August 2017
När dialogerna hettar till...
23/08/17 09:52
...men aldrig leder framåt!
Stötestenarna inom rasen barbet är flera. Det saknas såväl fakta som information om rasens historia och utveckling men också en sammanställning över rasens egentliga status idag med ett inom rasen förankrat avelsmål.
Få är de som har kunskap att förklara variationen inom rasen barbet. Vilket i nästa led innebär att det är ett mycket begränsat antal som verkligen känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka det bedrivs avel. Det mest oroväckande är att etablissemanget diskriminerar den ursprungliga och snart utdöda variant som blev bestulen sin rasstandard. En standard som idag är tillförd men omarbetad för att bättre passa en andra barbetvariant som nybildades ur pudeln under 80-talet och framåt. Ytterligare variation tillkom då dessa två tidigare separata raser senare började korsas med varandra i till synes också utan ett uttryckt avelsmål. Dessutom förekom korsparningar med ytterligare raser och hundar av helt okänd härstamning i en mörklagd gråzon som få talar om och som flertalet därför inte känner till.
Den organiserade hundvärlden blundar och ingen förklarar varför och hur denna röra uppstod och som därför än i dag frodas och växer. Obefintlig är viljan att förklara och rätta till såväl vilseledande uppgifter som uppenbara fel. Glorifieringen av rasen barbet är megastor men kunskapen om den och dess variation desto mindre beskriven och sällan omtalad. Vilket i sin tur leder till ett växande missnöje hos de som tagit del av dagens information men likväl förblir oförstående valpköpare som jag då jag erfor att den medelstora barbeten blev istället helt oväntat till en mycket stark och osäker bjässe. En annan barbet får så krullig och tovig päls att den inte ens går att hållas långhårig så som rasstandarden upprepat anger. Ytterligare en tredje upptäcker hur hundens karaktär inte alls stämmer överens med bilden som beskriver rasen som balanserad och lättlärd. Jakthunden som marknadsförs är inte det minsta intresserad av att delta i jägarens olika uppdrag. Lika oförstående var jag när jag första gången besökte en hundutställning med Koi och där ett för mig okänt par kom fram och frågade mig om Koi tillhörde den gamla barbetstammen eller den nykonstruerade, barbet modern? Idag känner jag väl svaret då jag vet att han är en mix av dem båda i likhet med det stora flertalet av världens begränsade barbet population.
FAKTABASERAD KUNSKAP KAN UPPLYSA OCH VÄGLEDA
Jo, jag vet, hundar är individer som likt oss människor har olika talanger och förutsättningar. Just därför hade det ökat förståelsen för olikheter om vi redan från början förstått upphovet till dem och därmed kunnat få vägledning om hur vi hade kunnat påverka de egna möjligheterna för att söka det alternativ som kunde bereda oss en större sannolikhet t ex för att erhålla barbetens karaktäristiska och rastypiska långa lockiga hår som täcker en rustik fysik. Förmedlad och grundläggande kunskap som låter oss förstå varför förutsägbarheten är mindre och därmed förklara att variationen är bredare. När två tärningar ska kastas går det aldrig att garantera ett önskat resultat.
I sanningens namn är variationen egentligen inte alls förvånande när rasen idag och på relativt kort sikt springer ur så många olika raser, myter och viljor men också en ovilja eftersom få visar intresse för att söka och förmedla kunskap kring barbetens komplexa bakgrund. En komplex bakgrund som i full medvetenhet faktiskt kan innebära gynnsamma fördelar för en liten och begränsad population som hos hundrasen barbet. Under förutsättning att vi är införstådda med vad det är vi bedriver avel med och där vi samtidigt delger vårt uppriktiga avelsmål.
Förr var barbet ett samlingsnamn för hundar i olika storlek, med eller utan skägg och som var rufsigt långhåriga. Därefter blev det namnet på en specifik ras under dryga hundra år. Idag är det återigen ett samlingsnamn för skäggiga, rufsiga hundar i diverse olika utseenden och format i lika olika karaktär. Några få klartänkt medvetna har under decennier försökt, baserat på fakta, förklara allt emedan etablissemanget fortsätter att blunda eller dessvärre avfärdar fakta som vad de istället kallar för ett politisk spel inom den organiserade hundvärlden. Jag ser hos samma etablissemang en oaktsam fakta-nonchalans och tillika dumhet och jag fortsätter vaket men sorgset att undra;
Vem bryr sig?
Stötestenarna inom rasen barbet är flera. Det saknas såväl fakta som information om rasens historia och utveckling men också en sammanställning över rasens egentliga status idag med ett inom rasen förankrat avelsmål.
Få är de som har kunskap att förklara variationen inom rasen barbet. Vilket i nästa led innebär att det är ett mycket begränsat antal som verkligen känner till den komplexa bakgrunden till de hundar med vilka det bedrivs avel. Det mest oroväckande är att etablissemanget diskriminerar den ursprungliga och snart utdöda variant som blev bestulen sin rasstandard. En standard som idag är tillförd men omarbetad för att bättre passa en andra barbetvariant som nybildades ur pudeln under 80-talet och framåt. Ytterligare variation tillkom då dessa två tidigare separata raser senare började korsas med varandra i till synes också utan ett uttryckt avelsmål. Dessutom förekom korsparningar med ytterligare raser och hundar av helt okänd härstamning i en mörklagd gråzon som få talar om och som flertalet därför inte känner till.
Den organiserade hundvärlden blundar och ingen förklarar varför och hur denna röra uppstod och som därför än i dag frodas och växer. Obefintlig är viljan att förklara och rätta till såväl vilseledande uppgifter som uppenbara fel. Glorifieringen av rasen barbet är megastor men kunskapen om den och dess variation desto mindre beskriven och sällan omtalad. Vilket i sin tur leder till ett växande missnöje hos de som tagit del av dagens information men likväl förblir oförstående valpköpare som jag då jag erfor att den medelstora barbeten blev istället helt oväntat till en mycket stark och osäker bjässe. En annan barbet får så krullig och tovig päls att den inte ens går att hållas långhårig så som rasstandarden upprepat anger. Ytterligare en tredje upptäcker hur hundens karaktär inte alls stämmer överens med bilden som beskriver rasen som balanserad och lättlärd. Jakthunden som marknadsförs är inte det minsta intresserad av att delta i jägarens olika uppdrag. Lika oförstående var jag när jag första gången besökte en hundutställning med Koi och där ett för mig okänt par kom fram och frågade mig om Koi tillhörde den gamla barbetstammen eller den nykonstruerade, barbet modern? Idag känner jag väl svaret då jag vet att han är en mix av dem båda i likhet med det stora flertalet av världens begränsade barbet population.
FAKTABASERAD KUNSKAP KAN UPPLYSA OCH VÄGLEDA
Jo, jag vet, hundar är individer som likt oss människor har olika talanger och förutsättningar. Just därför hade det ökat förståelsen för olikheter om vi redan från början förstått upphovet till dem och därmed kunnat få vägledning om hur vi hade kunnat påverka de egna möjligheterna för att söka det alternativ som kunde bereda oss en större sannolikhet t ex för att erhålla barbetens karaktäristiska och rastypiska långa lockiga hår som täcker en rustik fysik. Förmedlad och grundläggande kunskap som låter oss förstå varför förutsägbarheten är mindre och därmed förklara att variationen är bredare. När två tärningar ska kastas går det aldrig att garantera ett önskat resultat.
I sanningens namn är variationen egentligen inte alls förvånande när rasen idag och på relativt kort sikt springer ur så många olika raser, myter och viljor men också en ovilja eftersom få visar intresse för att söka och förmedla kunskap kring barbetens komplexa bakgrund. En komplex bakgrund som i full medvetenhet faktiskt kan innebära gynnsamma fördelar för en liten och begränsad population som hos hundrasen barbet. Under förutsättning att vi är införstådda med vad det är vi bedriver avel med och där vi samtidigt delger vårt uppriktiga avelsmål.
Förr var barbet ett samlingsnamn för hundar i olika storlek, med eller utan skägg och som var rufsigt långhåriga. Därefter blev det namnet på en specifik ras under dryga hundra år. Idag är det återigen ett samlingsnamn för skäggiga, rufsiga hundar i diverse olika utseenden och format i lika olika karaktär. Några få klartänkt medvetna har under decennier försökt, baserat på fakta, förklara allt emedan etablissemanget fortsätter att blunda eller dessvärre avfärdar fakta som vad de istället kallar för ett politisk spel inom den organiserade hundvärlden. Jag ser hos samma etablissemang en oaktsam fakta-nonchalans och tillika dumhet och jag fortsätter vaket men sorgset att undra;
Vem bryr sig?
Comments
När apportören Koi visar
16/08/17 14:40
Koi och Mac ska ju förstås också få sin egentid trots att valpen pockar på ständig uppmärksamhet. Koi och jag har jobbat med apporteringsträningen på tu man hand och han är både duktig och glatt intresserad. När vi kom hem från träningen så möttes vi av Neo som är mäkta nyfiken på Koi och hans olika dummies. Koi däremot är mindre road och nonchalerar mest Neos inviter till lek. Så jag lät Neo prova på en av Kois dummies och Neo var inte sen att hämta och trots dryg halvkilos vikt så visar också apportör nummer två att där finns en stark potential att utveckla och jobba vidare med.
Ändalykten
08/08/17 12:59
Det går undan när Neo Mahler är på språng...jag ser mest bara den guppande ändalykten hans när vi är på promenad. Men då och då är det också tid för korta träningsinslag och det finns berikande små stunder då jag vid namnet NEO får hans totala uppmärksamhet. Åtminstone för det viktiga ögonblicket då jag ges tillfälle att berömma och belöna honom för hans viktiga beslut i att för en kort stund hejda sig och söka min ögonkontakt. Den viktiga ögonkontakten oss emellan är grunden för alla våra kommande träningsstunder tillsammans så den bejakas och belönas både snabbt och till närmast med överdrift.
Ur en belönande uppskattning växer också både kraft och energi att ta itu med nya utmaningar. I den gropiga och fostrande vägen från valp till vuxen behöver vi mycket och vägledande näring. Det är ju alltid roligare att lyckas än att misslyckas så vi inleder vår träning med låga trösklar men talar också tydligt om när något är på tok fel. Det är i tydliga spelregler vi ger varandra trygghet genom att dela givna men konsekventa förutsättningar i vår gemensamma väg framåt.
Vi deltar i en valpkurs som är ett led i utbildningen då där bjuds på såväl viktig störningsträning som socialisering med andra valpar och dess förare. En valpkurs ger dessutom goda tips och träningsråd som är till hjälp när valp och förare ska skolas inför sin gemensamma tillvaro. Valpkursen är ett träningstillfälle i veckan men den viktiga valputbildningen pågår ständigt och konstant i vår vardag. Så de korta, ständigt pågående och berikande stunderna varje dag är de som är de allra allra viktigaste för valpens utbildning! Sedan förstås ser vi ju till att njuta och ha kul av varandras närvaro vart än vi är även om det betyder att jag får springa i ledet bakefter en nyfiken valp med viftande svans.
Den unge och havet.
03/08/17 15:49
Varje dag är en ny dag som bjuder på nya livserfarenheter! Neo Mahler är intresserad av att gå på upptäcksfärd och huset har på nytt valpsäkrats. Vi har också varit en runda till havet för att Neo skulle få lära mer om vågskvalpets och Östersjöns trollbindande tjusning. Av oss båda en mycket uppskattad strandpromenad!
Innehållsrikt namn
03/08/17 12:54
Att finna rätt namn till sin hund är inte alltid det lättaste. Åtminstone inte för mig som vill att namnet också ska ha ett symboliskt värde med en speciell innebörd för mig. Så här följer den korta bakgrunden om hur NEO MAHLER fick sitt alldeles egna och för oss betydelsefulla namn.
Paul Mahler är illustratören till de båda bilderna ovan. Den översta bilden visar barbet Siroco och Myrrha. Andra bilden är den som användes för att illustrera rasen i den första rasstandarden som skrevs för barbet i slutet på 1800-talet. P Mahler gjorde under sin verksamma period en avsevärd mängd vackra illustrationer av inte bara barbet utan också av flera olika hundraser.
Första gången jag fick se en bild på vår valp så sa jag till uppfödaren; ”– Valpen ser ju ut som om han klivit ur en illustration gjord av Paul Mahler”. Så Mahler blev den senare delen av vår valps namn. Den första delen, Neo, som ju dessutom kan vara ett ord som i svenska språket kallas för affix då det används som ett tillägg och förled (neo-) till ett annat ord i betydelsen ny. Eftersom det i år, 2017, är N-år för alla uppfödare anslutna till SCC (Société Centrale Canine, den franska kennelklubben) i Frankrike så innebär det att alla årets valpkullar ska namnges på bokstaven N. Sätter jag ihop N med mina egna initialer så blir det också NEO. Passar ju utmärkt i betydelsen ny tillsammans med Mahler och ny är ju också valpen som i franskt N-år blivit namngiven och som numera flyttat till Sverige och hem till oss.