determined and devoted breeder.
Post post post scriptum
Today, it is the very day three years ago I published the article "Who can I trust?" The same incorrect and misleading sentence remains unchanged in the protocol mentioned in that particular article.