September 2019
En organiserad lögn
14/09/19 13:01
Det fascinerar att se och än mer att med insikt förstå hur lätt vi människor påverkas att tänka och göra. Att helt sonika följa ledet av massan i det som sägs och påstås.
Det må vara rätt eller fel – vi gör oftast det som vi blivit tillsagda att säga och göra utan att ens reflektera över bakgrund och sanningshalt. Kanske på grund av tidsbrist eller omaket att skilja ut sig från mängden men kanske allra mest på grund av okunskap och ren bekvämlighet då det är enklare att bara nickande följa flödet än att gå i svaromål. Desto svårare är det att med argument och frågor ställa sig på tvären med fakta och ett gediget tankearbete i bakfickan. Ett arbete som är marigt motigt och mäkta tidskrävande men samtidigt belönande lärorikt för den som med omsorg vågar ta sig an en utmaning i hopp om att skapa förändring till uppriktigare upplysning för bredare förståelse i en trasslig tillvaro. Kanske med det också bidra till ett arbete för en framtida och långsiktig hållbar utveckling för en specifik hundras. Makligt begrundande och noga genomtänkt.
FAKTABRIST FÖRGÖR
Hur kan världens rasklubbar för barbet, också den svenska, ihärdigt blunda inför en lögnaktig skandal? Den anrika rashunden som de säger sig värna skuffas åt sidan. I sin vetskap om en stor historisk kunskapslucka i en förödande faktabrist så propageras det ändå glatt och stolt för en helt annan och nybildad ras som avlas, marknadsförs, ställs och säljs under samma namn och historik som en sällan sedd, utrotningshotad ras som fick sin rasstandard i slutet på 1800-talet. Kan det ens bli mer medvetet vilseledande än så här?
Det är inte bara mycket besynnerligt utan också allvarligt. Allra mest bekymmersamt är det för den ursprungliga rasen. Några få medvetna som under lång tid i stort tålamod försökt och ännu enträget försöker förmedla och dela fakta för att värna återstoden av rasen som idag på nåder och fåtaligt finns kvar. Dessa få men värnande röster motarbetas eller ignoreras fullt ut. Att allt detta sker under just dem som själva utsett sig till kontrollfunktion och som idag beslutar om våra rashundar och dess framtid känns motbjudande ironiskt. En organisation som samtidigt säger sig värna hundens ursprung, funktion och hälsa. Att tillåta en bluff ta form och trots mycken, lång och upprepad erinran, i blindo låta den fortgå bättrar åtminstone inte på min tillit och mitt förtroende för organisationens arbete. Tvärsom. År efter år i förnekelse kullkastar hela dess rangliga hus som vurmar storskaligt för tycke och smak men som mer sansat och fördelaktigt borde grundats på en gedigen bas och ett mer stabilt fundament såsom verifierbara fakta. Hur tänkte och hur tänker Ni? Vad ämnar Ni göra?
UPPLYSNING FÖRKLARAR
Jag hade önskat upplysning som informerat mig innan dess att jag i egen erfarenhet oanat och överraskande upptäckte en ofullständig trasslig bakgrund och att jag köpt en mix av olika raser som inte motsvarar beskrivningen av den anrika specifika balanserade medelstora franska fågelhund som jag studerat och trodde mig införskaffat. Han är speciell, en frisk och skön men osäker och lurvig provokatör som har vuxit sig starkt stor och som jag knappt mäktar med att hålla. Jag, som var den som sökte information och som intresserad läste in mig på en rashund just därför att jag vill lära och därmed vara förberedd för att inte hamna i denna prekära situation. Mina egna misstag har skolat mig väl. Så vid mitt andra försök och tredje hundköp kunde jag ta god hänsyn med min förvärvade insikt i den senare kompotten av flera olika raser men också alla varierande kunskapsnivåer i skilda arbetsmål för att därmed införstådd söka uppfödare som i öppenhet med fakta och erfarenhet strävar efter samma kvaliteter som jag efterfrågar. Till organisationen ställer jag frågan; Hur har Era misstag skolat Er?
Jag tycker om och vårdar mina tre hundar med lika intresse och i samma omsorg. Min hundtrio har rasen pudel gemensamt varav en av dem är avlad i stor medvetenhet om en tudelad bakgrund och med målet om att åter söka närma sig och värna en specifik ras, dess ursprung och funktion. Mina tre hundar är olika till storlek, utseende och karaktär. Tre goda vänner som kom att lära och fortfarande lär mig mycket om både hundar och människor. Av en hundorganisation med lång och samlad erfarenhet förväntade jag mig mer. Inte minst i att få uppriktig information för att i nästa steg göra det som också organisationen och de flesta av oss önskar; väl genomtänkta och medvetna handlingar.
Slutligen till såväl rasklubb som till dess överordnade Kennelklubb.
Det är på tok för sent men likväl dags att granskande kontrollera bakgrund och fakta för att framledes AGERA ANSVARSFULLT OCH RÄTTVIST MEN OCKSÅ TILLHANDAHÅLLA UPPRIKTIGA, FAKTABASERADE SVAR!
Ibland kan det vara bättre att låta marknaden vänta för att först och främst studera och lära och därmed bli väl införstådd och medveten så att vi i kunskap kan förklara och specificera vad det är marknaden förespråkar, avlar och saluför.
Comments
Människor har ansvar!
07/09/19 16:59
Vad är det som driver människor att sätta sig över naturens makliga logik, förvärvad kunskap och till och med över varandra? Varför ska det hela tiden raljeras visuellt och högljutt, lockande sensationellt och vidlyftig publikt? Vitt och brett, kors och tvärs med egna, oftast knasiga överdrivna påhitt och där allt mindre syns av en sund och viktig grundläggande baskunskap för allas vår upplysning till våra hundars stöd?
Människans värld är i spinn och allt mer destruktivt på glid. Lagom och kvalitativt med utrymme för eftertanke är nuförtiden utbytt mot sanslöst mycket under en allt större påtryckande stress i ett massivt mediaflöde. Det är inte konstigt att hundraser drastiskt förändras under bara några årtionden efter människans tro, tycke och smak. Mindre hänsyn tas till en redan fantastisk och ursprunglig uppenbarelse med en sund funktion. Vi borde arbeta för ett sansat stabilt förhållningssätt till natur och djur. I dess extraordinära och för oss också fördelaktigt kompletterande egenskaper men där vi människor enväldigt värderar och dikterar villkoren för deras liv och framtid.
Läste härförleden en artikel där pålästa med nya rön kommit fram till att människan inte bara förändrat hunden exteriört utan nu syns det också förändringar i dess hjärna. Ja, om vi hade tagit oss tid till att aktivt lyssna så säger till och med naturens och årtusendes erfarenhet i dess nu väl skolade logik; att det vi inte längre använder krymper och tillbakabildas. Vi förmänskligar också våra husdjur efter det vi själva tror och tycker är rätt. Det gäller också våra hundar som vi efter eget huvud klär i både designade kläder och färgglada hattar. Inte för att hundarna kräver det utan för att tillfredsställa våra egna antaganden om hunden. Hunden som jag faktiskt helt förvissad om och dessutom högt uppskattar just därför att de fortfarande vill samspela och kan agera efter eget hundhuvud.
Undrar vad Koi skulle tänka om jag klädde honom i knickers av skotsk rutig tweed, en hatt från Stetson och solglasögon från Dior med en dust av väldoftande och dyr skäggolja namnad Zlatan droppad i hans mustasch?
”För i helvete, matte Eva! Nu har Du då totalt gått överstyr! Jag är inte intresserad av Dina idiotiska påhitt. Jag har långt viktigare saker att på rådiga fyra starka ben med min nos och käft ta itu med för att söka, finna, hämta och leverera. I motsats till Dig har jag ännu en fungerande överlevnadshjärna!”….detta svarade mig en mäkta irriterad på oklanderlig svenska, numera en vokabulär och talande Barbet Koi.
Det största hotet för våra hundar och dess enastående egenskaper är människan! Människan, som dessutom påstår sig vara dess bästa vän! Pfffft!!! Jag skäms och håller på Koi, med hans excellenta och jordnära uppfattning i hans rappa, logiska, högst bestämda genmäle. Visa respekt och ta hänsyn! Låt våra hundar få vara det som dem kan allra bäst. Att få vara just HUND!