November 2017
Omdömeslösa rasklubbar
28/11/17 12:46
Nyligen läste jag om den braskande nyheten från den amerikanska barbetklubben som sprider budskapet vidare i ett världsomspännade barbetforum på facebook! Värdefullt vetande? Inte mycket!
I inlägget står att läsa att 27% barbet är anlagsbärare av ögonsjukdomen Prcd-PRA. Denna siffra är uträknad på 33 testade barbeter. Inget om storleken på den totala populationen eller om testets utformning och ursprung, urvalet, huruvida testet är validerat för barbet? Hur många är affekterade och är det ett problem för rasen i stort? Testar uppfödare och hanhundsägare sina gamla hundar som använts i avel för att följa upp sin egen utvärdering?
Det ges ett ypperligt tillfälle för att utbilda men istället blåser rasklubben upp en skrämselsiffra som helt saknar förankring i ett vidare sammanhang. Vilseledande information som skapar oro och rädsla är definitivt fel väg att gå om vi vill upplysa och vägleda för att hjälpa. Hur kan vi spåra en källa när vi vägrar att erkänna bakgrunden till våra hundar? Kan vi vara hjälpta av att studera hälsohistorik hos de andra raser som faktiskt finns i barbet? Som vanligt tillhandahålls få fakta som drunknar i en uppsjö av obesvarade frågor.
Vi stirrar oss blinda på en isolerad detalj samtidigt som vi vägrar att se till våra hundars ursprung för skapa oss perspektiv och en samlad bild av verkligheten. Självklart behöver vi verifierade uppgifter men vi får inte glömma det stora värdet av utbildning i hur vi tolkar och använder dessa datauppgifter.
Rasklubbar är informatörer och vägledare och borde tänka förståndigt innan dess de sprider sin information. Svenska rasklubben har agerat oansvarigt, den amerikanska visar ovan på samma våda. Den schweiziska rasklubben beslutar om sina egna riktlinjer som gynnar några och missgynnar andra. Ett faktum som nu lett till att hundägare i Schweiz drar utomlands för att para sina tikar och för att därmed få sina valpar registrerade i andra länder. Den franska rasklubben har helt krackelerat och där SCC (den franska kennelklubben) verkar (?) vara den som tagit över ansvaret för barbet. I Storbritannien med dess anrika och från FCI fristående Kennel Club (KC) är barbeten ännu inte en godkänd ras, istället benämner sig de engelska uppfödarna som franska och registrerar sina hundar i Frankrike. Vilseledande för statistiken som dessutom förmedlar ytterligare en felaktig bild av verkligheten. Den tyska rasklubben för barbet beskrev uppriktigt i sitt senaste nyhetsblad att den franska rasklubben nått vägs ände. Den stora frågan är om vi inte gemensamt leder rasen på samma spår när vi omdömeslöst bortser från såväl kunskap som utbildning?
Comments
Insikt skapar förståelse
20/11/17 21:57
Om vi marknadsför en och säljer något helt annat och gör det fullt medvetet är detta bedrägeri. Om det är omedvetet gör det inte saken bättre för det innebär att vi bedriver en verksamhet utan kunskap. Båda alternativen är lika usla men det sammantaget värsta är, att då okunskapen uppmärksammas så väljer vi att inte ta itu med fakta för att åtgärda det som brister.
Vi behöver upplysa om fakta och formulera ett tydligt mål så att vi skapar förståelse för rasen och dess variation men också för att peka på vikten av att inte vara för snabb i att sortera bort just det som är en förutsättning för rasens fortlevnad. Ett trassligt läge som pågått över längre tid kan inte åtgärdas snabbt och problemfritt. Det kommer att kräva samarbete och mycket av tålamod och tolerans i ett långsiktigt arbete framåt.
Jag är inte den förste att höja rösten, flera före mig har enträget och sen lång tid tillbaka belyst denna kunskapsbrist. Röster som önskar få till stånd en förändring i både tydlig information och god vägledning för alla intresserade. Svaret som ges tillbaks har dock alltid samma budskap; – Håll tyst, för det Du gör, skadar rasen och vårt arbete!
Nej, kära vänner, det som skadar rasen mest är att i okunskap agera och tyst tiga! Vi behöver istället prata mer och högt om vår kunskapsbrist och vårt utbildningsbehov!
Just därför är det hoppingivande att se en och annan som faktiskt har kunskap och som upplyser och dessutom gärna delar den. Som lärt sig vikten av att kunna beskriva en ras och presentera ett tydligt avelsmål. Hoppas gör jag också att kunskapshungern tilltar så att fler i öppenhet kan beskriva både ras och sitt eget avelsmål. Lättförståeligt i väl förankrad fakta. Oavsett vem eller vad Du förespråkar är det lika viktigt att agera med sann uppriktighet!
Du kommer aldrig att kunna värdera information som ges om du inte har och inte heller förstår bakomliggande fakta. Just därför är kunskap och utbildning en förutsättning för att skapa förståelse och utveckla ett kritiskt tänkande. LÄR MER OM BARBET!
Upplyst och med kompetens trovärdig?
15/11/17 21:23
I SKKs medlemstidning står att läsa ”SKK i fokus. Vi riktar ljuset på alla de stora och små frågor som diskuteras, granskas eller beslutas om inom Svenska Kennelklubbens stora organisation.”
I år är det fem år sedan jag upplyste Svenska Barbetklubben och SKK om de felaktigheter båda ansvarade för i samband med tremorfrågan. Dessa felaktigheter som borde hanterats och åtgärdats redan då det kom till deras kännedom är fortfarande i omlopp. Än idag står felaktigheter att läsa i SKKs protokoll och i rasklubbens skrifter. I väntan på förändring har jag funnit helt andra, en än större härva av felaktigheter, och som jag numera förstått också har varit kända av samma rasklubb under den dubbla tiden. Även dessa utan vidare åtgärd. Uppenbart är att båda med samma tydlighet visar att det är bättre att släcka ljuset, tiga och kramas inom den egna organisationen än att sätta spotlight på och åtgärda dess egna fel och brister.
SKÄMS säger jag till både rasklubb och SKK!
Om den organiserade hundvärlden bortser från fakta eller ännu värre ändrar fakta för att gynna egna ändamål och syften då mörklägger Ni samtidigt vägen framåt för både hundar och människor. Är detta att belysa vägen för en ljusare framtid?
Vad gäller kompetens och trovärdighet, läs med fördel artikeln ”Vem kan man lita på?”
Höstterminens aktivitet
04/11/17 17:08
Koi och jag har i höst fortsatt med vår träning i tävlingslydnad. Momenten i startklass har repeterats och nya moment som ingår i klass 1 har övats in. Koi är som vanligt ivrig i sitt arbete och har lätt för att lära nya moment och kommandon. Svårigheten vår och som vi ständigt tampas med är störningskänsligheten!
Skam den som ger sig! Vi arbetar på och räds inte våra stötestenar utan möter dem sakta men säkert och undan för undan så att vi lär oss att bättre hantera dem. Målet är ju att hålla fokus på vårt eget samarbete och inte att hålla stenkoll på vad alla andra runt omkring oss gör. Tyngdpunkten lägger vi på övningar som resulterar i faktiska framsteg och det som misslyckas lägger vi till handlingarna som berikande erfarenhet.
Utmaningar har vi fått och roligt har vi haft under höstens träningsträffar där vi hjälps åt för att hitta råd och lösningar när det gäller inlärningens svåra konst. Det finns som sagt mycket av erfarenhet att dela i vår träningsgrupp som består av olika individer bland både hundar och människor. Just det där lilla extra som gör det så speciellt att lära och träna i en lagom stor grupp med entusiastiska instruktörer som Anna-Kerstin och Thommy. Vi kan ha olika mål men alla delar ett gemensamt intresse – att utveckla samarbetet mellan förare och hund.
Nu tar vi uppehåll i gruppträningen tills dess att våren och nya kurser gör sitt intåg på klubbens träningsplan.
Sorgesamt
04/11/17 16:38
Livet är kantat av både glädje och sorg. Kanske just för att vi ska lära oss att allt liv har en början och ett slut. En del liv är långa andra är korta och alla är lika värdefulla. Nog är det av vikt att vid tunga och svåra livsskeenden stanna upp en stilla stund för bearbeta tankar kring sorg, tomhet och saknad. Att genom ödmjuk insikt lära om och tacksamt ta tillvara och uppskatta det vi har - just här och nu.
Jag nåddes nyligen av det sorgliga beskedet att Kois far – Cooper de la serve de la Chapelle d’Alexandre aka CLYDE – har lämnat jordelivet. Ett dryga 10 år långt och innehållsrikt barbetliv har nått sin ände. Våra tacksamma varma tankar går till Clyde som gav liv till valpkullen som gav oss vår barbet Koi. Våra tankar färdas med värme också till dem som nu bär och vårdar Clydes ljusa minne allra, allra, allra närmast sitt hjärta.
Jag nåddes nyligen av det sorgliga beskedet att Kois far – Cooper de la serve de la Chapelle d’Alexandre aka CLYDE – har lämnat jordelivet. Ett dryga 10 år långt och innehållsrikt barbetliv har nått sin ände. Våra tacksamma varma tankar går till Clyde som gav liv till valpkullen som gav oss vår barbet Koi. Våra tankar färdas med värme också till dem som nu bär och vårdar Clydes ljusa minne allra, allra, allra närmast sitt hjärta.