Barbet Koi & Neo Mahler

Barbet Moderne och Vieux Griffon Barbet

Rasstandard

Barbet Neo Mahler de la serve de la chapelle d'Alexandre
Fransk, amerikansk eller engelsk barbet? Eller kanske en fransk/svensk barbet som lärt känna sin sällan omtalade nutidshistoria. En senare opreciserad mix i en märkligt tudelad bakgrund.




Är det kanske så att nuvarande utformning av dagens flera olika rasstandarder är förlegad och har spelat ut sin roll? En fråga som är angelägen och av stor betydelse nu när den digitala tekniken kan låta oss färdas snabbt och obehindrat långt ut i världen för att utbyta kunskap och erfarenhet.

Varför finns det så många olika standarder för en och samma rashund? Är hundrasens ursprung och bakgrund annorlunda i USA än den i Frankrike? Skiljer sig särdrag i exteriör, funktion och karaktär hos rasen i Storbritannien från den i resten av Europa? Har Canada en egen vision om om hundrasens beskrivning och framtid? Eller är det kanske FCI genom rasstandardens huvudman Frankrike som vet bäst och kan formulera den långa raddan av fel? Dessa flera och olika officiella rasstandarder för en och samma hundras leder till vilsen förvirring och skapar inte bara missförstånd utan också förbistring och söndring.

FCI har sin, Canada en andra, USA en tredje, Storbritannien en fjärde.
Dessa uppräknade är dem officiella. Därutöver tillkommer dem inofficiella där någon valt att arbeta faktabaserat utifrån ursprunglig typ och andra som föredrar sitt fria skön i egen tolkning.


FCI nomenclature Barbet 105
Utdrag från FCI’s hemsida, fci.be, där barbetens rasstandard finns att hämta som nedladdningsbar pdf-fil.

En frågade om FCI hade fyra olika rasstandarder? Ett antagande som vuxit till fråga eftersom rasens namn och angivet datum skiljer sig åt på FCI’s hemsida där man kan ladda ner fyra olika språkversioner för samma rasstandard och hundras. En annan undrade om den amerikanska barbeten var av en helt annan hundras än den som finns i Europa? Nej, så är förstås inte fallet. Vi pratar alla om samma hundras men jag förstår mycket väl dessa uppkomna frågor och funderingar. Tittar man sen på hur USA marknadsför och på utställningar visar och premierar barbet i sitt friserade vidlyftigt uppblåsta krull ställt mot vårt val att visa barbet i sin mer naturliga look då blir förstås förvirringen för öga och hjärnkontor påtaglig. Med tanke på att hundrasen barbet idag är en blandning av två olika rastyper så är det bara att också uppriktigt medge: Två skilda raser med olika bakgrund som på senare tid planlöst mixats innebär i sin tur också tydliga och uppenbara skillnader inom det idag gemensamma rasnamnet.

Det är förstås inte bra när rasens grundläggande historik brister och där beskrivning så flytande varierar inom en och samma hundras. Såklart medför detta att synen på rasen blir lika skiftande som tolkningarna av dess flera olika rasstandarder och beskrivningar. Istället för att se till rasens faktiska ursprung, helhetens särart och syftets målbild så driver den mer i diverse skilda riktningar utifrån egen smak och uppfattning hos olika länders rashundklubbar, uppfödare och exteriördomare.

Vore det inte bättre att samarbeta kring EN rasstandard för vardera rashund? Ett samlande och faktabaserat rasdokument som i granskad sammanfattning beskriver rasen i dess ursprung och utveckling för att tydliggöra och värna om dess arv. Framhäv sundhet och särart i exteriör, funktion och karaktär. Ett dokument som informerar och respekterar rashunden i dess arv och historia. Där vi avstår dumhet som begränsar i urvalet och motverkar överdrifter som leder till osund utveckling. Betona istället helhetens grund och typ med sundhetens värde för att bredda dess avelsbas och främja dess hälsa. Verka för ett gemensamt grundläggande dokument som kan förmedla och tydliggöra historik och fakta som kan göras tillgänglig och lika för alla. Just för att undvika missförstånd och kolliderande uppgifter i flera olika versioner och historier utifrån tycke och smak. Grundtanken med en rasstandard var väl att värna om och hålla samman en specifik typ och hundras och inte som det idag ter sig – att söndra den!!?



Vi kan om vi vill! Kanske kan våra flera styrande hundorganisationer ta första steget och visa på fördelen med ett globalt och sunt helhetstänk i sansat samarbete för en gemensam och stabil faktagrund. Samla kraft och kunskap som kan göras tillgänglig och lika för allas vår upplysning och bildning.

Jag valde pudel då här finns ett tydligt exempel på förlupen detalj och dumhet som enkelt och fördelaktigt kan åtgärdas. Idag delar den franska kennelklubben en och samma ras till två enbart på grund av pälsens färg. Flerfärgade pudlar fanns långt innan dess att människor beslutade sig för att selektera för och erkänna endast enfärgade pudlar som pudel. Förstås finns det än idag flerfärgade pudlar men dem särbehandlas och har i Frankrike fått ett helt annat rasnamn och sorterar under egen rasstandard trots att historik, exteriör, funktion och karaktär är en och densamma.

Constitutive dog breed description

I en gemensam rasstandard med samlad uppriktig historik kan dem som föredrar enfärgade pudlar fortsätta i sin selektion för enfärgade pudlar med den stora skillnaden att samtidigt avlägsna dumhetens hinder och därmed göra vägen framkomlig för fler genom att rättvist tillskriva också de flerfärgade pudlarna rätten till sitt arv och ursprung.


Hos barbet är dilemmat lika förvirrande fast i omvänd riktning som kräver helt andra åtgärder. Här har samma statut inordnat två olika raser med skild historik under ett och samma rasnamn och rasstandard. Vilket i sin tur gjort utvecklingen än mer komplex då båda på senare tid blandats med varandra och det utan vare sig en uppriktig beskrivning eller en uttalad målbild. Hade rasstandardens ägare redan från start studerat, kontrollerat och inte minst ställt kravet om en dokumenterad och granskad faktahistorik då hade J C Hermans inte kunnat åka snålskjuts och fått sin Barbet Moderne erkänd under namnet av en helt annan ras. I rättvisans namn hade Hermans i likhet med andra men mer kända föregångare fått bida sin tid i den gängse långa vägen för ett eget erkännande av sin nykonstruerade hundtyp.


Think Globally, Act Locally. Jag fann denna, en bra, fyndig och slagkraftig slogan på hemsidan för International Partnership For Dogs, dogwellnet.com, som jag också lånade. IPFD bildades 2012 med målet om att samla olika aktörer för att dela kunskap i syfte att internationellt samarbeta, upplysa och utbilda för att värna våra hundar. I bred och omfattande spridning är det viktigt att också kritiskt källgranska så att vi förmedlar vårt budskap både förståeligt och rätt. Nog önskar vi väl alla en gynnsam framtid för våra hundar? Dags att prioritera hunden och dess arv, nutid och framtid än att fortsätta nära människors fåfänga, tycke och smak?

Comments

Proveniens och skick

Barbet history compiled by Leendert Bosman
Barbetens historia samlat på ett ark som skapades under arbetsnamnet ”Simple Series” som består av ytterligare fyra ark. En historik som noga studerats, kronologiskt sorterats och som sammanställts av den holländske konnässören och historikern, Leendert Bosman. Du kan ladda ner arket i större mer läsvänligt format under fliken pdf där den fått namnet ”En samlad sida barbet”.



Hur kan vi skapa förståelse om vi inte vet vad som hänt och pågår? Just det som är den allra största styrkan med en rashund och det vi borde vara mest rädda om, är i barbetvärlden det som vi allra minst pratar om. Vikten av att förmedla rasens uppriktiga historia i dess ursprung, arv och utveckling. För att klargöra nutiden och inte minst delge våra framtida planer och mål för hundrasen.


Dem som intresserar sig för antikviteter pratar gärna och ofta lyriskt om vikten av proveniens och värdet av ett noga vårdat skick. Är föremålet varsamt aktat och kan berätta en verifierbar, helst nedtecknad historia då tilltar också avsevärt expertens vördnad och en uppskattad värdering ser sin branta stegring. Inte bara i kronor utan i något mycket större, beständigare och viktigare. Kunskap som lär, vårdar, värnar och förvaltar en historia som berättar om härkomst och händelser för svar till dagens och framtidens frågor.

Utan vår historia är vi rotlösa och tappar vår identitet och fasta förankring i tillvaron. Vi förlorar också källor och förståelse för betydelsen av att skydda viktiga dokumenterade data. Insiktsfulla återblickar kan beskriva, förklara och berätta för kommande generationer i deras undringar och frågor. Tv-progammet ”Antikrundan” arbetar publikt med vår historia, brett över olika åldersgrupper och är mäkta populärt. Hit letar sig strömmar av intresserade människor som söker kunskap hos expertisen för uppriktiga och uttömmande svar. Här finns förstås också bakomliggande kommersiella intressen men likväl det allra viktigaste framhävs med tydlighet: Törsten efter kunskap och sökandet efter förankring i ett informerat och bildande svar.

I hundvärlden finns också kunnig expertis som i stort intresse inriktat sig på rashunden och dess unika proveniens. Konnässörer som ambitiöst och noga söker, studerar och analyserar ursprungets källor för att utbilda och sprida kunskap om våra många och olika hundrasers härkomst och utveckling. Tyvärr är dessa specialiserade och intresserade faktaexperter långt mindre uppskattade, konsulterade och efterfrågade. Vi borde med gynnsam fördel ge dem långt större utrymme och tillskriva dem sin betydande vikt i värdefull insamlad dokumentation för delad kunskap och bättre förståelse.
Comments