Det går undan när Koi är på bolljakt! Ett intensivt bollfokus har han och när bollen kastas far han iväg som ett jehu. Han släpper inte bollen med blicken för en sekund. Det är koncentration till 100 procent. Ibland blir det lyra och han kommer stolt tillbaka med bollen som placeras i kastarens hand. I hopp om att det kanske kan bli ytterligare en sprinterrunda med lyra.

Det är många soliga och varma grader så det blir till att kyla av sig framåt eftermiddagen. Hundbadet på Östra Sand i Åhus är en välsignelse för oss hundvänner som vill ta hunden med på badturen. Den är otroligt välbesökt nu under semestertider och där finns hundar i alla storlekar och utseenden som har kul med sina familjer. Jag hinner dock knappast att titta på alla raser för jag har ju fullt upp med att hålla koll på vår maratonsimmare… Idag var där inga fisknät i sikte så det blev många turer upp och ner i det idag mycket varmare vattnet. Mac tar det lite lugnare och strövar kring i sanden bland alla dessa hunddofter.

Varma dagar och mycket av svalkande bad har det blivit för både Koi och Mac. Igår blev det vattenapportering av boll och Koi är i sitt esse. I vanlig ordning simmar han tjänstvilligt ut för att hämta bollen. När han är framme vid bollen får han helt plötsligt syn på några oranga flöten som tillhör ett fiskenät längre ut i havet. Så då släpper han sin boll och börjar istället simma mot flötena. Vi skriker, hoppar, busvisslar, kastar med en annan boll för att fånga Kois uppmärksamhet. En strand som tidigare ljudit av lekande barn, vuxna och hundar blir nu andäktigt tyst och blickarna vänds mot oss och sen mot vår till havs simmande Koi. Som fortsätter med full fokus utåt!

Jag blir livrädd och tänker att nu snor han in sig i näten och drunknar innan jag hinner simma ut och få loss honom. Jag lägger kameran ifrån mig och stegar ut i det iskalla vattnet. Koi är nu framme vid flötena och har fortfarande varken hört oss skrikande på strand eller vänt på huvudet. Han tar resolut tag i ena flötet och upptäcker nog att det sitter fast och inte är någon guppande boll. Så då släpper han flötet och vänder äntligen om och börjar på nytt simma tillbaks mot den guppande och flytande boll som han först hade för avsikt att hämta. PHHHU! Jag som var rädd att han skulle börja kampa med flötet för att få det med sig. Nästa gång ska bollen kastas mot en horisont som inte har något i sikte mer än hav och himmel. Inga flöten varken bakom eller framför! För att lugna mina nu i det SÅ kalla vattnet avkylda nerver så avslutas det med strandapportering istället.
En revolutionerande fransk vattenhund… Jo, ja, jag tackar jag!

Ett kvällsdopp efter en varm sommardag är det det ultimata för en levnadsglad barbet!

Kärlek för, till, med och av vår härliga lilla stora söta genomblöta barbet – Koi!





Kärlek för, till, med och av vår stora lilla söta, sandiga, saliga blandning – Mac!

Kära bollen fick följa med Koi till stranden för ett svalkande kvällsdopp. Och när Koi kommit upp ur havet och skakar av sig sitt vatten så åker bollen ut och Mac får en chans att stolt bära på bollen en liten stund. Men det blir inte långvarigt för Koi är snabb på att ta tillbaka sin högt dyrkade boll. Sen snabbt vidare till första bästa kastare så han kan fortsätta med sin livsgärning…att hämta bollen!

Det är varma dagar och det mesta går på halvfart så även fotograferandet – och även Koi och hans kära boll kan ta en stilla siesta i klövern.

Vad rör sig i huvudet på en barbet… Jag tror där finns en hel del och ibland önskar jag att jag kunde få lov att ta mig en titt på hans funderingar och tankar. En del av hans uttryck är rätt lättlästa och de kan jag förstå men andra är lite mer diffusa och svårtolkade. Livet för Koi är mycket bus och lek sen kommer nog mat tätt följt av att bli kliad på magen medan han ligger så sött på rygg och vilar med alla fyra ben i luften.

Under senaste tid har jag dock sett något som är av stor betydelse för denna unga herre och som hör till en av de mer lättlästa uttrycken hos Koi. Att få arbeta och helst då apportera! Redan när Koi var sex månader gammal började han visa intresse för fåglarna. När vi var vid stranden blev han en pointer var gång vi träffade på änderna och han var mäkta intresserad av dem. Detta sitter i och kommer det gäss flygande över tomten så är han genast en pointer och på hugget. En reaktion som ligger i rasens historia då barbeten ursprungligen användes som apportör i sjöfågeljakten. Barbeten var orädd för vatten även om det var isande kallt så hämtade de tjänstvilligt jägarnas nedskjutna sjöfåglar. Barbeten användes också i arbetet innan genom att stöta, dvs skrämma upp fåglarna så att jägarna kunde få korn på sitt byte som sen barbeten glatt hämtade in till sin förare. Så det finns en naturlig förklaring till att han med närmast frenesi hämtar sin boll och visar sig närmast outtröttlig i detta arbete. Så nedan några bilder på våran pointer. På första bilden nedan är Koi sex månader och bilden efter är från juni i år.

Vi är ju lite sommarloja men lite sporadisk träning hos Gittes hundträning i Bromölla under vår klickerkurs 2 har vi ändå tid med. Just nu håller vi på med ett moment som kallas färgdiskriminering och där Koi valt att det är färgen blå som är bäst i kulörvalet mellan gul, röd och blå. Hundar har för övrigt ett annat färgseende än människor där hunden uppfattar färgerna gul och blå bäst. Den röda färgen ter sig för hunden grön så skillnaden mellan röd och grön blir för hunden svår att skilja åt men inte omöjlig då det finns nyansskillnader. För nyanser i gråskalan kan hunden mycket bättre. Där människan ser två grå nyanser ser hunden åtta!

Men åter till färgdiskriminering som går ut på att Koi ska välja mellan tre färgskivor i kulörerna gult, rött och blått. Genom att markera den blå skivan med tasstarget - alltså trycka tassen på färgskivan - visar Koi vilken skiva som är hans blå. För att hjälpa honom vid inlärningen så belönas Koi med klick och godis varje gång han gör tasstarget på rätt kulör i detta fallet blå. Gör han tasstarget på gul eller röd skiva uteblir belöning och klick. Att göra tasstarget i sig är inget problem för Koi, det är väl intränat sen tidigare men att inte få belöning då han gör tasstarget på gul eller röd skiva blev väldigt frustrerande för unge herrn. Han skällde och skulle prompt ha sitt godis. Men inget kom förrän han markerade rätt skiva. Efter att ha markerat rätt skiva, kastar jag iväg en godis och Koi söker godis och snabbt som ögat skiftar jag plats på färgskivorna. Sen följer ett nytt försök att pricka in rätt färg med tassen. Efter nu två dagar har han funderat klart och förstått att det är blå skiva som gäller. Idag har vi kört två träningspass och med fem försök vid varje pass. Idag satt den och han klarade alla fem vid bägge träningspassen. En smart kille vet ju vad som lönar sig!