June 2020
Hundintresse
26/06/20 11:37
Grafen ovan visar hur intresset för tre hundvarianter som har pudel gemensamt rört sig under det senaste året. Datan är hämtad från Google Trends. Den blå linjen i botten är barbet. Den röda linjen är cavapoo som också visar en påtaglig peak men förklarad när kronprinsessan offentliggör sitt medvetna hundval. Den gula linjen som utan kunglig glans bemästrar både den blå och den röda är labradoodle.
Intresset för de båda blandraserna är påtagligt större än den blå linjen i botten som visar intresset för barbet. Helt naturligt då barbet är en ännu relativt okänd ras med en ytterst begränsad population. Dessutom är det en ras som av människor dragits i olika riktning. Dagens barbet en blandning av den gamla ursprungliga Vieux Griffon Barbet och den senare nybildade pudeltypen Barbet Moderne. Några uppfödare avlar för att åter närma sig den gamla typen och andra avlar för den nya och en tredje bortser helt från typ, karaktär och funktion för att satsa mer på avel av efterfrågad men ospecificerad hund.
Intresset för att lära om och verklighetsförankrat informera om hundrasen är obefintlig. Däremot marknadsför man gärna barbet för att skapa en ökad ”vill-ha” faktor för en ras ingen kan definiera. Ahhh, jag glömde berätta; Den är ju förstås tilltalande gullig. Man vill tydligen skapa ett behov som uppfödare varken kan tillgodose eller försvara.
Vi borde istället göra tvärsom. Skynda långsamt för att hållbart och förståndigt hjälpa. Att ta väl vara på tiden vi har för att också hinna insiktsfullt lära och inte rusa åstad för att hejdlöst agera inom ett område vi ännu inte till fullo förstår. Först behöver vi lära känna rasen och dess bakgrund. Som förespråkare av rashund behöver vi ta ställning så att vi kan precisera vilken av de båda typerna som det avlas för. Kontrollerbara fakta behöver redovisas så att inte bara uppfödare utan också köpare kan göra ett informerat val. Vi borde uppriktigt berätta om rasens senare trassliga och tudelade bakgrund och därmed göra människor införstådda med rasens i dag vida variation. Värna genom att upplysa och förklara. Berätta vad vi kan göra för att på bästa sätt stödja två okända hundraser på drift där båda saknar en angiven destination.
Hyckleriet i barbetvärlden är totalt. Ingen vill tala om en trasslig bakgrund. Alla vill istället framhäva sin egen förträfflighet. Här vill man skapa intresse för att sälja, sälja och glänsa, glänsa. Vad hände med intresset för kunskap och utbildning för att värna och bevara? Pengar, publicitet och ära är uppenbarligen mer lockande än att värna en missförstådd och utrotningshotad hundras. Det märkliga i sammanhanget är att just detta utspelar sig inom en organisation som säger sig arbeta för rashunden. Snacka om dubbla budskap!
Mycket av det som hänt inom rasen barbet är oåterkalleligt men vi har fortfarande en möjlighet att lära, tydliggöra och förbättra. Just nu, innan problem och komplexitet vuxit sig övermäktiga och då rasen ännu är liten ges ett utomordentligt bra tillfälle för barbetvärlden att agera grundligt, hållbart och med ett sansat förstånd.
Vill vi, kan vi välja att redovisa hela bilden kring en trasslig historia. Att med ansvar tillstå fel och brister men också ta lärdom från dem. Vi kan inleda ett arbete för att reda ut tovor genom att faktabaserat upplysa, förklara och vägleda. Vi kan välja att stödja för att hjälpa.
Valet är fritt och ditt!
Comments
Vi hyllar sommarljuset
19/06/20 12:23
Svenskt midsommarväder, ömsom sol och skurar. Idag också med inblandning av mullrande åska. Vädret må vara nyckfullt men sommarens ljus som gör dagen rikt lång är i timmar och minuter noggrant givet och välkommet. Av hundar och mig alltid lika omtyckt som hälsat. Nu ska sommarens ljus i glädje firas och ånjutas.
Vi önskar en skön midsommar!
Ett kärleksfullt sista farväl
08/06/20 12:30
Var och när livscykeln ska slutas är allt som oftast skrivet i stjärnorna. Men som djurägare har man ur djurskyddssynpunkt en ledsamt svår och viktig skyldighet att beakta. Det där om att ta ett betungade beslut för att låta avsluta ett djurliv som är smärtsamt och utan livskvalitet.
Beslutet ska inte tas för tidigt men inte heller för sent. Det handlar om att osjälviskt först och främst se till djuret och djurets subjektiva upplevelse för att därmed också kunna ta ett beslut inom ett för djuret skonsam och rätt tid.
Även om det av kända anledningar är väntat så är ett slutgiltigt farväl alltid känslofullt och tungt. Mac har sedan 7 års ålder haft problem med sin ömmande artros i benens många leder. Med hjälp av träning och smärtlindring har han fått några rörligt goda och extra sista år. Under våren och nu närmare sitt tolfte levnadsår började dessvärre problemen bli allt mer påtagliga. Smärtlindringen gav sämre effekt. Mac blev allt stelare och det blev svårt att röra sig fritt och ledigt. Han visade också tydlig svårighet i att komma till ro vid vila. I samråd med veterinären som följt oss genom många år möttes vi i samma dystra slutsats. För mig ytterligare ett memento mori (en fras på latin som betyder; kom i håg att du är dödlig). För Mac närmade sig snabbt tidpunkten att sluta samman hans livscykel.
Beslutet är till syvende och sist mitt ansvar för Macs välmående och därmed också mitt att i tid fatta. Att bestämma, ringa och boka tid för döden är ett mycket, mycket besynnerligt göromål och samtal men likväl en nödvändig och barmhärtig förberedelse och åtgärd när smärta tilltar och livskvalité raskt tynar. Med ytterligare två hundar i hemmet i min täta och nära hundtrio så valde jag att ta avsked på veterinärkliniken. I en svår och tung stund är det gott och värdefullt med en fin och förtroendefull relation till veterinären. Att respektfullt som sansat med samlat lugn bemöta både Mac och matte så att den sista gemensamma stunden blev hänsynsfull, trygg och värdig.
För en älskad Mac ett besök där han haltande men nyfiket snusade runt i klinikens mottagningsrum som vid vilket annat av våra veterinärbesök. Det var just hans drivande lust som gjorde beslut och avsked tungt. I sinnet var han ännu klar och tillmötesgående. Uppmärksammad alltid lika svansviftande glad. Det var kroppen hans som smärtade och inte längre bar.
En allra sista passionerad stund i lugn och närhet så att Mac fridfullt med stilla ro kunde lämna hämmande smärta för att nu träda de fria energiernas ändlösa vidder.
Tack för allt, vännen vår!
