September 2020
Den enes bröd den andres död
22/09/20 19:28
Länken nedan leder till PLOS GENETICS där författarna har sin artikel publicerad i sin helhet.
https://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1008956
En intressant studie som också säger något om värdet av raskunskap och selektion i avelsarbetet. Det är en vetenskaplig rapport som genetiskt studerat den australienska labradoodlen. I sammanfattningen redovisas att labradoodlen efter bara några senare generationer visar på ett DNA som har långt mindre av labrador utan istället helt övervägande är den av pudel. En slutsats som författarna hävdar är ett resultat av uppfödares prioritering och selektering till förmån för just pudelns flera attribut och särdrag som t ex en mjuk krullig päls.
Att en ras kan absorberas av en annan har införstådda sedan länge insett och används med fördel från tid till annan genom att tillföra en annan ras med nytt blod för att på så sätt stärka rashundens hälsa och samtidigt ändå värna om och bevara den ursprungliga rastypen. Men det förutsätter förstås att man är kunnig och väl medveten om den hundras man avser sig vilja stödja och bevara. Genom att både före och efter inkorsning också skolat selektera för en specifik typ i det uttryckta avelsmålets riktning.
Denna vetenskapliga artikel fick mig att tänka på det internationella barbet symposium som hölls i Frankrike år 2012. Många nationer närvarade däribland Sverige. Här gavs en möjlighet att påbörja arbetet för att reda ut trasslet bakom dagens barbet som också har mycket av pudel i sitt DNA. Professor Bernard Denis från den franska kennelklubben uttalade klart och tydligt att barbetens morfologiska typ är den av griffon. Här fälldes också, till någras förtret, den nu omtalade kommentaren; ”If you want dogs that looks like Poodles – Buy A Poodle!”
Ledsamt nog ledde inte symposiet till den nödvändiga öppenhet som krävs för att kunna värna en specifik hundras. Efter insiktsfulla ord tystade återigen några småpåvar ner dilemmat med vår rådande kunskapsbrist som vi nu sedan länge behövt åtgärda. Vi borde medvetet söka, förmedla och tillgodogöra oss kunskap. Kunskap som krävs för att genomtänkt kunna stödja en förbisedd och missförstådd hundras på ruinens brant.
Också dagens barbet tarvar i snaraste nytt blod. Men här har etablissemanget inte ens klart för sig vilken av nu många typer som ska värnas och bevaras. Senaste inkorsning med fransk välsignelse gjordes i Finland och var en spansk vattenhund. En ras som redan tidigare finns i mixen bland flera andra raser i dagens barbet. Ett märkligt val som ingalunda går i riktning för att värna en ursprunglig och apporterande hundras av griffontyp. Men valet kanske gjordes med avsikt för att stärka den nykonstruerade, långt från utrotningshotade men pudelbaserade Barbet Moderne? Svårt att veta eftersom ingen särskiljer och förklarar.
De senaste 40 åren är en sanslös röra inom den berusade barbetvärlden och där vedertagna termer och begrepp ges en helt ny innebörd och betydelse. Få är dem som innehar förmåga att tydligt kommunicera faktauppgifter för allas vår förståelse. Historik och data är inte bara förnöjsam kuriosa utan helt nödvändiga för ett sunt avelsarbete. Historik och data utgör basen för att kunna specificera och därmed också urskilja en erkänd hundras från en annan.
Comments
Hundens vecka
08/09/20 16:03
Det är hundens vecka! Så vi var flera att samlas på vår lokala klubb under måndagskvällen. De flesta för att testa olika prova-på-aktiviteter men också vår grupp som redan förra måndagen påbörjade en fortsättningskurs i lydnad. Klubben och hundens vecka kör däremot aktiviteter veckans flesta dagar och bjuder såväl hund som dess förare att delta och prova på olika grenar och moment. Ett välkomnande och rikligt smörgåsbord i många och olika aktiviteter står uppdukat för oss och våra hundar. Sätt kopplet på och ta hund och tillfället i akt för ett kul och inspirerande besök hos Din lokala brukshundklubb.
Vår tränare Therese lägger ribban högt och visar med egen hund hur olika moment bör utföras.
Kvällens dignande smörgåsbord…
Ett smarrigt smörgåsbord dukade också vår tränare upp för oss i lydnadsgruppen. Idag skulle det tränas stadga, inkallning och impulskontroll. I en ruta på 10x10 meter tillhandahölls allt från köttbullar, bollar, allsköns leksaker och träningsredskap till två styck fat till bredden fulla av koskit. Genom denna ruta av allehanda dofter och lockelser skulle vi träna inkallning med våra hundar. Hunden lämnas sittande på en sida av rutan emedan föraren går över till den andra för att därefter kalla till sig sin hund. Hunden som helst ska komma direkt till sin förare utan att inspektera eller käka på någon eller tugga på flera av alla uppdukade frestelser.
Bollen lockade allt för mycket…men med övning kommer färdighet och nästa gång lyckas det bättre.
Vi som står runt och väntar på vår tur funderar stort hur vi ska ta oss an kvällens utmaning.
I coronatider väl utspridda men i våra hundaktiviteter är det ju också så som vi vanligtvis tränar.
För någon blir lockelsen för stor andra klarar det galant och jag funderar febrilt hur jag ska få en ständigt hungrig, leklysten, nyfiken och sniffande Neo Mahler utan stopp genom denna avancerade ruta. Vi har gjort något liknande förr och Neo har då kvickt som ögat snott med sig något som låg nära till mun under sin väg till mig. Jag får ta till min redan beprövade nödlösning. Jag kallar in och vänder ryggen mot Neo och springer allt vad benen bär i riktning framåt och hoppas stort på att Neo ska välja att följa efter mig istället för att stanna vid alla uppdukade godsaker. Strategin var rätt och Neo Mahler tog sig utan stopp igenom rutan. Säkert undrande vart knasiga matte var på väg nu när vi lämnar allt det goda och spännande bakom oss. Men jag hade en snabb och väntande belöning och det blev mycket beröm, lek och köttbulle för hans väl utförda bedrift. Han klarade till och med, fast med nöd och näppe, i min ständiga påminnelse att också sitta kvar på plats i mitten av rutan allt emedan jag fotograferade.
Efter smörgåsbordet väntade fler övningar som platsliggning i grupp och linförighet genom att sansat och samlat gå fot i koppel. Budföring, där hunden skickas ut till en annan mitt emot stående person på kommandot ”marsch” och därefter från sittande position återvända till sin förare på samma kommando. Vi skulle också träna momentet ”runda” där hunden på kommando ska sändas ut för att själv ta sig runt ett anvisat objekt som en kon, stolpe, sten eller ett träd för att sedan återvända och sätta sig hos sin förare.
Många skratt i roliga men mariga utmaningar och bra jobbat allesammans. Vi syns igen nästa måndag och det är inte utan att jag undrar vad Therese klurar ut som moment inför nästa veckas övning. Samtliga canipage i gruppen kunde efter kvällens skolade träning ta välförtjänt vila och sussa väldans gott.